Efter gårdagens musikexamination som handlade om att genomföra en aktivitet med klassen kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande var det idag dags för workshop.

Vi har nu haft musik för sista gången denna terminen. Vi började med en examination där vi tillsammans med en klasskamrat skulle genomföra en aktivitet kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande. Då vi blivit tilldelade akustisk musikalisk kunskap gjorde vi en övning som gick ut på att barnen skulle agera utifrån det instrument de hörde. Vi spelade gitarr, ukulele, djembe och tamburin. Alla fick varsitt instrument att lyssna efter och då vi satt halvt osynliga med våra instrument gällde det att lita på sina öron snarare än sina ögon.

Sedan var det dags för workshop och vi fick träna på att spela olika instrument så som djembe, gitarr och tonbox. Då jag tidigare spelat trummor och spelar mycket gitarr på min fritid var den praktiska biten inget direkt nytt för mig. Det jag tar med mig mest från denna musikstund är de olika begrepp som togs upp. Exempelvis att de olika trumslagen på en djembe kallas basslag, kantslag och slap-slag.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98 rev, 2010 står det att barn ska få utveckla sin förmåga att få förmedla upplevelser och tankar med hjälp av bland annat musik.

Precis som vi fick göra under workshopen kan det i en barngrupp vara väldigt roligt att bara få experimentera med olika instrument. Tyvärr finns det inte så mycket instrument ute på förskolorna vilket är väldigt synd. Dock finns möjligheten att göra egna instrument med hjälp av enkla material. Detta tycker jag är väldigt intressant och funderar på att göra under min VFU.

Ylva Holmberg (2012, ss.136-137) menar att för att musikstunderna i förskolan ska kunna vara av både undersökande och reproducerande slag krävs det pedagoger som har musikaliska kunskaper och är praktiskt kunniga inom musik. Vidare skriver hon att trots att det i samhället idag finns ett stort musikutbud så är det en ganska enformig musik som når förskolan. När det gäller barnböcker och har vi ett varierat och bra utbud men vi har en bit kvar inom musiken.

Under den tid jag spenderat i verksamheten har jag tänkt en hel del på just variationen av musik och kommit fram till att det precis som Holmnerg menar inte spelas många olika sorters musik. Det jag hör mest av är i form av visor och möjligen schlager. Om det nu är så att pedagoger inte kan eller vill sjunga och spela exempelvis hårdrockslåtar med barnen så låt dem ta med sig skivor och spela upp dem i barngruppen. Hur reagerar barnen på olika soerters musik? Analysera och jämför sedan de olika musikstilarna.

Anna Ehrlin (2012, s. 145) skriver att det spontana i barns uttryck är viktigt att ta tillvara på för att sedan utgå från det i spel och sång. I praktiken visar sig dock detta bli svårt då det enligt många pedagoger saknas kompetens. Vidare skriver hon att allra bäst vore det förstås om musik i förskolan inte sågs som något där det inte kan bli rätt och fel utan något man upplever och uttrycker. 

Musik bör finnas tillgänglig överallt på förskolan. Detta tror jag är enda sättet att göra det till en naturlig del i vardagen. Spela musik, dansa till musik, lek till musik, prata musik och framförallt våga som pedagog. Det är även viktigt att se till att barnen utmanas i sin musikaliska utveckling.

Referens:

Ehrlin, A (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.139-152

Holmberg, Y (2012) Musikstunden-sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.123-137

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Så hade det blivit dags för den andra workshopen i bild tillsammans med Mats Andersson[1]. Förra gången fick vi skapa ett abstrakt mönster i olika material så som textil, silkespapper och ruggpapper. Nu var det dags att göra papper, papier-maché och skapa med lera. Att göra eget papper förde direkt mina tankar till hållbar utveckling, grön flagg och recycling. Förutom att vi som pedagoger faktiskt tillverkar papper tillsammans med barnen så kan vi här också diskutera just hållbar utveckling. Det kan här skapas ett vidare intresse som får barnen att vilja fortsätta jobba med återvinningsmaterial.

