Vi har nu haft vår andra dramalektion. Denna gång handlade det om dock och figurteater. Gunilla Fihn[1] repeterar en del från föregående lektion och tar upp att det behövs kunskap om både pedagogik, teater och lek för att kunna undervisa ett pedagogiskt drama. Hon tar även upp begrepp som modest och radikal estetik. Jag förstod inte fullt ut de förklaringar som gavs under lektionen kring vad dessa begrepp verkligen betyder så jag kollade i litteraturen. Einarsson (2013, s.128) skriver att modest estetik är när estetiska uttrycksformer enbart används för att reproducera ett kulturarv medan radikal estetik handlar om att eleverna själva får bestämma över sitt skapande. Exempelvis göra egna sagor, skapa mening i vad de upplever och bearbeta viktiga frågeställningar.

Vi fick under lektionen skapa handdockor utav strumpor som sedan skulle vara med den aktivitet eller teater som vi började på sist. Min lilla grupp hade alltså ilska som tema och nu gällde det att få in vår egen handdocka i denna dramaaktivitet.  Vi bestämde oss för att vår handdocka skulle inleda och avsluta vår teater. Dockan Lurv skulle leda barnen in i en mystisk skog där vi som uppvärmning fick ta oss över stenar och under grenar och så vidare. Vi är inte helt färdiga utan kommer fortsätta en stund till vid nästa tillfälle.

När det handlar om att jobba med handdockor i förskolan gav Gunilla Fihn oss ett antal tips. Först och främst är färg, form, rörelse och riktning det viktigaste att tänka på under en uppspelning av handdockor. Det estetiska ska få tala och barnen ska kunna få uttrycka sina tankar. Se samtidigt till att dockan inte har för långa repliker. Tänk även på barns perspektiv.

                                                 



                                    Vår bok kring temat arg
   

Jag har själv märkt styrkan med att använda handdockor i förskolan. Om man har barn som är svåra att få kontakt med kan handdockan göra underverk som en förlängd arm. Det är lättare att öppna upp sina känslor och tankar till en handdocka än till pedagogen själv. Jag tror även handdockor kan vara bra att ha med sig inom olika temaarbeten. En karaktär som följer med barnen genom en hel termin och delar varje upplevelse med dem. Med en docka kan vi som pedagoger även skapa ett magiskt tillstånd när man tillsammans med barnen fantiserar om exempelvis dockan och dess egenskaper.

Referens:

Einarsson, A (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148

Nu har vi fått vårt andra besök av Anna Gunnarsson[1] från Navet. Sist handlade workshopen mycket om hållbar utveckling, kreativitet och nyfikenhet. Denna gång var det språk, matematik och kommunikation som stod i centrum. Anna berättade att estetiska lärprocesser är ett sätt att jobba på som gynnar en kunskapsutveckling där barnet får knyta samman upplevelser, kunskaper, känslor, analys och erfarenheter till en helhet. Det första vi fick göra under denna workshop var att titta på en mängd olika ord, och sedan välja ut det som är viktigast för oss inom estetiska lärprocesser.

Här valde jag upplevelser då jag anser att utan upplevelser kan du inte tillägna dig det andra. Upplevelser ger erfarenheter, reaktion, kunskaper, intryck och uttryck med mera. Jag tror att det är först när barnen får uppleva saker och ting som det sker ett lärande. Jag anser dock också att erfarenheter är viktigt att tänka på. Alla barn och pedagoger har olik erfarenheter. Det vi pedagoger får tänka på då är hur vi ska göra för att det ska ske en lärandeprocess baserat på allas olika erfarenheter.

