Vi har nu haft vår sista dramalektion under vår utbildning och den handlade om forumteater och forumspel. Gunilla Fihn[1] berättade om forumteaterns uppkomst och vilka som varit i centrum under historiens gång. Forumspel och forumteater handlar om att åskådarna byter ut skådespelarna och tar deras roller. En roll i taget byts ut och teatern fortsätter. Här blir det mycket improvisation och det hela handlar om egna erfarenheter och hur de uttrycks. Forumspel och forumteater är inte riktigt samma sak då forumspel är en form av forumteater som innehåller värderingsövningar och ett socio analytiskt rollspel. Forumteatern är det som framförs av skådespelarna medan forumspelet görs av deltagarna i gruppen man jobbar med.

Vi fick under lektionen skriva varsitt eget manus utifrån en konflikt som vi sett eller själva upplevt under vår praktik. Vi delades sedan in i grupper och fick välja ett manus utifrån alla de skrivna. Sedan skapade vi en pjäs som senare spelades upp. Först spelades pjäsen upp en gång så alla hängde med i handlingen. Andra gången den spelades upp fick åskådarna avbryta när som helst i pjäsen för att gå in och ta över en skådespelares plats. Detta leder till att pjäsen kan ändra karaktär.

Denna typ av drama var intressant och lärorik. Det blir väldigt roligt då den helt bygger på hur varje individ ser på saker och ting och vilka erfarenhet varje person har. Detta är en väldigt bra att göra för oss vuxna men som Gunilla sa i början av föreläsningen så är det inget som görs med barnen.

Detta kan jag dock ifrågasätta lite då jag visst tycker det går att göra med barnen. Det gäller bara att anpassa. Nej, det går kanske inte att följa de regler som gäller för vanliga forumspel men själva grundtanken med att gå in och improvisera en roll tror jag mycket väl kan göras i förskolan. Om pedagogerna gör själva grunduppsättningen kring något de vet att barnen har erfarenheter av så tror jag det kan bli hur kul som helst.

Vi har nu haft drama för tredje gången denna termin. Det hade blivit dags att slutföra och spela upp de dramaaktiviteter som vi förberett. Det första vi dock fick göra var att dela med oss av våra erfarenheter vi fått inom drama på vår VFU. Jag kände själv hur mycket jag fått med mig genom att använda teater och drama under min praktik. Att använda drama som en estetisk lärprocess har tidigare inte varit ett första val för mig men jag kommer definitivt att använda det mycket i framtiden.

Gunilla Fihn[1] tog åter igen upp vikten av tanke, handling och känsla inom dramapedagogiken. Hon berättade också hur bilder av kunskap och lärande hos pedagogen påverkar i jobbet med dramapedagogik. Barn som uppfattar saker likadant som vi pedagoger anses ha förstått. Denna kommentar tyckte jag var extra intressant så här i efterhand då jag kan se hur sant det verkligen är. Så länge ett barn inte ser på saker så som vi gör så anses det vara oförstående, vilket i många fall är helt fel. Gunilla visade också upp ett antal saker som vi bör tänka på när det gäller drama med barn:

Vi slutförde sedan vår dramaaktivitet och spelade upp den för klassen. Några personer fick agera barn. Jag har tidigare berättat att vi tog oss ut i en mystisk skog med hjälp av handdockan Lurv. När vi nu väl var i skogen så började det regna och vi fick söka skydd på olika ställen i skogen. En grupp satt under en gran, en annan i en grotta medan en tredje grupp stod under ett paraply. Sedan skapade varje pedagog ett scenario där de blev arga på någonting, varpå de tydligt visade på känslan arg. Efter det upptäckte vi olika djur som av någon orsak kommit i konflikt med varandra varpå de blev arga. Barnen fick då visa på hur exempelvis en fågel flög när den var arg.  Historien var längre men då vi enbart hade några minuter på oss var detta allt vi visade upp.

Denna lektion var väldigt lik den förra och det finns egentligen inte så mycket nytt att ta upp. Däremot så märkte jag hur svårt det var att komma på en historia inom ett visst tema. Detta är ytterligare ett bevis på hur mycket bättre fantasin är hos barnen än hos vuxna. Barn i förskolan har absolut inga problem med att på bara någon timme göra en egen saga eller berättelse.