Jag hade själv aldrig gjort eget papper förut så allt var nytt för mig. Tillvägagångssättet var väldigt enkelt om än en aning tungt. Satsen som görs består helt enkelt av tidningspapper och vatten som sedan blandas med hjälp av en stavmixer. Detta är dock något som säkerligen tar flera timmar för barnen i förskolan att göra då det är väldigt mycket tidningspapper som måste klippas i relativt små bitar. Svårigheten med att göra eget papper skulle jag kunna tänka mig främst är att hitta rätt blandning av papper och vatten. När blandningen väl är klar börjar den roliga biten. Jag sänker nu ner en så kallad guskaram i blandningen och fångar upp den ”sörja” som det nu har blivit. En guskaram är en träform av ett A4 papper med finmaskiga hål. När blandningen väl ligger på guskaramen lägger jag en tidning över och vänder sedan allt upp och ner. Formen av ett papper ligger nu framför mig. På detta papper kan jag nu börja dekorera med glitter, mallar och så vidare.  Nu är dock pappret grått men det kan man ändra till vilken färg man vill när man väl gjort blandningen. Det är bara att hälla i den färg man vill ha i blandningen innan man fångar upp det med guskaramen. Sedan är det bara att låta det torka.

Jag tycker detta var roligt men samtidigt tungt att göra. Jag hade dock absolut velat göra detta med barnen på förskolan. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Är det tungt för barnen så kan pedagogerna hjälpa till. Jag kan ju som pedagog givetvis göra blandningen själv och sedan bara låta barnen fånga upp och dekorera pappret men vad missar de inte då?  

Senare under dagen satte vi igång att jobba med lera. Både med keramiklera och pastadeg. Det fanns fyra olika sorters keramiklera som tack vare att de innehöll olika partiklar också fick olika hårdhet. I jobbet med lera blev vi mer styrda av läraren än vi blev när vi jobbade med pappret. Vi fick använda de olika lerorna till att bygga runt, krokigt, långt, kort och så vidare. Vi fick även blanda lera i olika färger och försöka skapa en färgcirkel.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.7) står det att förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att låta dem skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom att forma, konstruera och nyttja olika material och teknik.

Lera är av erfarenhet något som barn älskar att jobba med. När jag jobbar med lera ihop med barnen kan jag börja med frågor så som vad är lera? Vart kommer den ifrån? Vad innehåller lera? Varför känns den olika? Detta kommer garanterat generera i massor av intressanta svar från barnen. Jag känner samtidigt att det är viktigt att ge tid åt de barn som för första gången möter materialet. Tid åt att få klämma, kasta, smaka, lukta och så vidare. Då får vi återigen ett didaktiskt material. Då vi under lektioner fick instruktioner att göra former som var långa, korta och så vidare tänkte jag att det hade varit intressant att se hur barnen tolkar de olika begreppen. Vad anser de vara långt, kort och runt?

Welwert (2013, s.182) skriver att om du kommer in i en bildsal där det material och de redskap som ska användas ligger synliga samt att de hänger redan utförda arbeten från andra elever minskar chansen till att eleverna kommer använda sig av egna erfarenheter. Rummet har redan visat hur det visuella arbetet är tänkt att genomföras.

Detta tror jag stämmer in på förskolan också. När vi som pedagoger skapar olika saker med barnen med exempelvis lera så tror jag inte det är många som gömmer undan de redan färdiga skapelserna.  De står ofta på en bricka i närheten, fullt synliga. Gestaltning handlar ju om att ge känslor och tankar form. Dessa egna tankar tror jag kan hämmas då barnen ser hur alla andra har gjort.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Igår var det heldag i Göteborg som gällde tillsammans med alla kurskamrater. Vi besökte här Göteborgs konsthall, Röhsska museet och Hasselblad center. Vi ska under terminens gång besöka fem stycken konsthallar eller museer. När vi nu var där med klassen var tanken att vi skulle besöka Göteborgs konsthall och Röhsska museet, men då vi hade en lång rast mitt på dagen valde några av oss att besöka ytterligare ett museum (Hasselblad center). Så här i efterhand så var det tur vi gjorde det då det visade sig vara ett väldigt inspirerande museum.