Vår nästa uppgift var väldigt intressant och lärorik. Vi fick en plywood skiva med 64 mjölk och juice korkar som gick att skruva av och på. Vi delades sedan in i två grupper varpå den ena gruppen skulle skriva ned allt som denna spelplan kan användas till. Den andra gruppen skulle skapa ett mönster med stenar i olika färger som lades innanför korkarna och stängdes. Det var otroligt mycket idéer som kom fram kring vad det gick att göra med denna spelplan. Exempel på tankar var: Sänka skepp, fyra i rad, kalender, talraden, antal, former, mönster, statistik samt att alla barn kan ha en egen kork och planen kan användas som bordsplacering. Det var inspirerande att se hur mycket det går att göra i förskolan utav något så simpelt. När det kommer till mönstren så var tanken att grupperna skulle lista ut varandras mönster genom att skruva av max 25 korkar. Detta var väldigt roligt och ledde till samarbete, diskussioner och logiskt tänkande.

Efter detta läste Anna ett kapitel ur sin nya bok Tundra och Triton, som innehåller spännande fysiksagor med experiment. Det är även Anna som har skrivit Bertas experimentbok som handlar om kemi. I Tundra och Triton avslutas varje kapitel med ett experiment för barnen kopplat till den berättelse som nyss lästs. Det var detta vi nu fick sätta igång med och vårt kapitel handlade om gravitation. Vi fick bygga katapulter med hjälp utav grillpinnar, marshmallows, tejp, gummiband och en sked. Vi jobbade med experimenten i grupp och bara under den korta stund vi höll på kom det fram begrepp som samarbete, problemlösning, motorik, språk och logiskt tänkande. Detta är något som även kommer ges barnen i en barngrupp. Dessutom kommer vi då även få in språk och matematik. När det gäller just fysik, kemi och teknik så anser sig personalen ofta sakna kunskap, vilket gör att dessa ämnen ofta faller i skymundan i förskolan. Dock ska personalen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s. 10) sträva efter att barnen utvecklar sin förståelse för naturkunskap, liksom sitt kunnande om enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.

Hela denna fysikbok är fylld med spännande sagor och experiment som i de flesta fall kan göras med bara återvinningsmaterial. Här finns mängder med didaktiskt material som kan användas i en estetisk lärprocess. Genom att använda den här boken i barngruppen kan barnen enklare ta till sig begrepp då det är enklare att förstå ord kopplat till bilder. Har pedegagogerna svårt för dessa ämnen så kan de här lära tillsammans med barnen.

Som avslutning på denna fantastiska dag fick vi i grupper skapa egna berättelser. Det första vi fick göra var att komma på namn som kunde tänkas användas i en barnbok. Här pratar vi inte bara om vanliga namn utan namn som har med naturvetenskap, matematik och teknik att göra. Alla grupper skrev sedan upp sina förslag på tavlan. Vi fick sedan välja ett namn och börja skriva vår berättelse. Viktigt att tänka på när man skriver berättelser för barn är enligt Anna Gunnarsson att det ska vara en lagom utmaning för åldersgruppen, den ska innehålla lite humor och spänning, den ska engagera barn och sist men inte minst så ska den vara spännande för dig som skapar den. Jag och två klasskamrater skrev om aluminium Per, en Coca cola burk som blir köpt uppdrucken och slängd i naturen. Vi får i berättelsen följa Per mot sin väg till återvinningsstationen.

Denna workshop var precis som den förra vi hade med Anna väldigt bra. Anna är en bra inspirationskälla och har en väldig kunskap inom det mesta. Under dessa två workshops har jag fått mycket tips och idéer som jag kan använda mig av i förskolan. Jag fått upp ögonen för hur lärorikt och roligt det går att göra en aktivitet med ytterst små medel.

 
Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu varit ute på tre fältdagar inför min kommande VFU. Dessa dagar är till för att planera för mina kommande VFU aktiviteter. Det jag tar reda på är bland annat om det arbetas med något tema, vilka material finns tillgängliga, vilka barn vill jag ha med, vart ligger barnens intresse. Vår aktivitet inom de estetiska ämnena, som görs med hjälp av ett didaktiskt material är tänkt att gå hand i hand med förskolans pågående tema.

