Nu har vi fått vårt andra besök av Anna Gunnarsson[1] från Navet. Sist handlade workshopen mycket om hållbar utveckling, kreativitet och nyfikenhet. Denna gång var det språk, matematik och kommunikation som stod i centrum. Anna berättade att estetiska lärprocesser är ett sätt att jobba på som gynnar en kunskapsutveckling där barnet får knyta samman upplevelser, kunskaper, känslor, analys och erfarenheter till en helhet. Det första vi fick göra under denna workshop var att titta på en mängd olika ord, och sedan välja ut det som är viktigast för oss inom estetiska lärprocesser.

Här valde jag upplevelser då jag anser att utan upplevelser kan du inte tillägna dig det andra. Upplevelser ger erfarenheter, reaktion, kunskaper, intryck och uttryck med mera. Jag tror att det är först när barnen får uppleva saker och ting som det sker ett lärande. Jag anser dock också att erfarenheter är viktigt att tänka på. Alla barn och pedagoger har olik erfarenheter. Det vi pedagoger får tänka på då är hur vi ska göra för att det ska ske en lärandeprocess baserat på allas olika erfarenheter.

Vår nästa uppgift var väldigt intressant och lärorik. Vi fick en plywood skiva med 64 mjölk och juice korkar som gick att skruva av och på. Vi delades sedan in i två grupper varpå den ena gruppen skulle skriva ned allt som denna spelplan kan användas till. Den andra gruppen skulle skapa ett mönster med stenar i olika färger som lades innanför korkarna och stängdes. Det var otroligt mycket idéer som kom fram kring vad det gick att göra med denna spelplan. Exempel på tankar var: Sänka skepp, fyra i rad, kalender, talraden, antal, former, mönster, statistik samt att alla barn kan ha en egen kork och planen kan användas som bordsplacering. Det var inspirerande att se hur mycket det går att göra i förskolan utav något så simpelt. När det kommer till mönstren så var tanken att grupperna skulle lista ut varandras mönster genom att skruva av max 25 korkar. Detta var väldigt roligt och ledde till samarbete, diskussioner och logiskt tänkande.

Efter detta läste Anna ett kapitel ur sin nya bok Tundra och Triton, som innehåller spännande fysiksagor med experiment. Det är även Anna som har skrivit Bertas experimentbok som handlar om kemi. I Tundra och Triton avslutas varje kapitel med ett experiment för barnen kopplat till den berättelse som nyss lästs. Det var detta vi nu fick sätta igång med och vårt kapitel handlade om gravitation. Vi fick bygga katapulter med hjälp utav grillpinnar, marshmallows, tejp, gummiband och en sked. Vi jobbade med experimenten i grupp och bara under den korta stund vi höll på kom det fram begrepp som samarbete, problemlösning, motorik, språk och logiskt tänkande. Detta är något som även kommer ges barnen i en barngrupp. Dessutom kommer vi då även få in språk och matematik. När det gäller just fysik, kemi och teknik så anser sig personalen ofta sakna kunskap, vilket gör att dessa ämnen ofta faller i skymundan i förskolan. Dock ska personalen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s. 10) sträva efter att barnen utvecklar sin förståelse för naturkunskap, liksom sitt kunnande om enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.

Hela denna fysikbok är fylld med spännande sagor och experiment som i de flesta fall kan göras med bara återvinningsmaterial. Här finns mängder med didaktiskt material som kan användas i en estetisk lärprocess. Genom att använda den här boken i barngruppen kan barnen enklare ta till sig begrepp då det är enklare att förstå ord kopplat till bilder. Har pedegagogerna svårt för dessa ämnen så kan de här lära tillsammans med barnen.