Det första besök vi gjorde var i Göteborgs konsthall (http://www.konsthallen.goteborg.se/). Här berättade konstpedagog Mia Renström[1] om hur konst utvecklats från att bara innefatta tavlor och skulpturer till att rymma allt från växter till film. Hon berättade även om samtidskonsten som inte ger betraktaren några svar utan snarare ställer frågor. Denna konsthall kändes för mig väldigt konstig. Där fanns film på för mig helt oförståeliga saker, ett bås i trä med hästspillning samt torkade blommor. Det var inget vidare färgglatt och ganska litet. Det vi fick göra här var att gå runt och i grupp välja ut ett verk som vi sedan skulle redovisa kring vad vi tyckte och hur man kan se på det i ett barnperspektiv. 

Efter besöket på Göteborgs konsthall hade vi en lång rast så efter lunchen så gick ett antal av oss och besökte Hasselblad center (http://www.goteborg.com/hasselblad-center/). Detta handlade precis som namnet antyder om fotoutställning. Jag upptäckte direkt när jag kom in att detta ställe skulle vara en spännande plats för barn. Det var mycket historiska bilder, svartvita bilder samt mycket ”levande” och rörliga utställningsobjekt. Bara alla bilder på vardagssituationer förr i tiden hade kunnat bli till ett helt temaarbete i förskolan. Här fanns förutom fotografier dessutom stora uppfinningar, tavlor gjorda med knappar, skulpturer med mera. Tyvärr hann vi inte med alla våningar då det inte fanns någon skyltning att det fortsatte på ovanvåningen. Vi behövde till och med gå ut i hallen och vidare till ett annat rum för att hitta trappan. Detta är den största kritik jag kan rikta mot detta museum då det i övrigt var väldigt bra.

Sist men absolut inte minst var vi inne på Röhsska museet (http://rohsska.se/). Där fick vi en kanonbra museipedagog som hette Tanja Axelryd[2]. Hon var otroligt duktig och visade oss det jag saknat hittills. Hur man jobbar pedagogiskt med barnen inom området. Hon tog med oss på samma vandring som barngrupperna får göra när de kommer på besök, så vi fick föreställa ett gäng femåringar. Vi letade fossiler, gick på skattjakt, letade snäckor och gjorde rörelseövningar. Hennes sätt att få in alla föremål på museet kopplat till sagor och berättelser var riktigt bra. Tanja berättade på föreläsningen att i Göteborg har förskolebarnen rätt till ett biobesök, ett teaterbesök och ett museibesök om året. Detta tycker jag är helt underbart och det borde naturligtvis vara så överallt. Problemet är dock att de som bor lite utanför centrum inte vågar ta sig in till staden då anser att de är för lite personal för att kunna hålla koll på alla barn.

På Röhsska museet väver de in olika lärostilar då alla lär sig på olika sätt. När små barngrupper kommer använder de sig av sagofigurer som mellanhand och skapar väldigt snabbt en bra kontakt med barnen. De har även en workshop där barnen får skapa. De försöker även mer och mer se till att vikten ligger i upplevelsen att skapa och inte i slutprodukten. Vi frågade till slut Tanja samma fråga som vi frågat alla vi stött på inom konstområdet nämligen: Vad får kallas för konst/konstverk? Äntligen var det någon som jobbade inom området som tyckte som jag, att barns skapelse i förskolan kan kallas för konstverk.

Dessa museibesök kan kopplas till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.6) som säger att barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.