Då de på min förskola inte arbetar med något tema just nu utan bedriver aktionsforskning har jag fått väldigt mycket fria händer. Trots att musik är det ämne jag brinner mest för har jag valt att utmana mig själv och fokusera i första hand på bild. Jag snappade dock upp under dessa dagar att några barn precis fått upp ögonen för rim. Därför kommer jag baka in detta i min aktivitet. Jag kommer använda mig av egentagna bilder som grund för min aktivitet.

I samtal med personalen på avdelningen kom vi fram till att jag får fyra tillfällen på mina tre veckors praktik att göra mina aktiviteter. Tanken är att samma aktivitet ska utvecklas över dessa veckor. Så förhoppningsvis kan jag få in musik i min aktivitet vid de sista tillfällena.

Jag har nu varit på min andra workshop inom textil. Den här gången handlade det om tovning. Vår lärare Cathrine Berg[1] berättade att tovning betyder krympning av ull på ett medvetet sätt. Ullen görs till ett sammanhängande tyg. Det finns många bra sätt att använda ull på i förskolan. Exempelvis kan ullen användas som ljuddämpande då den innehåller mycket luft. Barn kan tova det mesta och det är oftast en väldigt rogivande aktivitet. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) menar att barn bör få upplevelser som stimulerar deras upptäckarglädje och lust att skapa. Aktiviteter och kunskaper ska för barn vara meningsfulla. Tovning ger känslan av den harmoni som kan finnas mellan det som är vackert och det som är nyttigt.

Under vår workshop fick vi enbart tillgång till färdigkardad ull på grund av tidsbrist.  Det första vi fick göra var att tillverka en bottenplatta i ull med mönster på. Detta var i ärlighetens namn inte något lätt arbete. Vi använde oss av ull, bubbelplast, plastsäck, handduk, rulle och en blandning av såpa och vatten. För att enkelt förklara tovningsprocessen så är det så här att när ullfibrer utsätts för vatten, värme och bearbetning börjar de trassla in sig i varandra. Fibrerna går ihop med varandra ju mer vi arbetar med ullen. Slutligen tar luften mellan fibrerna slut och förvandlingen har skett. Denna process är tålamodskrävande men samtidigt väldigt rolig. Att jobba med ull tror jag kan vara roligt och lärorikt för barnen i förskolan. Framförallt får barnen här jobba extra mycket med sinnena. Vi blev under workshopen ombedda att blunda, just för att förstärka de andra sinnena. Bara att känna på ullen är en upplevelse i sig men precis som Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) tar upp så är det bra att börja med den historia och bakgrund som ull och tovning har. Här kan ett besök på en gård vara en inspirationskälla. Under barnens egen tovningsprocess kan det även vara bra att ha bilder, böcker och annan information lätt synlig.

Cathrine Berg berättade om ullen som material och dess egenskaper så som att ullen kan vara till 40 procent fuktig men ändå hålla värmen och att den är helt brandsäker. Ullen är dessutom i naturligt tillstånd den enda fiber som kan filta ihop sig. Detta gör det fullt möjligt att framställa ett sammanhängande tyg med enkla medel, utan vävstolar och maskiner.

För att återgå till fördelar med att använda ull som material i förskolan så är kostnaden ett plus, då den är billig i jämförelse med andra material. Ullen är även relativt lätt att hantera och barnen får uppleva med både känsel, smak och lukt. Genom att arbeta med ull får barnen även träning inom finmotorik, samarbete, matematik och språk.

På eftermiddagen lämnade vi bottenplattan och började göra ullfigurer i 3D. Detta är en betydligt enklare process men kräver fortfarande en hel del tålamod och teknik. Som grund i detta arbete använde vi frigolitbitar eller stenar. Jag tog en rund frigolitboll och började vira färgad ull runt den. Till detta använde jag en hullingsnål för att fästa ullen. Denna nål går dock inte att låta barnen använda själva i förskolan då den som namnet påpekar har massa hullingar och är väldigt vass. Det går dock bra att göra sin figur utan hullingsnål. Efter att jag har virat in bollen i ull blöter jag den i såpa och varmvatten och knådar bollen med händerna. Jag varvar knådning och blötande till dess att ullen satt sig.