Som avslutning på denna fantastiska dag fick vi i grupper skapa egna berättelser. Det första vi fick göra var att komma på namn som kunde tänkas användas i en barnbok. Här pratar vi inte bara om vanliga namn utan namn som har med naturvetenskap, matematik och teknik att göra. Alla grupper skrev sedan upp sina förslag på tavlan. Vi fick sedan välja ett namn och börja skriva vår berättelse. Viktigt att tänka på när man skriver berättelser för barn är enligt Anna Gunnarsson att det ska vara en lagom utmaning för åldersgruppen, den ska innehålla lite humor och spänning, den ska engagera barn och sist men inte minst så ska den vara spännande för dig som skapar den. Jag och två klasskamrater skrev om aluminium Per, en Coca cola burk som blir köpt uppdrucken och slängd i naturen. Vi får i berättelsen följa Per mot sin väg till återvinningsstationen.

Denna workshop var precis som den förra vi hade med Anna väldigt bra. Anna är en bra inspirationskälla och har en väldig kunskap inom det mesta. Under dessa två workshops har jag fått mycket tips och idéer som jag kan använda mig av i förskolan. Jag fått upp ögonen för hur lärorikt och roligt det går att göra en aktivitet med ytterst små medel.

 
Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu varit på min andra workshop inom textil. Den här gången handlade det om tovning. Vår lärare Cathrine Berg[1] berättade att tovning betyder krympning av ull på ett medvetet sätt. Ullen görs till ett sammanhängande tyg. Det finns många bra sätt att använda ull på i förskolan. Exempelvis kan ullen användas som ljuddämpande då den innehåller mycket luft. Barn kan tova det mesta och det är oftast en väldigt rogivande aktivitet. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) menar att barn bör få upplevelser som stimulerar deras upptäckarglädje och lust att skapa. Aktiviteter och kunskaper ska för barn vara meningsfulla. Tovning ger känslan av den harmoni som kan finnas mellan det som är vackert och det som är nyttigt.

Under vår workshop fick vi enbart tillgång till färdigkardad ull på grund av tidsbrist.  Det första vi fick göra var att tillverka en bottenplatta i ull med mönster på. Detta var i ärlighetens namn inte något lätt arbete. Vi använde oss av ull, bubbelplast, plastsäck, handduk, rulle och en blandning av såpa och vatten. För att enkelt förklara tovningsprocessen så är det så här att när ullfibrer utsätts för vatten, värme och bearbetning börjar de trassla in sig i varandra. Fibrerna går ihop med varandra ju mer vi arbetar med ullen. Slutligen tar luften mellan fibrerna slut och förvandlingen har skett. Denna process är tålamodskrävande men samtidigt väldigt rolig. Att jobba med ull tror jag kan vara roligt och lärorikt för barnen i förskolan. Framförallt får barnen här jobba extra mycket med sinnena. Vi blev under workshopen ombedda att blunda, just för att förstärka de andra sinnena. Bara att känna på ullen är en upplevelse i sig men precis som Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) tar upp så är det bra att börja med den historia och bakgrund som ull och tovning har. Här kan ett besök på en gård vara en inspirationskälla. Under barnens egen tovningsprocess kan det även vara bra att ha bilder, böcker och annan information lätt synlig.

Cathrine Berg berättade om ullen som material och dess egenskaper så som att ullen kan vara till 40 procent fuktig men ändå hålla värmen och att den är helt brandsäker. Ullen är dessutom i naturligt tillstånd den enda fiber som kan filta ihop sig. Detta gör det fullt möjligt att framställa ett sammanhängande tyg med enkla medel, utan vävstolar och maskiner.

För att återgå till fördelar med att använda ull som material i förskolan så är kostnaden ett plus, då den är billig i jämförelse med andra material. Ullen är även relativt lätt att hantera och barnen får uppleva med både känsel, smak och lukt. Genom att arbeta med ull får barnen även träning inom finmotorik, samarbete, matematik och språk.

På eftermiddagen lämnade vi bottenplattan och började göra ullfigurer i 3D. Detta är en betydligt enklare process men kräver fortfarande en hel del tålamod och teknik. Som grund i detta arbete använde vi frigolitbitar eller stenar. Jag tog en rund frigolitboll och började vira färgad ull runt den. Till detta använde jag en hullingsnål för att fästa ullen. Denna nål går dock inte att låta barnen använda själva i förskolan då den som namnet påpekar har massa hullingar och är väldigt vass. Det går dock bra att göra sin figur utan hullingsnål. Efter att jag har virat in bollen i ull blöter jag den i såpa och varmvatten och knådar bollen med händerna. Jag varvar knådning och blötande till dess att ullen satt sig.

