Vi har nu haft vår sista dramalektion under vår utbildning och den handlade om forumteater och forumspel. Gunilla Fihn[1] berättade om forumteaterns uppkomst och vilka som varit i centrum under historiens gång. Forumspel och forumteater handlar om att åskådarna byter ut skådespelarna och tar deras roller. En roll i taget byts ut och teatern fortsätter. Här blir det mycket improvisation och det hela handlar om egna erfarenheter och hur de uttrycks. Forumspel och forumteater är inte riktigt samma sak då forumspel är en form av forumteater som innehåller värderingsövningar och ett socio analytiskt rollspel. Forumteatern är det som framförs av skådespelarna medan forumspelet görs av deltagarna i gruppen man jobbar med.

Vi fick under lektionen skriva varsitt eget manus utifrån en konflikt som vi sett eller själva upplevt under vår praktik. Vi delades sedan in i grupper och fick välja ett manus utifrån alla de skrivna. Sedan skapade vi en pjäs som senare spelades upp. Först spelades pjäsen upp en gång så alla hängde med i handlingen. Andra gången den spelades upp fick åskådarna avbryta när som helst i pjäsen för att gå in och ta över en skådespelares plats. Detta leder till att pjäsen kan ändra karaktär.

Denna typ av drama var intressant och lärorik. Det blir väldigt roligt då den helt bygger på hur varje individ ser på saker och ting och vilka erfarenhet varje person har. Detta är en väldigt bra att göra för oss vuxna men som Gunilla sa i början av föreläsningen så är det inget som görs med barnen.

Detta kan jag dock ifrågasätta lite då jag visst tycker det går att göra med barnen. Det gäller bara att anpassa. Nej, det går kanske inte att följa de regler som gäller för vanliga forumspel men själva grundtanken med att gå in och improvisera en roll tror jag mycket väl kan göras i förskolan. Om pedagogerna gör själva grunduppsättningen kring något de vet att barnen har erfarenheter av så tror jag det kan bli hur kul som helst.

Vi har nu haft drama för tredje gången denna termin. Det hade blivit dags att slutföra och spela upp de dramaaktiviteter som vi förberett. Det första vi dock fick göra var att dela med oss av våra erfarenheter vi fått inom drama på vår VFU. Jag kände själv hur mycket jag fått med mig genom att använda teater och drama under min praktik. Att använda drama som en estetisk lärprocess har tidigare inte varit ett första val för mig men jag kommer definitivt att använda det mycket i framtiden.

Gunilla Fihn[1] tog åter igen upp vikten av tanke, handling och känsla inom dramapedagogiken. Hon berättade också hur bilder av kunskap och lärande hos pedagogen påverkar i jobbet med dramapedagogik. Barn som uppfattar saker likadant som vi pedagoger anses ha förstått. Denna kommentar tyckte jag var extra intressant så här i efterhand då jag kan se hur sant det verkligen är. Så länge ett barn inte ser på saker så som vi gör så anses det vara oförstående, vilket i många fall är helt fel. Gunilla visade också upp ett antal saker som vi bör tänka på när det gäller drama med barn:

Vi slutförde sedan vår dramaaktivitet och spelade upp den för klassen. Några personer fick agera barn. Jag har tidigare berättat att vi tog oss ut i en mystisk skog med hjälp av handdockan Lurv. När vi nu väl var i skogen så började det regna och vi fick söka skydd på olika ställen i skogen. En grupp satt under en gran, en annan i en grotta medan en tredje grupp stod under ett paraply. Sedan skapade varje pedagog ett scenario där de blev arga på någonting, varpå de tydligt visade på känslan arg. Efter det upptäckte vi olika djur som av någon orsak kommit i konflikt med varandra varpå de blev arga. Barnen fick då visa på hur exempelvis en fågel flög när den var arg.  Historien var längre men då vi enbart hade några minuter på oss var detta allt vi visade upp.

Denna lektion var väldigt lik den förra och det finns egentligen inte så mycket nytt att ta upp. Däremot så märkte jag hur svårt det var att komma på en historia inom ett visst tema. Detta är ytterligare ett bevis på hur mycket bättre fantasin är hos barnen än hos vuxna. Barn i förskolan har absolut inga problem med att på bara någon timme göra en egen saga eller berättelse.

Drama är enligt mig ett bra sätt för barnen att stimulera och utveckla kommunikation mellan varandra. Det är dessutom ett lustfyllt skapande som kräver lagarbete, liksom något där processen är viktigare än resultatet. Detta är något jag var tvungen att tänka extra mycket på under min VFU då jag ibland kände mig lite orolig för hur själva uppträdet med barnen skulle gå. När de tankarna kom var det bara att säga till sig själv att det spelar ingen roll hur det går under uppträdet barnets lärande har redan skett i processen.