Barnen kan med denna aktivitet göra egna sagofigurer, planeter, kakor och så vidare som sedan kan användas i ett temaarbete. Det som kan vara problematiskt med att arbeta med ull är att det tar tid och kräver en viss teknik som inte är helt lätt att lära sig. Jag tror det är extra viktigt när vi jobbar med detta att vi som pedagoger jobbar med abstrakta saker. Då arbetet är svårt är det kanske enklare för ett barn att känna sig stolt över sitt skapande om det inte föreställer något speciellt. Fokus här bör ligga som i de flesta fall på processen, materialet och sinnena, inte resultatet.  

Jag anser det även problematiskt att det i läroplanen inte finns ett tydligt mål inom textil. Vi har mål för andra estetiska lärprocesser så som musik, drama och bild men inte för textil. Naturligtvis är det så att det finns mängder med mål och uppdrag som kan kopplas till textil men tyvärr kan det komma i skymundan och pedagogerna kan helt enkelt skippa textilarbete och istället få in målen genom andra aktiviteter.

Exempel på några mål från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.10) som ändå kan kopplas till textil är:

• Utvecklar sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av olika material, redskap och tekniker.

   

• Utvecklar sin koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och motorik.

   

• Utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggande egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt för förändring, tid och mätning.

   

   

Jag har tidigare berättat att jag i kursen skulle besöka fem museum eller konsthallar. Detta blev för mig nummer sex. Stället heter Komedianten och ligger i samma byggnad som Varbergs stadsbibliotek. Detta var ett besök anordnat av högskolan och vi hade med oss två guider/föreläsare. Först fick vi ta del av Tina Jonassons[1] och Komediantens olika projekt som de haft under senare år. Tina är i grund och botten förskollärare som utbildat sig till ateljerista. Hon jobbar nu tillsammans med konstpedagoger på Komedianten. De har tillsammans med barnen jobbat mycket i sina projekt med konstverk av återvinningsmaterial. Barnen fick både se konst och sedan skapa egen, men de fick även skapa konst inom ett tema för att sedan ta del av den befintliga konst som finns inom området. De hade en verkstad där barnen kunde skapa efter intresse för att sedan utveckla det vidare på förskolan. De hade en utställning som hette hjärtas spel där de hyllade spelkulturen. Barnen fick här välja någonting ur ett spel för att sedan skapa. Anledningen till att de använde spel som tema var på grund av att varje barn faktiskt har någon form av erfarenhet inom ämnet som de kan reflektera kring och dela med sig av. Jag fick under föreläsningen mycket bra tips och råd som jag kan bära med mig i min framtida yrkesroll. I deras projekt blev konstverken och barns eget undersökande impulser för eget skapande.

Jag anser först och främst att en utställning som hyllar spelkulturen är ett mycket smart sätt att få barnen intresserade av konst. Många barn kommer i kontakt med spel dagligen och det är alltid lättare för barnen att engagera sig i något de har erfarenhet av. För egen del har konsten aldrig varit intressant och jag heller inte sett det som något viktigt inom förskolan. Men efter alla besök till museum och konsthallar denna termin har jag ändrat uppfattning. Genom att titta på alla dessa konstverk ur ett barns perspektiv kan jag se hur mycket det faktiskt finns för barnen att lära. I utställningar kan det vävas in språk, matematik, naturkunskap, samarbete och olika estetiska lärprocesser. Komedianten använde sig även av mycket abstrakt arbete utan krav på en färdig produkt. Detta tror jag är ett bra sätt att jobba för många barn och något jag kommer använda mig mer av i förskolan.

Under eftermiddagen var det dags att lämna föreläsningssalen och ge sig ut i konsthallen. Museipedagogen (vars namn jag inte kommer ihåg) visade oss utställningen, som till skillnad från många andra ställen bestod av verk från en och samma konstnär. Utställningen visade filmer och bilder på tiggare och hemlösa. Bilderna visade platser på gator och torg där tiggare sov och levde. På många av bilderna fanns små plakat där tiggarna hade skrivit om den situation de befann sig i. Det fanns även filmer där tiggare berättade om sina liv och hur mycket varje krona de fick in betydde för dem. Efter vi gått runt och tittat på dessa bilder och filmer ställde vi oss och diskuterade vad vi tyckte, hur vi kände samt hur barnen skulle reagera på utställningen.