Barnen kan med denna aktivitet göra egna sagofigurer, planeter, kakor och så vidare som sedan kan användas i ett temaarbete. Det som kan vara problematiskt med att arbeta med ull är att det tar tid och kräver en viss teknik som inte är helt lätt att lära sig. Jag tror det är extra viktigt när vi jobbar med detta att vi som pedagoger jobbar med abstrakta saker. Då arbetet är svårt är det kanske enklare för ett barn att känna sig stolt över sitt skapande om det inte föreställer något speciellt. Fokus här bör ligga som i de flesta fall på processen, materialet och sinnena, inte resultatet.  

Jag anser det även problematiskt att det i läroplanen inte finns ett tydligt mål inom textil. Vi har mål för andra estetiska lärprocesser så som musik, drama och bild men inte för textil. Naturligtvis är det så att det finns mängder med mål och uppdrag som kan kopplas till textil men tyvärr kan det komma i skymundan och pedagogerna kan helt enkelt skippa textilarbete och istället få in målen genom andra aktiviteter.

Exempel på några mål från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.10) som ändå kan kopplas till textil är:

• Utvecklar sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av olika material, redskap och tekniker.

   

• Utvecklar sin koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och motorik.

   

• Utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggande egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt för förändring, tid och mätning.

   

   

Jag har tidigare berättat att jag i kursen skulle besöka fem museum eller konsthallar. Detta blev för mig nummer sex. Stället heter Komedianten och ligger i samma byggnad som Varbergs stadsbibliotek. Detta var ett besök anordnat av högskolan och vi hade med oss två guider/föreläsare. Först fick vi ta del av Tina Jonassons[1] och Komediantens olika projekt som de haft under senare år. Tina är i grund och botten förskollärare som utbildat sig till ateljerista. Hon jobbar nu tillsammans med konstpedagoger på Komedianten. De har tillsammans med barnen jobbat mycket i sina projekt med konstverk av återvinningsmaterial. Barnen fick både se konst och sedan skapa egen, men de fick även skapa konst inom ett tema för att sedan ta del av den befintliga konst som finns inom området. De hade en verkstad där barnen kunde skapa efter intresse för att sedan utveckla det vidare på förskolan. De hade en utställning som hette hjärtas spel där de hyllade spelkulturen. Barnen fick här välja någonting ur ett spel för att sedan skapa. Anledningen till att de använde spel som tema var på grund av att varje barn faktiskt har någon form av erfarenhet inom ämnet som de kan reflektera kring och dela med sig av. Jag fick under föreläsningen mycket bra tips och råd som jag kan bära med mig i min framtida yrkesroll. I deras projekt blev konstverken och barns eget undersökande impulser för eget skapande.

Jag anser först och främst att en utställning som hyllar spelkulturen är ett mycket smart sätt att få barnen intresserade av konst. Många barn kommer i kontakt med spel dagligen och det är alltid lättare för barnen att engagera sig i något de har erfarenhet av. För egen del har konsten aldrig varit intressant och jag heller inte sett det som något viktigt inom förskolan. Men efter alla besök till museum och konsthallar denna termin har jag ändrat uppfattning. Genom att titta på alla dessa konstverk ur ett barns perspektiv kan jag se hur mycket det faktiskt finns för barnen att lära. I utställningar kan det vävas in språk, matematik, naturkunskap, samarbete och olika estetiska lärprocesser. Komedianten använde sig även av mycket abstrakt arbete utan krav på en färdig produkt. Detta tror jag är ett bra sätt att jobba för många barn och något jag kommer använda mig mer av i förskolan.