Jag tror det är bra om pedagogerna i förskolan använder sig av pedagogiskt drama som grund för att utveckla och stimulera barns förmåga att utrycka sina tankar och bearbeta sina känslor utifrån deras upplevelser och erfarenheter. Dessutom får barnen genom att förställa en annan person även lära sig andras upplevelser och kanske också hur andra männsikor talar.

Nu har vi haft vår sista textil workshop, och denna gång handlade det om vävning och flätning med mera. Cathrine Berg[1] visade oss grunderna inom vävning och förklarade också för oss vad en vävstol består utav för delar. Varp, väft, bom och skyttel är ord som jag hört tidigare men aldrig riktigt vetat vad det är. Under workshopen använde vi oss av garn, tyg, läder, tidningspapper och grenar. De två sistnämnda ingick i väven. Jag valde att göra ett armband av läder, en tomte i tyg och vävde en minimatta tillsammans med en klasskamrat.

Cathrine berättade att det är en fördel att väva tillsammans och då särskilt när man väver med barn. Detta kände jag inte bara var en fördel utan snarare ett måste då det var väldigt svårt att fästa och lossa trådarna. Om man ska väva tillsammans med barn tror jag det skulle vara roligare att göra det i en större skala. Exempelvis kan baren sätta upp trådar mellan två träd eller helt enkelt använda förskolans staket som en väv. Det som är bra med just vävning är att man kan använda nästan vilket material som helst.

Enligt mig kan det vara bra att berätta för barnen om hela ullprocessen, från får till väv. Barnen få då kännedom om kulturer och traditioner samt hur det var för föregående generationer, där vävning var en del av vardagen.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggade egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt mätning och förändring.

När barnen tillverkar en egen väv så menar Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu(2010, s.53) att de får träning inom begreppsbildning. Det dyker upp lägesord så som på, i, längst ner och högst upp, men även jämförelseord som bredd, längd, tjocklek och storlek. Barnen övar dessutom på att upptäcka mönster och former liksom träning på problemlösning.

De armband vi gjorde under workshopen kan mycket väl tillverkas även i förskolan. Vissa av metoderna är lätta och kan absolut göras av fyra och femåringar. Normalt sätt pärlar ju barnen sina armband eller använder små gummiband, så det vore nog inte fel att börja introducera andra material som exempelvis läder. Jag hade själv gärna använt olika textiler som en estetisk lärprocess i förskolan om jag hade haft ett större kunnande och överlag känt mig säkrare. Men en sak vet jag. Så fort jag kommer ut och jobbar är detta bland det första jag ska skaffa mig större kunskap inom.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu gjort mina tre veckors praktik. Som jag tidigare skrivit hade jag med mig egentagna bilder i form av rimmemory som mitt didaktiska material. I mina aktiviteter använde jag fyra barn i fyra och femårs ålder.

Efter vi spelat mitt rimmemory fick barnen ta egna kort med digitalkamera på vad de helst ville. Vi lade sedan in bilderna i datorn och skrev ut dem tillsammans. Detta gjorde att jag även fick in användandet av digitala redskap i aktiviteterna. Efter det blev det upp till barnen vart nästa aktivitet skulle ta vägen. Det första barnen ville göra var att måla, så jag tog fram tittrutor och lät barnen utifrån sina foton skapa abstrakta bilder som de sedan kunde måla utefter sin egen tolkning. De använde sig av vattenfärg samt silkespapper som de limmade. Vi gjorde sedan ett kollage av alla bilder.

I slutet på min andra vecka ville barnen göra en teater med hjälp av bilder men de vägrade använda sina befintliga bilder så vi tog nya. Utifrån dessa bilder skapade barnen en saga som de sedan gestaltade i ett drama. De övade på teatern ett antal gånger och spelade sedan upp den inför resten av avdelningen. Detta uppträde dokumenterades både utav bilder och filminspelning. Efter dessa veckor känner jag mig nöjd. Det blev en del motgångar på vägen men det var den sortens motgångar som stärkte mig som pedagog.

Efter min praktik dröjde det några dagar innan jag skulle dit igen för mina två sista fältdagar. Här var tanken att jag skulle se hurvida barnen tagit fasta på mitt didaktiska material och de aktiviteter vi gjort. Jag tycker dock det hade gått för lite tid mellan min sista dag på praktiken och dessa fältdagar för att se om barnen spinnt vidare på det vi gjort. Det jag kunde upptäcka att barnen fortsatt med var de roller de hade i vår teater. Detta syntes i deras lek då de var samma enhörning, transformer och zebra som de var i sitt teateruppträde.