Själv tyckte jag vissa bilder var lite jobbiga att se på då det ger en extra påminnelse om hur det faktiskt ser ut idag. Även om många barn har sett tiggare förut och säkert vet varför de bor på gatan är det viktigt att vi som pedagoger är öppna och svarar på deras frågor och funderingar. Ser barnen på bilderna på samma sätt som en vuxen? Hur kan vi jobba kring barnens tankar och funderingar?

Den sista delen av utställningen bestod av bilder på människor som låg raklånga på gator, torg och trottoarer. Själv har jag ingen aning om vad konstnären vill visa med dessa bilder, och kanske är det detta som är meningen. Bilderna verkade inte ha någon koppling till uteliggare och det såg heller inte ut som personerna skulle spela döda eller sovandes. Det hade varit väldigt intressant att ta med en barngrupp till denna utställning för att se vilka tankar de hade haft. Alla barn kommer med olika erfarenheter vilket hade gett en mängd olika svar.

Genom att ta med barngruppen till ett museum kan vi få med läroplanen för förskolans (Lpfö98 rev, 2010 s.6) mål som säger att: ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar”    

Igår hade vi besök av Anna Gunnarsson[1] som är utvecklingspedagog på Navet i Borås. Denna föreläsning/ workshop handlade mycket om hållbar utveckling och samt kreativitet och nyfikenhet. Enligt Anna Gunnarsson är just kreativitet och nyfikenhet en sammanfattning av vår kurs övergripande mål.

Kursens mål:

Efter genomgången kurs skall studenten på avancerad nivå kunna:

Mål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

 • redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

 • redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

 • självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

 • tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

 • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen   

Efter genomgången VFU ska studenten kunna (VFU-mål): 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Påståendet om att kreativitet och nyfikenhet sammanfattar kursens mål tycker jag kan vara att hårdra det en del men jag kan hålla med om att just estetiska lärprocesser handlar till stor del om nyfikenhet och kreativitet. Exempelvis så är utforskandet av material med sina sinnen en direkt koppling till barns nyfikenhet. Vi kan även se att vår VFU uppgift kräver mycket kreativitet både av såväl oss pedagoger som av barnen.

Vi fick under workshopen börja med att i grupp skriva ned vilka ord vi kopplade samman med just kreativitet och nyfikenhet på ett stort papper. Efter det fick vi gå runt till andra grupper och titta på vad dem hade skrivit och fylla i det vi tyckte saknades. När vi sedan kom tillbaka till vårt papper kunde vi se vad resten av klassen tänkt. 

Vi diskuterade sedan över vad vi anser det kan finnas för brister inom förskolan i relation till det som fanns på våra nu fullskrivna papper. Vad har vi reagerat på när vi var ute? Tillsammans gjorde hela klassen en lista. Anna Gunnarsson tog sedan upp att det i undersökningar visat sig att det var framförallt två av dessa som var problem i förskolan. Teknik och barns inflytande. När det kommer till teknik så uppstår problemet av den anledningen att personalen anser sig sakna kunskap. Detta känner jag själv är konstigt då garanterat 99 procent av personalen kan hantera den teknik som förskolebarn skulle uppskatta. Då det inte krävs någon stor kunskap för att jobba med teknik i förskolan tror jag snarare det handlar om att just tanken på att jobba med teknik skrämmer många. Det känns svårare och större än vad det egentligen är.

När det kommer till barns inflytande handlar det inte om att alla ska få yttra sig på samlingen eller att varje barn ska få välja frukt. Här handlar det istället om barns inflytande i hela verksamheten. Hur mycket styr barnen verksamhetens riktning? Jag tror här att många förskolor anser sig forma verksamheten efter barnens intressen och behov men egentligen är det pedagogerna som styr.