Drama är enligt mig ett bra sätt för barnen att stimulera och utveckla kommunikation mellan varandra. Det är dessutom ett lustfyllt skapande som kräver lagarbete, liksom något där processen är viktigare än resultatet. Detta är något jag var tvungen att tänka extra mycket på under min VFU då jag ibland kände mig lite orolig för hur själva uppträdet med barnen skulle gå. När de tankarna kom var det bara att säga till sig själv att det spelar ingen roll hur det går under uppträdet barnets lärande har redan skett i processen.

Jag tror det är bra om pedagogerna i förskolan använder sig av pedagogiskt drama som grund för att utveckla och stimulera barns förmåga att utrycka sina tankar och bearbeta sina känslor utifrån deras upplevelser och erfarenheter. Dessutom får barnen genom att förställa en annan person även lära sig andras upplevelser och kanske också hur andra männsikor talar.

Jag har nu gjort mina tre veckors praktik. Som jag tidigare skrivit hade jag med mig egentagna bilder i form av rimmemory som mitt didaktiska material. I mina aktiviteter använde jag fyra barn i fyra och femårs ålder.

Efter vi spelat mitt rimmemory fick barnen ta egna kort med digitalkamera på vad de helst ville. Vi lade sedan in bilderna i datorn och skrev ut dem tillsammans. Detta gjorde att jag även fick in användandet av digitala redskap i aktiviteterna. Efter det blev det upp till barnen vart nästa aktivitet skulle ta vägen. Det första barnen ville göra var att måla, så jag tog fram tittrutor och lät barnen utifrån sina foton skapa abstrakta bilder som de sedan kunde måla utefter sin egen tolkning. De använde sig av vattenfärg samt silkespapper som de limmade. Vi gjorde sedan ett kollage av alla bilder.

I slutet på min andra vecka ville barnen göra en teater med hjälp av bilder men de vägrade använda sina befintliga bilder så vi tog nya. Utifrån dessa bilder skapade barnen en saga som de sedan gestaltade i ett drama. De övade på teatern ett antal gånger och spelade sedan upp den inför resten av avdelningen. Detta uppträde dokumenterades både utav bilder och filminspelning. Efter dessa veckor känner jag mig nöjd. Det blev en del motgångar på vägen men det var den sortens motgångar som stärkte mig som pedagog.

Efter min praktik dröjde det några dagar innan jag skulle dit igen för mina två sista fältdagar. Här var tanken att jag skulle se hurvida barnen tagit fasta på mitt didaktiska material och de aktiviteter vi gjort. Jag tycker dock det hade gått för lite tid mellan min sista dag på praktiken och dessa fältdagar för att se om barnen spinnt vidare på det vi gjort. Det jag kunde upptäcka att barnen fortsatt med var de roller de hade i vår teater. Detta syntes i deras lek då de var samma enhörning, transformer och zebra som de var i sitt teateruppträde.

Vi har nu haft vår andra dramalektion. Denna gång handlade det om dock och figurteater. Gunilla Fihn[1] repeterar en del från föregående lektion och tar upp att det behövs kunskap om både pedagogik, teater och lek för att kunna undervisa ett pedagogiskt drama. Hon tar även upp begrepp som modest och radikal estetik. Jag förstod inte fullt ut de förklaringar som gavs under lektionen kring vad dessa begrepp verkligen betyder så jag kollade i litteraturen. Einarsson (2013, s.128) skriver att modest estetik är när estetiska uttrycksformer enbart används för att reproducera ett kulturarv medan radikal estetik handlar om att eleverna själva får bestämma över sitt skapande. Exempelvis göra egna sagor, skapa mening i vad de upplever och bearbeta viktiga frågeställningar.

Vi fick under lektionen skapa handdockor utav strumpor som sedan skulle vara med den aktivitet eller teater som vi började på sist. Min lilla grupp hade alltså ilska som tema och nu gällde det att få in vår egen handdocka i denna dramaaktivitet.  Vi bestämde oss för att vår handdocka skulle inleda och avsluta vår teater. Dockan Lurv skulle leda barnen in i en mystisk skog där vi som uppvärmning fick ta oss över stenar och under grenar och så vidare. Vi är inte helt färdiga utan kommer fortsätta en stund till vid nästa tillfälle.