När jag försökte komma fram till vad jag skulle använda som didaktiskt material under min VFU funderade jag på ett material som kan användas inom så många estetiska lärprocesser som möjligt. Då förskolan inte hade något tema ville jag att barnen skulle ha så mycket som möjligt att säga till om kring aktivitetens utveckling. Då kom jag och tänka på något som jag läst i vår litteratur. Welwert (2013 s.173) skriver att bilder idag dominerar vår värld och ur ett bildpedagogiskt perspektiv är det fantasieggande, utmanande och rent av nödvändigt att arbeta med dem. I barnens jobb med bilder så ska bilderna ses som medier som kan tolkas och analyseras.

Just den delen med att bilder analyseras och tolkas födde idén till mitt didaktiska material. Hur blir det om barnen med hjälp av bilder de själva tagit får spela musik eller teater, eller kanske skapa egna bilder efter egen tolkning? Det första jag gjorde var att skapa ett rimmemory. Detta gjorde jag dels för att visa på en aktivitet som går att göra med hjälp av bilder och dels då jag sett att många barn precis har upptäckt hur man rimmar. Jag gick sedan ut och tog kort på saker som rimmade, både i hemmet och i naturen. Under min VFU var det alltså inte mitt egna didaktiska material som var i fokus utan hur barnen kunde utveckla det.

Referens:

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Vi har nu haft vår andra dramalektion. Denna gång handlade det om dock och figurteater. Gunilla Fihn[1] repeterar en del från föregående lektion och tar upp att det behövs kunskap om både pedagogik, teater och lek för att kunna undervisa ett pedagogiskt drama. Hon tar även upp begrepp som modest och radikal estetik. Jag förstod inte fullt ut de förklaringar som gavs under lektionen kring vad dessa begrepp verkligen betyder så jag kollade i litteraturen. Einarsson (2013, s.128) skriver att modest estetik är när estetiska uttrycksformer enbart används för att reproducera ett kulturarv medan radikal estetik handlar om att eleverna själva får bestämma över sitt skapande. Exempelvis göra egna sagor, skapa mening i vad de upplever och bearbeta viktiga frågeställningar.

Vi fick under lektionen skapa handdockor utav strumpor som sedan skulle vara med den aktivitet eller teater som vi började på sist. Min lilla grupp hade alltså ilska som tema och nu gällde det att få in vår egen handdocka i denna dramaaktivitet.  Vi bestämde oss för att vår handdocka skulle inleda och avsluta vår teater. Dockan Lurv skulle leda barnen in i en mystisk skog där vi som uppvärmning fick ta oss över stenar och under grenar och så vidare. Vi är inte helt färdiga utan kommer fortsätta en stund till vid nästa tillfälle.

När det handlar om att jobba med handdockor i förskolan gav Gunilla Fihn oss ett antal tips. Först och främst är färg, form, rörelse och riktning det viktigaste att tänka på under en uppspelning av handdockor. Det estetiska ska få tala och barnen ska kunna få uttrycka sina tankar. Se samtidigt till att dockan inte har för långa repliker. Tänk även på barns perspektiv.

                                                 



                                    Vår bok kring temat arg
   

Jag har själv märkt styrkan med att använda handdockor i förskolan. Om man har barn som är svåra att få kontakt med kan handdockan göra underverk som en förlängd arm. Det är lättare att öppna upp sina känslor och tankar till en handdocka än till pedagogen själv. Jag tror även handdockor kan vara bra att ha med sig inom olika temaarbeten. En karaktär som följer med barnen genom en hel termin och delar varje upplevelse med dem. Med en docka kan vi som pedagoger även skapa ett magiskt tillstånd när man tillsammans med barnen fantiserar om exempelvis dockan och dess egenskaper.

Referens:

Einarsson, A (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148

Nu har vi fått vårt andra besök av Anna Gunnarsson[1] från Navet. Sist handlade workshopen mycket om hållbar utveckling, kreativitet och nyfikenhet. Denna gång var det språk, matematik och kommunikation som stod i centrum. Anna berättade att estetiska lärprocesser är ett sätt att jobba på som gynnar en kunskapsutveckling där barnet får knyta samman upplevelser, kunskaper, känslor, analys och erfarenheter till en helhet. Det första vi fick göra under denna workshop var att titta på en mängd olika ord, och sedan välja ut det som är viktigast för oss inom estetiska lärprocesser.

Här valde jag upplevelser då jag anser att utan upplevelser kan du inte tillägna dig det andra. Upplevelser ger erfarenheter, reaktion, kunskaper, intryck och uttryck med mera. Jag tror att det är först när barnen får uppleva saker och ting som det sker ett lärande. Jag anser dock också att erfarenheter är viktigt att tänka på. Alla barn och pedagoger har olik erfarenheter. Det vi pedagoger får tänka på då är hur vi ska göra för att det ska ske en lärandeprocess baserat på allas olika erfarenheter.