Senare under dagen kom vi in på hållbar utveckling i förskolan och hur vi kan använda oss av återbruk som didaktiskt material i olika estetiska lärprocesser. Här kom åter igen kreativiteten in då vi skulle bygga hållbar konst med ett budskap med hjälp av återvinningsmaterial. Min grupp valde att bygga transportmedel av äggkartonger där vi visade på den mängd utsläpp som går åt för att vi ska ha så många valmöjligheter som möjligt. Behöver vi verkligen kunna välja mellan tio olika sorters kaffe eller äta trettio olika sorters exotiska frukter? Vi dikuterade dessutom under workshopen hur lång tid det tar för olika material att brytas ner av naturen.

I koppling till ovanstående stycke så tar Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.7) upp att förskolan ska lägga stor vikt vid miljö­ och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt ska forma förskolans verksamhet. Förskolan ska dessutom medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till miljö och natur.

Vi pratade under denna workshop samtidigt väldigt mycket om olika märkningar på varor så som svanen, falken, krav, rättvise och ekologiska märken. Det gäller som konsument att uppmärksamma och ha kunskap kring vad det är som gäller. Detta är något man kan börja prata med barnen om i förskolan. Var kommer maten ifrån? Hur går odlingen till? Hur tar sig mat hit från olika länder? Och så vidare. Detta är en hel vetenskap, och är inte helt lätt att förstå men när det var dags att gå hem för dagen kände jag mig betydligt rikare på kunskap än jag varit tidigare. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu besökt det femte och sista museet den här terminen. Eftersom jag bor i Varberg blev det besök på Hallands kulturhistoriska museum på Varbergs fästning. Museet är beläget i ett väldigt vackert område på en högt belägen plats med utsikt över havet. Jag var på detta besök med ett barn i fyraårsåldern vilket gjorde att jag kunde se reaktioner och känslor vid vissa objekt. Inuti museet fanns det massvis med intressanta saker. Här fanns allt ifrån uppstoppade djur till gamla vapen och skelett. Det fanns pärlhalsband som användes förr i tiden och som jag tänkte att detta kan jag koppla till förskolans verksamhet då just aktiviteten att pärla är väldigt populärt. Hur skiljer sig de pärlhalsband vi gör från de som användes förr?

Det fanns en hel del positiva saker sett ur ett barns perspektiv. Exempelvis var många av montrarna på låg höjd så det var lätt för barn att se. Det fanns en rithörna där barnen kunde skriva eller rita vad de ansåg vara fred. Dessa teckningar lades sedan i en låda som personalen senare satte upp som en del av utställningen. Denna rithörna fanns i sektionen som handlade om just fred och krig. Här fanns mycket bilder från syrianska flyktingar och skildrade hur kriget påverkar syrierna. Många bilder tyckte jag dock var lite otäcka, då de visade blodiga människor. De värsta bilderna var dock inneslutna i ett rum med varningsskylt vilket var mycket bra.  I rithörnan fanns även barnböcker som skildrade livet som flyktingbarn där barnen kunde sjunka ner i en säck tillsammans med någon vuxen och kanske få en bättre förståelse kring vad de just sett i utställningen.

Själva utställningsobjekten i museet tyckte jag var bra och det fanns mycket man kunde föra med sig tillbaka till förskolan och arbeta vidare med. Det fanns bland annat en monter med jord där det hade tryckts in olika föremål som inte borde slängas i naturen. Detta är något som kunde starta ett arbete kring hållbar utveckling och sortering i förskolan. Bredvid stod en Gekås vagn med varor och en informationsskylt som visade på hur mycket människor faktiskt konsumerar. Detta kan också användas i arbetet med hållbar utveckling.

Överlag var det ett bra museum men om du som vuxen tar dit mindre barn bör du varar beredd på att svara på många frågor då en del bilder och objekt kan uppfattas som både obehagliga och svårförståeliga. Det var också en nackdel att det inte var tillåtet att ta bilder.