Under eftermiddagen var det dags att lämna föreläsningssalen och ge sig ut i konsthallen. Museipedagogen (vars namn jag inte kommer ihåg) visade oss utställningen, som till skillnad från många andra ställen bestod av verk från en och samma konstnär. Utställningen visade filmer och bilder på tiggare och hemlösa. Bilderna visade platser på gator och torg där tiggare sov och levde. På många av bilderna fanns små plakat där tiggarna hade skrivit om den situation de befann sig i. Det fanns även filmer där tiggare berättade om sina liv och hur mycket varje krona de fick in betydde för dem. Efter vi gått runt och tittat på dessa bilder och filmer ställde vi oss och diskuterade vad vi tyckte, hur vi kände samt hur barnen skulle reagera på utställningen.

Själv tyckte jag vissa bilder var lite jobbiga att se på då det ger en extra påminnelse om hur det faktiskt ser ut idag. Även om många barn har sett tiggare förut och säkert vet varför de bor på gatan är det viktigt att vi som pedagoger är öppna och svarar på deras frågor och funderingar. Ser barnen på bilderna på samma sätt som en vuxen? Hur kan vi jobba kring barnens tankar och funderingar?

Den sista delen av utställningen bestod av bilder på människor som låg raklånga på gator, torg och trottoarer. Själv har jag ingen aning om vad konstnären vill visa med dessa bilder, och kanske är det detta som är meningen. Bilderna verkade inte ha någon koppling till uteliggare och det såg heller inte ut som personerna skulle spela döda eller sovandes. Det hade varit väldigt intressant att ta med en barngrupp till denna utställning för att se vilka tankar de hade haft. Alla barn kommer med olika erfarenheter vilket hade gett en mängd olika svar.

Genom att ta med barngruppen till ett museum kan vi få med läroplanen för förskolans (Lpfö98 rev, 2010 s.6) mål som säger att: ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar”    

Igår hade vi besök av Anna Gunnarsson[1] som är utvecklingspedagog på Navet i Borås. Denna föreläsning/ workshop handlade mycket om hållbar utveckling och samt kreativitet och nyfikenhet. Enligt Anna Gunnarsson är just kreativitet och nyfikenhet en sammanfattning av vår kurs övergripande mål.

Kursens mål:

Efter genomgången kurs skall studenten på avancerad nivå kunna:

Mål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

 • redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

 • redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

 • självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

 • tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

 • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen   

Efter genomgången VFU ska studenten kunna (VFU-mål): 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Påståendet om att kreativitet och nyfikenhet sammanfattar kursens mål tycker jag kan vara att hårdra det en del men jag kan hålla med om att just estetiska lärprocesser handlar till stor del om nyfikenhet och kreativitet. Exempelvis så är utforskandet av material med sina sinnen en direkt koppling till barns nyfikenhet. Vi kan även se att vår VFU uppgift kräver mycket kreativitet både av såväl oss pedagoger som av barnen.

Vi fick under workshopen börja med att i grupp skriva ned vilka ord vi kopplade samman med just kreativitet och nyfikenhet på ett stort papper. Efter det fick vi gå runt till andra grupper och titta på vad dem hade skrivit och fylla i det vi tyckte saknades. När vi sedan kom tillbaka till vårt papper kunde vi se vad resten av klassen tänkt. 

Vi diskuterade sedan över vad vi anser det kan finnas för brister inom förskolan i relation till det som fanns på våra nu fullskrivna papper. Vad har vi reagerat på när vi var ute? Tillsammans gjorde hela klassen en lista. Anna Gunnarsson tog sedan upp att det i undersökningar visat sig att det var framförallt två av dessa som var problem i förskolan. Teknik och barns inflytande. När det kommer till teknik så uppstår problemet av den anledningen att personalen anser sig sakna kunskap. Detta känner jag själv är konstigt då garanterat 99 procent av personalen kan hantera den teknik som förskolebarn skulle uppskatta. Då det inte krävs någon stor kunskap för att jobba med teknik i förskolan tror jag snarare det handlar om att just tanken på att jobba med teknik skrämmer många. Det känns svårare och större än vad det egentligen är.

När det kommer till barns inflytande handlar det inte om att alla ska få yttra sig på samlingen eller att varje barn ska få välja frukt. Här handlar det istället om barns inflytande i hela verksamheten. Hur mycket styr barnen verksamhetens riktning? Jag tror här att många förskolor anser sig forma verksamheten efter barnens intressen och behov men egentligen är det pedagogerna som styr.