Vår nästa uppgift var väldigt intressant och lärorik. Vi fick en plywood skiva med 64 mjölk och juice korkar som gick att skruva av och på. Vi delades sedan in i två grupper varpå den ena gruppen skulle skriva ned allt som denna spelplan kan användas till. Den andra gruppen skulle skapa ett mönster med stenar i olika färger som lades innanför korkarna och stängdes. Det var otroligt mycket idéer som kom fram kring vad det gick att göra med denna spelplan. Exempel på tankar var: Sänka skepp, fyra i rad, kalender, talraden, antal, former, mönster, statistik samt att alla barn kan ha en egen kork och planen kan användas som bordsplacering. Det var inspirerande att se hur mycket det går att göra i förskolan utav något så simpelt. När det kommer till mönstren så var tanken att grupperna skulle lista ut varandras mönster genom att skruva av max 25 korkar. Detta var väldigt roligt och ledde till samarbete, diskussioner och logiskt tänkande.

Efter detta läste Anna ett kapitel ur sin nya bok Tundra och Triton, som innehåller spännande fysiksagor med experiment. Det är även Anna som har skrivit Bertas experimentbok som handlar om kemi. I Tundra och Triton avslutas varje kapitel med ett experiment för barnen kopplat till den berättelse som nyss lästs. Det var detta vi nu fick sätta igång med och vårt kapitel handlade om gravitation. Vi fick bygga katapulter med hjälp utav grillpinnar, marshmallows, tejp, gummiband och en sked. Vi jobbade med experimenten i grupp och bara under den korta stund vi höll på kom det fram begrepp som samarbete, problemlösning, motorik, språk och logiskt tänkande. Detta är något som även kommer ges barnen i en barngrupp. Dessutom kommer vi då även få in språk och matematik. När det gäller just fysik, kemi och teknik så anser sig personalen ofta sakna kunskap, vilket gör att dessa ämnen ofta faller i skymundan i förskolan. Dock ska personalen enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s. 10) sträva efter att barnen utvecklar sin förståelse för naturkunskap, liksom sitt kunnande om enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.

Hela denna fysikbok är fylld med spännande sagor och experiment som i de flesta fall kan göras med bara återvinningsmaterial. Här finns mängder med didaktiskt material som kan användas i en estetisk lärprocess. Genom att använda den här boken i barngruppen kan barnen enklare ta till sig begrepp då det är enklare att förstå ord kopplat till bilder. Har pedegagogerna svårt för dessa ämnen så kan de här lära tillsammans med barnen.

Som avslutning på denna fantastiska dag fick vi i grupper skapa egna berättelser. Det första vi fick göra var att komma på namn som kunde tänkas användas i en barnbok. Här pratar vi inte bara om vanliga namn utan namn som har med naturvetenskap, matematik och teknik att göra. Alla grupper skrev sedan upp sina förslag på tavlan. Vi fick sedan välja ett namn och börja skriva vår berättelse. Viktigt att tänka på när man skriver berättelser för barn är enligt Anna Gunnarsson att det ska vara en lagom utmaning för åldersgruppen, den ska innehålla lite humor och spänning, den ska engagera barn och sist men inte minst så ska den vara spännande för dig som skapar den. Jag och två klasskamrater skrev om aluminium Per, en Coca cola burk som blir köpt uppdrucken och slängd i naturen. Vi får i berättelsen följa Per mot sin väg till återvinningsstationen.

Denna workshop var precis som den förra vi hade med Anna väldigt bra. Anna är en bra inspirationskälla och har en väldig kunskap inom det mesta. Under dessa två workshops har jag fått mycket tips och idéer som jag kan använda mig av i förskolan. Jag fått upp ögonen för hur lärorikt och roligt det går att göra en aktivitet med ytterst små medel.

 
Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu varit ute på tre fältdagar inför min kommande VFU. Dessa dagar är till för att planera för mina kommande VFU aktiviteter. Det jag tar reda på är bland annat om det arbetas med något tema, vilka material finns tillgängliga, vilka barn vill jag ha med, vart ligger barnens intresse. Vår aktivitet inom de estetiska ämnena, som görs med hjälp av ett didaktiskt material är tänkt att gå hand i hand med förskolans pågående tema.

Då de på min förskola inte arbetar med något tema just nu utan bedriver aktionsforskning har jag fått väldigt mycket fria händer. Trots att musik är det ämne jag brinner mest för har jag valt att utmana mig själv och fokusera i första hand på bild. Jag snappade dock upp under dessa dagar att några barn precis fått upp ögonen för rim. Därför kommer jag baka in detta i min aktivitet. Jag kommer använda mig av egentagna bilder som grund för min aktivitet.

I samtal med personalen på avdelningen kom vi fram till att jag får fyra tillfällen på mina tre veckors praktik att göra mina aktiviteter. Tanken är att samma aktivitet ska utvecklas över dessa veckor. Så förhoppningsvis kan jag få in musik i min aktivitet vid de sista tillfällena.