Inne på ett av museerna såg jag bilder på mängder av torkade blommor och tänkte att detta vore kanon att jobba vidare med på förskolan. Ta med barnen ut och plocka blommor och gå sedan igenom processen till att torka dem. Vad blir skillnaden när blommorna torkat? Vi kan använda overhead apparater för att minska och förstora blommor, växter och vad som helst från naturen. I diskussionen med barnen kan vi även plocka in ekosystemen och kretsloppet.

På Göteborgs konsthall fanns en utställning av något som såg ut som en hög med lådor utan sidor och tak. Det fanns ingen beskrivning från konstnären vad det skulle föreställa utan det lämnades till betraktaren. Här tänkte jag direkt på hur en barngrupp hade reagerat om de såg detta. De hade högst troligen känt lusten av att börja klättra och leka inuti den. Här kan vi som pedagoger ta kort på konstverket för att sedan gå tillbaka till förskolan och jobba med bygg och konstruktion, bild, textil eller vad som än passar barnen. Bara mystiken kring att inte veta vad det är kan generera i mängder av idéer från barnen.  

Idag fick vi besök av Sofia Lidenhed[1] från Drivhuset i Borås. Hon är affärsutvecklare och projektledare och skulle hjälpa oss med idé generering kring vårt didaktiska material som vi ska använda oss av på vår VFU. På föreläsningen/workshopen utgick vi mycket från oss själva och fick tänka på vem är jag? Vad kan jag? Vad brinner jag för? Vilka fysiska resurser har jag hemma? Vi besvarade dessa frågor enskilt för att sedan få ta del av varandras svar. Därifrån fick vi sedan komma med förslag på didaktiskt material som våra kurskamrater kunde tänkas använda baserat på deras intressen och kunskaper med mera. De flesta förslag jag fick hamnade inom temat musik. Trots att det är inom musik min kunskap är som bredast så känner jag själv att jag nog skulle vilja utmana mig mer och kommer troligen välja något annat. Vi ska egentligen knyta an vårt didaktiska material med det tema vår VFU plats har för tillfället men då min förskola inte har något tema har jag fått helt fria tyglar. Detta kan jag känna är svårare då det nästan blir för mycket att välja på.

Jag tror det är viktigt att våga dela med sig av det man är bra på, särskilt som pedagog i förskolan. Då förskolan jobbar i team är det av yttersta vikt att ta till vara på allas egenskaper och erfarenheter. Även våra intressen och det vi brinner för kan bli en resurs i arbetslaget.

Att komma på idéer kan för vuxna ofta vara svårt. Här har vi mycket att lära från barnen som oftast sprutar ut idéer och tankar till höger och vänster. De ser möjligheter istället för hinder och provar oavsett resultat. Detta kommer jag ta med mig när jag går ut på min VFU. Våga prova. Det gör ingenting om det inte går bra första gången, testa igen. Jag tror att många idéer tyvärr slängs iväg innan de ens provats.     

Kursmål som kan kopplas till föreläsningen: 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Idag var det då dags för workshop i textil. Inte heller detta är ett ämne som jag har särskilt stort kunnande inom. De metoder vi använde oss av idag var textiltryck och broderi. Mitt tillvägagångssätt för textiltryck var följande: Jag började med att lägga på en plastduk över bordet då det skulle bli kletigt. Sedan lade jag en bit tyg över en utfälld tidning. Jag tejpade sedan kanterna för att hålla tyget på plats. Sedan var det dags att börja skapa. Jag använde mallar, svampar, lock och pensel. Detta var en rolig lektion och jag fick öva mig på att inte bli besviken då resultatet inte blir som jag har tänkt. Något som jag tror är kanon att göra med barnen är att använda enbart händer och fötter. Kletigt men roligt och det kan aldrig bli fel. Dessa aktiviteter skapar dessutom en väldig fantasi och kreativitet.  