Senare under dagen kom vi in på hållbar utveckling i förskolan och hur vi kan använda oss av återbruk som didaktiskt material i olika estetiska lärprocesser. Här kom åter igen kreativiteten in då vi skulle bygga hållbar konst med ett budskap med hjälp av återvinningsmaterial. Min grupp valde att bygga transportmedel av äggkartonger där vi visade på den mängd utsläpp som går åt för att vi ska ha så många valmöjligheter som möjligt. Behöver vi verkligen kunna välja mellan tio olika sorters kaffe eller äta trettio olika sorters exotiska frukter? Vi dikuterade dessutom under workshopen hur lång tid det tar för olika material att brytas ner av naturen.

I koppling till ovanstående stycke så tar Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.7) upp att förskolan ska lägga stor vikt vid miljö­ och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt ska forma förskolans verksamhet. Förskolan ska dessutom medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till miljö och natur.

Vi pratade under denna workshop samtidigt väldigt mycket om olika märkningar på varor så som svanen, falken, krav, rättvise och ekologiska märken. Det gäller som konsument att uppmärksamma och ha kunskap kring vad det är som gäller. Detta är något man kan börja prata med barnen om i förskolan. Var kommer maten ifrån? Hur går odlingen till? Hur tar sig mat hit från olika länder? Och så vidare. Detta är en hel vetenskap, och är inte helt lätt att förstå men när det var dags att gå hem för dagen kände jag mig betydligt rikare på kunskap än jag varit tidigare. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Så hade det blivit dags för den andra workshopen i bild tillsammans med Mats Andersson[1]. Förra gången fick vi skapa ett abstrakt mönster i olika material så som textil, silkespapper och ruggpapper. Nu var det dags att göra papper, papier-maché och skapa med lera. Att göra eget papper förde direkt mina tankar till hållbar utveckling, grön flagg och recycling. Förutom att vi som pedagoger faktiskt tillverkar papper tillsammans med barnen så kan vi här också diskutera just hållbar utveckling. Det kan här skapas ett vidare intresse som får barnen att vilja fortsätta jobba med återvinningsmaterial.

Jag hade själv aldrig gjort eget papper förut så allt var nytt för mig. Tillvägagångssättet var väldigt enkelt om än en aning tungt. Satsen som görs består helt enkelt av tidningspapper och vatten som sedan blandas med hjälp av en stavmixer. Detta är dock något som säkerligen tar flera timmar för barnen i förskolan att göra då det är väldigt mycket tidningspapper som måste klippas i relativt små bitar. Svårigheten med att göra eget papper skulle jag kunna tänka mig främst är att hitta rätt blandning av papper och vatten. När blandningen väl är klar börjar den roliga biten. Jag sänker nu ner en så kallad guskaram i blandningen och fångar upp den ”sörja” som det nu har blivit. En guskaram är en träform av ett A4 papper med finmaskiga hål. När blandningen väl ligger på guskaramen lägger jag en tidning över och vänder sedan allt upp och ner. Formen av ett papper ligger nu framför mig. På detta papper kan jag nu börja dekorera med glitter, mallar och så vidare.  Nu är dock pappret grått men det kan man ändra till vilken färg man vill när man väl gjort blandningen. Det är bara att hälla i den färg man vill ha i blandningen innan man fångar upp det med guskaramen. Sedan är det bara att låta det torka.

Jag tycker detta var roligt men samtidigt tungt att göra. Jag hade dock absolut velat göra detta med barnen på förskolan. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Är det tungt för barnen så kan pedagogerna hjälpa till. Jag kan ju som pedagog givetvis göra blandningen själv och sedan bara låta barnen fånga upp och dekorera pappret men vad missar de inte då?  

Senare under dagen satte vi igång att jobba med lera. Både med keramiklera och pastadeg. Det fanns fyra olika sorters keramiklera som tack vare att de innehöll olika partiklar också fick olika hårdhet. I jobbet med lera blev vi mer styrda av läraren än vi blev när vi jobbade med pappret. Vi fick använda de olika lerorna till att bygga runt, krokigt, långt, kort och så vidare. Vi fick även blanda lera i olika färger och försöka skapa en färgcirkel.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.7) står det att förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att låta dem skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom att forma, konstruera och nyttja olika material och teknik.

