Idag stod bild på schemat och vår lärare Mats Andersson[1] pratade med oss om abstrakta, konkreta, statiska och dynamiska bilder. Han gick även in på den optiska medelpunkten. En abstrakt bild är en bild där man inte kan se vad det föreställer, det är alltså bara någon form av mönster. En konkret bild är alltså motsatsen exempelvis ett fotografi. Alltså föreställande bilder. När det gäller en statisk bild så är det en bild i balans, som är orörlig och som har jämvikt. Det vill säga om du delar bilden på mitten så finns det lika ”mycket” på varje sida. En dynamisk bild däremot uppfattas ha rörelse. Det finns något mer i bilden gärna en diagonal rörelse. En statisk bild kan bli dynamisk bara genom att den vrids.

Om du sitter och tittar på tv kanske du har tänkt på att exempelvis nyhetsankare, meteorologer och debattörer alltid har sitt huvud placerat på exakt samma ställe i tv rutan. Detta är den optiska medelpunkten. Det är den punkt på rutan som ögat uppfattar som mitten men den ligger i själva verket något högre och mer åt sidan än den geometriskt sanna medelpunkten.

Efter den lilla föreläsningen var det dags för workshop och vi fick börja arbeta med abstrakta bilder. Detta blev en stor utmaning för mig då just bild är det ämne jag kan minst om i denna kurs och som jag har svårast med. Det första vi fick göra var att från en dynamisk bild välja ut en väldigt liten yta som då bara blir en form av mönster. Denna lilla bit mönster som vi nu har till förfogande ska vi nu göra om i större skala (i det här fallet 15*15 cm) med hjälp av olika material. Vi hade fått styrda instruktioner om vad vi skulle använda för material och den första bilden gjorde jag med hjälp av silkespapper. Sedan gick jag vidare till textil, vattenfärg, gråskala och till sist torrpastell kritor på ruggpapper. Detta var dock allt vi hann med på fem timmars arbete. Förutom det jag använde fanns det säkert 30 material att tillgå. Detta visade verkligen på hur mycket det finns att få ut av en ända liten bild på ett mönster. Man kan experimentera med färger, material och faktiskt använda sig av kryddor i sin bild. Lägg på lite curry på teckningen och se hur barnen reagerar. Lukter kopplat till erfarenhet. 

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) så ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser i olika uttrycksformer som exempelvis bild.

Att skapa utifrån en abstrakt bild tror jag underlättar för en del barn. Då jag själv aldrig varit duktig inom bild minns jag hur jobbigt det var på bildlektionerna i skolan när man tvingades rita något konkret. För det första så jämförde jag med alla andra som var bättre och för det andra så tyckte jag att det som jag gjorde aldrig blev bra. Jag vet även av egen erfarenhet att en del barn inte ens går in i ateljén på grund av den osäkerhet de känner för att inte kunna rita ”rätt”.  Precis som Welwert skriver så är det först när man går utanför sina egna bildkonventioner (alltså hur du anser att saker bör se ut) som det händer något. Tyvärr är ofta självkritiken för stark för nå dit. Många barn blir missnöjda med vad de ritar och målar då de rättar sig efter de oskrivna och skrivna normer som de uppfattar.  

Pagetti (2013 ss.195, 206) skriver att välmenande vuxna ofta bekräftar barns bilder i positiva ordalag så som ”Vad fint du ritar”, men det följs sällan upp med samtal om bilden. Det medierar lärande att analysera och samtala om bilder. Genom att tolka och analysera utvecklas förståelsen av hur vi uppfattar vår värld. Det gäller som pedagog att vara öppen för alla sätt att tolka bilden. Det kan till och med vara så att bildens budskap lyfter fram bekymmer som är viktiga att diskutera vidare och lösa.

Det som vi fått använda oss utav på denna workshop kan jag mycket väl tänka mig att använda i barngruppen. Det gäller dock att anpassa sig så bilderna inte blir för detaljrika och svåra. Det som är så fantastiskt med detta är hur mycket det faktiskt går att göra med en liten abstrakt bild. Genom att arbeta med detta får barnen träning inom många olika saker som exempelvis matematik, språk, motorik och naturkunskap. Så fort jag lagt på mig lite mer kunskap om ämnet kommer jag gå ut och prova mig fram tillsammans med barnen.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Pagetti, C. (2013). Barns bilder som betydelseläransde medel. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Welwert, G. (2013). Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

I terminens första föreläsning med Gunilla Fihn[1] fick jag direkt ta del av begrepp som tidigare varit okända för mig. Föreläsningen handlade mycket om multimodalitet, medierat och problembaserat lärande. Jag kan medge att jag aldrig tidigare hört talas om varken multimodalitet eller medierat lärande och jag tänkte att detta verkar väldigt komplext och svårt.

Fihn benade dock ut begreppen vilket gjorde att jag rätt snabbt lärde mig grundbetydelsen av dem. Begreppet multimodalitet handlade enkelt förklarat om kulturellt tillgängliga resurser. Det gäller att kunna utnyttja alla resurser i den miljön vi vistas i. Medierat lärande handlar om förmedling via hjälpmedel som exempelvis dator, smartboard, bild, musik och drama. När det kommer till det tredje begreppet problembaserat lärande som jag visserligen hört tidigare men inte riktigt förstått, så handlar det om förändringspotential och problemlösning. Denna form av lärande går ut på att barn och pedagog finner och löser problem i relation till något som uppmärksammats. Barnen får alltså själva söka efter information istället för att få alla sammanhang förklarade av pedagogen.

Denna sorts lärande tycker jag borde vara given i varje förskola. Jag tror det är ett både roligare och mer lärorikt sätt att lära. Detta bör även följa med högt upp i skolåldern.  Förutom innebörden i dessa begrepp fick jag dessutom i denna föreläsning upp ögonen för hur viktigt det är att ta ett steg tillbaka och betrakta barn, miljö och omgivning ”utifrån”. Detta är något som verkligen behövs för att kunna arbeta multimodalt och med ett medierat samt problembaserat lärande.

För att med hjälp av miljön kunna sätta barnen i centrum gäller det att vi erbjuder en miljö som inbjuder till handling. För att kunna se vad miljön har att erbjuda är det viktigt att ställa sig "utanför" händelser och situationer och observera.