På eftermiddagen började vi brodera. Men inte på ett korrekt och noggrant sätt utan vår lärare Cathrine Berg[1] sa bara ”sätt igång att brodera”. Delar av klassen hade ingen kunskap inom broderi utan satt mest som frågetecken. Läraren sa då att vi ska brodera ”som ett barn hade gjort”. Barn vet oftast inte hur man gör men det hindrar inte dem. Jag ritade upp en mall på tyget och började brodera. Det första jag tänkte var att detta var inget för mig, men allt eftersom tiden gick så började det faktiskt bli rolig och det var med en gnutta besvikelse som jag lade ifrån mig synålen då läraren avbröt för dagen.

Under denna föreläsning fick jag ta del av en hel del för mig nya begrepp, som exempelvis ströpplare, ströppling och schablonskärm. Dessa begrepp är viktiga att ta upp för barnen på förskolan. Det jag tänkte på medan jag jobbade med textil var hur mycket matematik det fanns i arbetet. Barnen i förskolan kan genom att arbeta med textil träna antal, färger och former. Det får även träning inom finmotoriken samt känna hur det känns att sy i olika material som exempelvis kartong, papper eller tyg. Jag tycker textil är ett mycket bra material att ha med i en estetisk lärprocess i barngruppen.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) tar upp att när barn sitter och broderar behöver de positiv stöttning och uppmuntran. Självkänslan stärks hos barnen när de får beröm och de vågar pröva nya färger och stygn. Det är samtidigt viktigt att presentera alla olika sorters trådar i olika kvalitéer och färger. Ta dock fram lite i taget för att hålla intresset vid liv.

Detta kan jag koppla till min egen VFU då jag målade abstrakta bilder med barnen. Jag gjorde då felet att visa allt material samtidigt vilket resulterade i att barnen ville ha allt på en gång och de blev väldigt rörigt. Det är viktigt att ge barnen en stund med varje material innan det är dags att presentera nästa.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) menar att broderi kräver lite utrustning och är en billig teknik att använda. Detta gör att det är extra synd att broderi som teknik ofta glöms bort. När barn behärskar tekniken kan de jobba självständigt när det blir en stund över eller när andan faller på. Det fria broderiet ger även barnen träning inom fantasi och kreativitet.

En anledning till att pedagoger i förskolan inte använder sig av broderi och textil överlag tror jag har med kunskap att göra. För att barnen ska kunna komma igång krävs det att en pedagog kan visa hur man gör. En annan anledning som kan vara lite problematisk är textil har blivit lite förlegad i dagens samhälle. Den allmänna uppfattningen kring textil är att den är gammaldags och ”ute”. Det syns tydligt hur tiderna förändras. När jag gick i förskolan och lågstadiet för nästan 20 år sedan var broderi det vi jobbade mest med inom textil. Det är faktiskt den enda teknik inom textil som jag lärt mig behärska. Med textil får barnen också förståelse för lägesbegrepp så som under, över på och genom. De får även träning inom naturkunskap och hållbar utveckling.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Vad är estetiska lärprocesser? Det var en av de första frågorna vi fick diskutera på Mats Anderssons[1] föreläsning med samma namn. Det visade sig svårare att förklara än vad jag trott. Det vi kom fram till var att estetik i grova ordalag betyder att lära genom sinnena. Vi fick se hur mycket det gick att göra med pinnar och frukt som både didaktiskt material och estetisk lärprocess.

Vidare tog Mats Andersson upp att arbete med estetiska läroprocesser innebär ett förhållningssätt till undervisning som inkluderar personliga och historiska erfarenheter i åskådliggjord och symbolisk form i begreppsbildningen och förståelsearbetet. Man använder bilder, musik, texter, gestaltningar och iscensättningar av alla möjliga slag för att det ska kunna göras kopplingar mellan personliga erfarenheter och uppfattningar och andras förståelse av liknande kontexter. En estetisk lärprocess innehåller både produktion, mottagande och reflektion kring allt mellan form och innehåll.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) står det att verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, motivation, intressen och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom socialt samspel, utforskande, lek och skapande, men också genom att samtala, iaktta, och reflektera.