Lera är av erfarenhet något som barn älskar att jobba med. När jag jobbar med lera ihop med barnen kan jag börja med frågor så som vad är lera? Vart kommer den ifrån? Vad innehåller lera? Varför känns den olika? Detta kommer garanterat generera i massor av intressanta svar från barnen. Jag känner samtidigt att det är viktigt att ge tid åt de barn som för första gången möter materialet. Tid åt att få klämma, kasta, smaka, lukta och så vidare. Då får vi återigen ett didaktiskt material. Då vi under lektioner fick instruktioner att göra former som var långa, korta och så vidare tänkte jag att det hade varit intressant att se hur barnen tolkar de olika begreppen. Vad anser de vara långt, kort och runt?

Welwert (2013, s.182) skriver att om du kommer in i en bildsal där det material och de redskap som ska användas ligger synliga samt att de hänger redan utförda arbeten från andra elever minskar chansen till att eleverna kommer använda sig av egna erfarenheter. Rummet har redan visat hur det visuella arbetet är tänkt att genomföras.

Detta tror jag stämmer in på förskolan också. När vi som pedagoger skapar olika saker med barnen med exempelvis lera så tror jag inte det är många som gömmer undan de redan färdiga skapelserna.  De står ofta på en bricka i närheten, fullt synliga. Gestaltning handlar ju om att ge känslor och tankar form. Dessa egna tankar tror jag kan hämmas då barnen ser hur alla andra har gjort.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Igår var det heldag i Göteborg som gällde tillsammans med alla kurskamrater. Vi besökte här Göteborgs konsthall, Röhsska museet och Hasselblad center. Vi ska under terminens gång besöka fem stycken konsthallar eller museer. När vi nu var där med klassen var tanken att vi skulle besöka Göteborgs konsthall och Röhsska museet, men då vi hade en lång rast mitt på dagen valde några av oss att besöka ytterligare ett museum (Hasselblad center). Så här i efterhand så var det tur vi gjorde det då det visade sig vara ett väldigt inspirerande museum.

Det första besök vi gjorde var i Göteborgs konsthall (http://www.konsthallen.goteborg.se/). Här berättade konstpedagog Mia Renström[1] om hur konst utvecklats från att bara innefatta tavlor och skulpturer till att rymma allt från växter till film. Hon berättade även om samtidskonsten som inte ger betraktaren några svar utan snarare ställer frågor. Denna konsthall kändes för mig väldigt konstig. Där fanns film på för mig helt oförståeliga saker, ett bås i trä med hästspillning samt torkade blommor. Det var inget vidare färgglatt och ganska litet. Det vi fick göra här var att gå runt och i grupp välja ut ett verk som vi sedan skulle redovisa kring vad vi tyckte och hur man kan se på det i ett barnperspektiv. 

Efter besöket på Göteborgs konsthall hade vi en lång rast så efter lunchen så gick ett antal av oss och besökte Hasselblad center (http://www.goteborg.com/hasselblad-center/). Detta handlade precis som namnet antyder om fotoutställning. Jag upptäckte direkt när jag kom in att detta ställe skulle vara en spännande plats för barn. Det var mycket historiska bilder, svartvita bilder samt mycket ”levande” och rörliga utställningsobjekt. Bara alla bilder på vardagssituationer förr i tiden hade kunnat bli till ett helt temaarbete i förskolan. Här fanns förutom fotografier dessutom stora uppfinningar, tavlor gjorda med knappar, skulpturer med mera. Tyvärr hann vi inte med alla våningar då det inte fanns någon skyltning att det fortsatte på ovanvåningen. Vi behövde till och med gå ut i hallen och vidare till ett annat rum för att hitta trappan. Detta är den största kritik jag kan rikta mot detta museum då det i övrigt var väldigt bra.