När det handlar om att jobba med handdockor i förskolan gav Gunilla Fihn oss ett antal tips. Först och främst är färg, form, rörelse och riktning det viktigaste att tänka på under en uppspelning av handdockor. Det estetiska ska få tala och barnen ska kunna få uttrycka sina tankar. Se samtidigt till att dockan inte har för långa repliker. Tänk även på barns perspektiv.

                                                 



                                    Vår bok kring temat arg
   

Jag har själv märkt styrkan med att använda handdockor i förskolan. Om man har barn som är svåra att få kontakt med kan handdockan göra underverk som en förlängd arm. Det är lättare att öppna upp sina känslor och tankar till en handdocka än till pedagogen själv. Jag tror även handdockor kan vara bra att ha med sig inom olika temaarbeten. En karaktär som följer med barnen genom en hel termin och delar varje upplevelse med dem. Med en docka kan vi som pedagoger även skapa ett magiskt tillstånd när man tillsammans med barnen fantiserar om exempelvis dockan och dess egenskaper.

Referens:

Einarsson, A (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148

Så hade det blivit dags för drama. Drama betyder att åskådliggöra genom handling. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser på många sätt, exempelvis genom dans och drama.

Det finns enligt Gunilla Fihn[1] tre saker som är viktigt att tänka på när man jobbar med drama. Tanke, handling och känsla. För att kunna genomföra drama med barn krävs kunskap inom teater, pedagogik samt kunskap kring olika ”lekar”. Just lek inom teater är mer som en form av teaterträning och man behöver som pedagog kunna ha ett lekfullt förhållningssätt och inte ta saker så allvarligt. Vidare så tryckte Gunilla Fihn på aspekter inom ledarskap i drama. Hon tog upp tydlighet, att vara positiv, använda humor, välja rätt ord, dela in i grupper, när ska jag själv delta och att inte gardera sig.

Efter föreläsningen var det dags för workshop och vi blev indelade i grupper om tre och fick sedan varsin bok som skulle lägga grunden för dramaaktiviteten. Vi läste boken tillsammans i gruppen och enades sedan om ett tema som i vårt fall blev känslor. Vi skulle sedan spela upp en aktivitet inom temat för våra kurskamrater. Vi valde att börja med känslan av att vara arg. Vi samlade alla i en ring och berättade att i morse när jag skulle till förskolan så startade inte bilen och jag blev så arg så jag stampade i marken osv. Vi började alltså med en egen erfarenhet kring temat. Sedan gick vi över till att göra en aktivitet där barnen skulle gå fritt i rummet till ljudet av en spelande trumma. När trumman tystnade skulle barnen stanna och visa hur de såg ut när de var arga. Detta tema är något vi kommer jobba vidare på vid senare drama tillfällen, och kanske vi då fokuserar på en annan känsla.

Något som vi märkte när vi satt och planerade vår dramaaktivitet var hur lång tid planeringen tog. Vi trodde innan det startade att det hela skulle vara snabbt gjort men ack så fel vi hade. Detta kan dock bero på att vi saknar erfarenhet av att vara ute på förskolorna under längre tid och har inte så mycket praktisk inspiration att hämta.

Det som jag verkligen tog till mig under denna lektion var hur viktigt det är att välja sina ord rätt. Om jag i barngruppen ska arbeta med temat glad så är det oerhört viktigt att det ordet används mycket under hela dramaförloppet. Det gäller att inte blanda ord och helt plötsligt börja använda lycklig eller liknande. Jag har hållit i liknande dramaaktiviteter tidigare i min VFU och jag kan nu se att jag inte tänkt speciellt mycket på detta. Jag kan tänka tillbaka och faktiskt förstå varför vissa moment i min aktivitet inte fungerade.

Jag har även reflekterat en del kring likheterna mellan drama och barns lek. De innehåller båda roller, är påhittade, innehåller en handling, en värld och ofta en tanke kring vad som ska hända. Leken kan även kopplas till barnens litterära berättelser. Barns berättelser bottnar ofta i deras lekar. Genom leken berättar barnen en historia samtidigt som de använder sig av ett dramatiskt förhållningssätt. Så jag tror att det kan vara till extra hjälp när man ska jobba med drama att ta en närmare titt på barnens lek.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442