Bara genom att använda pinnarna får barnen träning inom språk, matematik och begrepp. Det gäller bara att ha en tydlig tanke på vad man vill att barnen ska uppnå när man ger dem pinnarna. Ge barnen pinnar i en längd som inte direkt inbjuder dem till att använda dem som lasersvärd eller andra vapen. Be barnen bygga konstigt- tungt- litet-kort och högt. Detta får dem även att fundera över dessa begrepp. Ett exempel som togs upp var när en grupp barn fick i uppdrag att bygga högt. Barnen lade då alla pinnar bredvid varandra på en lång rad på marken. Pedagogen upprepade då att de skulle bygga högt men barnen bara fortsatte att bygga på längden. Barnen var alltså inte ens bekanta med begreppen högt och långt. Detta är dock inte konstigt när vi vuxna mixtrar med språket på de sätt vi gör. Exempelvis säger vi oj vad lång du har blivit när den rätta meningen egentligen skulle vara oj vad hög du har blivit.

Denna föreläsning visade mig hur mycket det kan göras med väldigt simpelt material. Det behöver inte kosta för att skapa en bra lärandemiljö. Allting handlar om den grundtanke pedagogen har. Efter föreläsningen funderade jag även kring de diskssioner som härjat om förskolans ekonomi och att det inte finns pengar att köpa saker till barnen. Denna föreläsning visade dock å vikten av kunniga pedagogerhellre än en stor plånbok.  

Kursmål att koppla till estetiska lärprocesser:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Vad är konst? Meningarna gick isär när vi satt på föreläsning om konstpedagogik för barn och andra. De flesta i klassen tyckte att konst var mycket upp till var och en medan andra menade att det blir konst först när man delar med sig av sin skapelse. Personligen tycker jag konst kan vara allt man skapar. När jag kommer in på förskolan där barnen har skapat olika saker i sitt temaarbete så ser jag det som konst. Konst i sig har för min egen del aldrig varit intressant, men jag skulle gärna vilja se barnens reaktioner när de får utforska olika konstverk. Jag säger att jag skulle vilja då jag tyvärr aldrig fått uppleva det, och enligt min omgivning så är det heller inte speciellt vanligt att förskolor besöker exempelvis konsthallar och museer. Detta kan tyckas konstigt då vi faktiskt omges av konst i samhället och därför borde vara betydligt mer naturligt i både förskola och skola.

Dessutom finns konstens betydelse med i våra styrdokument. Vår lärare Marie Bendroth Karlsson[1] tog först upp det demokratiska uppdraget som finns i Fn:s konvention om barns rättigheter. Där står det att barn ska ges möjlighet att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. När vi sedan tittar på det pedagogiska uppdraget så står det i vår kära läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) att barn ska inspireras att kommunicera på olika sätt bl.a i bilder; lära sig tolka. De ska även få ta del i samhällslivet så som kulturinstutioner.

När vi talar om konst så kommer vi också in på estetiska lärprocesser för precis som Marie Bendroth Karlsson nämnde så genom att skapa, tolka och möta konst stimuleras både symboliskt tänkande och estetiska lärprocesser. Genom att tolka och samtala om konst ges möjligheter lära nya ord, lyssna på andra och själv uttrycka sig. Konsten kan även vara en utgångspunkt lärande kring innehåll, material och form. Marie Bendroth Karlsson (2014, s.53) tar upp hur viktig kommunikation är i små barns möte med konst. Att vara uppmärksam, svara på barnets reaktioner samt vara en närvarande pedagog är av yttersta vikt för att barnen inte ska förlora intresset för konstverken. Hon trycker även på vikten på konst inte bara ska vara ett igenkännande utan också vara överraskande och utmanande. 