Sist men absolut inte minst var vi inne på Röhsska museet (http://rohsska.se/). Där fick vi en kanonbra museipedagog som hette Tanja Axelryd[2]. Hon var otroligt duktig och visade oss det jag saknat hittills. Hur man jobbar pedagogiskt med barnen inom området. Hon tog med oss på samma vandring som barngrupperna får göra när de kommer på besök, så vi fick föreställa ett gäng femåringar. Vi letade fossiler, gick på skattjakt, letade snäckor och gjorde rörelseövningar. Hennes sätt att få in alla föremål på museet kopplat till sagor och berättelser var riktigt bra. Tanja berättade på föreläsningen att i Göteborg har förskolebarnen rätt till ett biobesök, ett teaterbesök och ett museibesök om året. Detta tycker jag är helt underbart och det borde naturligtvis vara så överallt. Problemet är dock att de som bor lite utanför centrum inte vågar ta sig in till staden då anser att de är för lite personal för att kunna hålla koll på alla barn.

På Röhsska museet väver de in olika lärostilar då alla lär sig på olika sätt. När små barngrupper kommer använder de sig av sagofigurer som mellanhand och skapar väldigt snabbt en bra kontakt med barnen. De har även en workshop där barnen får skapa. De försöker även mer och mer se till att vikten ligger i upplevelsen att skapa och inte i slutprodukten. Vi frågade till slut Tanja samma fråga som vi frågat alla vi stött på inom konstområdet nämligen: Vad får kallas för konst/konstverk? Äntligen var det någon som jobbade inom området som tyckte som jag, att barns skapelse i förskolan kan kallas för konstverk.

Dessa museibesök kan kopplas till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.6) som säger att barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.

Inne på ett av museerna såg jag bilder på mängder av torkade blommor och tänkte att detta vore kanon att jobba vidare med på förskolan. Ta med barnen ut och plocka blommor och gå sedan igenom processen till att torka dem. Vad blir skillnaden när blommorna torkat? Vi kan använda overhead apparater för att minska och förstora blommor, växter och vad som helst från naturen. I diskussionen med barnen kan vi även plocka in ekosystemen och kretsloppet.

På Göteborgs konsthall fanns en utställning av något som såg ut som en hög med lådor utan sidor och tak. Det fanns ingen beskrivning från konstnären vad det skulle föreställa utan det lämnades till betraktaren. Här tänkte jag direkt på hur en barngrupp hade reagerat om de såg detta. De hade högst troligen känt lusten av att börja klättra och leka inuti den. Här kan vi som pedagoger ta kort på konstverket för att sedan gå tillbaka till förskolan och jobba med bygg och konstruktion, bild, textil eller vad som än passar barnen. Bara mystiken kring att inte veta vad det är kan generera i mängder av idéer från barnen.  

Vad är estetiska lärprocesser? Det var en av de första frågorna vi fick diskutera på Mats Anderssons[1] föreläsning med samma namn. Det visade sig svårare att förklara än vad jag trott. Det vi kom fram till var att estetik i grova ordalag betyder att lära genom sinnena. Vi fick se hur mycket det gick att göra med pinnar och frukt som både didaktiskt material och estetisk lärprocess.

Vidare tog Mats Andersson upp att arbete med estetiska läroprocesser innebär ett förhållningssätt till undervisning som inkluderar personliga och historiska erfarenheter i åskådliggjord och symbolisk form i begreppsbildningen och förståelsearbetet. Man använder bilder, musik, texter, gestaltningar och iscensättningar av alla möjliga slag för att det ska kunna göras kopplingar mellan personliga erfarenheter och uppfattningar och andras förståelse av liknande kontexter. En estetisk lärprocess innehåller både produktion, mottagande och reflektion kring allt mellan form och innehåll.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) står det att verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, motivation, intressen och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom socialt samspel, utforskande, lek och skapande, men också genom att samtala, iaktta, och reflektera.

Bara genom att använda pinnarna får barnen träning inom språk, matematik och begrepp. Det gäller bara att ha en tydlig tanke på vad man vill att barnen ska uppnå när man ger dem pinnarna. Ge barnen pinnar i en längd som inte direkt inbjuder dem till att använda dem som lasersvärd eller andra vapen. Be barnen bygga konstigt- tungt- litet-kort och högt. Detta får dem även att fundera över dessa begrepp. Ett exempel som togs upp var när en grupp barn fick i uppdrag att bygga högt. Barnen lade då alla pinnar bredvid varandra på en lång rad på marken. Pedagogen upprepade då att de skulle bygga högt men barnen bara fortsatte att bygga på längden. Barnen var alltså inte ens bekanta med begreppen högt och långt. Detta är dock inte konstigt när vi vuxna mixtrar med språket på de sätt vi gör. Exempelvis säger vi oj vad lång du har blivit när den rätta meningen egentligen skulle vara oj vad hög du har blivit.

Denna föreläsning visade mig hur mycket det kan göras med väldigt simpelt material. Det behöver inte kosta för att skapa en bra lärandemiljö. Allting handlar om den grundtanke pedagogen har. Efter föreläsningen funderade jag även kring de diskssioner som härjat om förskolans ekonomi och att det inte finns pengar att köpa saker till barnen. Denna föreläsning visade dock å vikten av kunniga pedagogerhellre än en stor plånbok.  

Kursmål att koppla till estetiska lärprocesser:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Vad är konst? Meningarna gick isär när vi satt på föreläsning om konstpedagogik för barn och andra. De flesta i klassen tyckte att konst var mycket upp till var och en medan andra menade att det blir konst först när man delar med sig av sin skapelse. Personligen tycker jag konst kan vara allt man skapar. När jag kommer in på förskolan där barnen har skapat olika saker i sitt temaarbete så ser jag det som konst. Konst i sig har för min egen del aldrig varit intressant, men jag skulle gärna vilja se barnens reaktioner när de får utforska olika konstverk. Jag säger att jag skulle vilja då jag tyvärr aldrig fått uppleva det, och enligt min omgivning så är det heller inte speciellt vanligt att förskolor besöker exempelvis konsthallar och museer. Detta kan tyckas konstigt då vi faktiskt omges av konst i samhället och därför borde vara betydligt mer naturligt i både förskola och skola.

Dessutom finns konstens betydelse med i våra styrdokument. Vår lärare Marie Bendroth Karlsson[1] tog först upp det demokratiska uppdraget som finns i Fn:s konvention om barns rättigheter. Där står det att barn ska ges möjlighet att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. När vi sedan tittar på det pedagogiska uppdraget så står det i vår kära läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) att barn ska inspireras att kommunicera på olika sätt bl.a i bilder; lära sig tolka. De ska även få ta del i samhällslivet så som kulturinstutioner.

När vi talar om konst så kommer vi också in på estetiska lärprocesser för precis som Marie Bendroth Karlsson nämnde så genom att skapa, tolka och möta konst stimuleras både symboliskt tänkande och estetiska lärprocesser. Genom att tolka och samtala om konst ges möjligheter lära nya ord, lyssna på andra och själv uttrycka sig. Konsten kan även vara en utgångspunkt lärande kring innehåll, material och form. Marie Bendroth Karlsson (2014, s.53) tar upp hur viktig kommunikation är i små barns möte med konst. Att vara uppmärksam, svara på barnets reaktioner samt vara en närvarande pedagog är av yttersta vikt för att barnen inte ska förlora intresset för konstverken. Hon trycker även på vikten på konst inte bara ska vara ett igenkännande utan också vara överraskande och utmanande. 

På eftermiddagen gick vi till hamnmagasinet i Varberg där vi fick skapa oss en egen uppfattning om vad vi kände när vi tittade på olika konstverk. Vi analyserade och diskuterade sedan med den guide vi hade med oss. Jag kan efter denna föreläsning och workshop medge att jag tror betydligt mer på betydelsen av att barn får uppleva konst än vad jag tidigare trott. Främst av allt så är konst något som bidrar till att vidga barnets erfarenhetsvärld. Genom att barn i förskolan får uppleva konst och konstverk ges dem möjlighet till utforskande gällande teknik, färger, berättande, känslor med mera.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Bendroth Karlsson, M (2014) Konst för och med barn. I Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68