På eftermiddagen gick vi till hamnmagasinet i Varberg där vi fick skapa oss en egen uppfattning om vad vi kände när vi tittade på olika konstverk. Vi analyserade och diskuterade sedan med den guide vi hade med oss. Jag kan efter denna föreläsning och workshop medge att jag tror betydligt mer på betydelsen av att barn får uppleva konst än vad jag tidigare trott. Främst av allt så är konst något som bidrar till att vidga barnets erfarenhetsvärld. Genom att barn i förskolan får uppleva konst och konstverk ges dem möjlighet till utforskande gällande teknik, färger, berättande, känslor med mera.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Bendroth Karlsson, M (2014) Konst för och med barn. I Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68

Så hade det blivit dags för drama. Drama betyder att åskådliggöra genom handling. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser på många sätt, exempelvis genom dans och drama.

Det finns enligt Gunilla Fihn[1] tre saker som är viktigt att tänka på när man jobbar med drama. Tanke, handling och känsla. För att kunna genomföra drama med barn krävs kunskap inom teater, pedagogik samt kunskap kring olika ”lekar”. Just lek inom teater är mer som en form av teaterträning och man behöver som pedagog kunna ha ett lekfullt förhållningssätt och inte ta saker så allvarligt. Vidare så tryckte Gunilla Fihn på aspekter inom ledarskap i drama. Hon tog upp tydlighet, att vara positiv, använda humor, välja rätt ord, dela in i grupper, när ska jag själv delta och att inte gardera sig.

Efter föreläsningen var det dags för workshop och vi blev indelade i grupper om tre och fick sedan varsin bok som skulle lägga grunden för dramaaktiviteten. Vi läste boken tillsammans i gruppen och enades sedan om ett tema som i vårt fall blev känslor. Vi skulle sedan spela upp en aktivitet inom temat för våra kurskamrater. Vi valde att börja med känslan av att vara arg. Vi samlade alla i en ring och berättade att i morse när jag skulle till förskolan så startade inte bilen och jag blev så arg så jag stampade i marken osv. Vi började alltså med en egen erfarenhet kring temat. Sedan gick vi över till att göra en aktivitet där barnen skulle gå fritt i rummet till ljudet av en spelande trumma. När trumman tystnade skulle barnen stanna och visa hur de såg ut när de var arga. Detta tema är något vi kommer jobba vidare på vid senare drama tillfällen, och kanske vi då fokuserar på en annan känsla.

Något som vi märkte när vi satt och planerade vår dramaaktivitet var hur lång tid planeringen tog. Vi trodde innan det startade att det hela skulle vara snabbt gjort men ack så fel vi hade. Detta kan dock bero på att vi saknar erfarenhet av att vara ute på förskolorna under längre tid och har inte så mycket praktisk inspiration att hämta.

Det som jag verkligen tog till mig under denna lektion var hur viktigt det är att välja sina ord rätt. Om jag i barngruppen ska arbeta med temat glad så är det oerhört viktigt att det ordet används mycket under hela dramaförloppet. Det gäller att inte blanda ord och helt plötsligt börja använda lycklig eller liknande. Jag har hållit i liknande dramaaktiviteter tidigare i min VFU och jag kan nu se att jag inte tänkt speciellt mycket på detta. Jag kan tänka tillbaka och faktiskt förstå varför vissa moment i min aktivitet inte fungerade.

Jag har även reflekterat en del kring likheterna mellan drama och barns lek. De innehåller båda roller, är påhittade, innehåller en handling, en värld och ofta en tanke kring vad som ska hända. Leken kan även kopplas till barnens litterära berättelser. Barns berättelser bottnar ofta i deras lekar. Genom leken berättar barnen en historia samtidigt som de använder sig av ett dramatiskt förhållningssätt. Så jag tror att det kan vara till extra hjälp när man ska jobba med drama att ta en närmare titt på barnens lek.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442