Vi har nu haft vår sista dramalektion under vår utbildning och den handlade om forumteater och forumspel. Gunilla Fihn[1] berättade om forumteaterns uppkomst och vilka som varit i centrum under historiens gång. Forumspel och forumteater handlar om att åskådarna byter ut skådespelarna och tar deras roller. En roll i taget byts ut och teatern fortsätter. Här blir det mycket improvisation och det hela handlar om egna erfarenheter och hur de uttrycks. Forumspel och forumteater är inte riktigt samma sak då forumspel är en form av forumteater som innehåller värderingsövningar och ett socio analytiskt rollspel. Forumteatern är det som framförs av skådespelarna medan forumspelet görs av deltagarna i gruppen man jobbar med.

Vi fick under lektionen skriva varsitt eget manus utifrån en konflikt som vi sett eller själva upplevt under vår praktik. Vi delades sedan in i grupper och fick välja ett manus utifrån alla de skrivna. Sedan skapade vi en pjäs som senare spelades upp. Först spelades pjäsen upp en gång så alla hängde med i handlingen. Andra gången den spelades upp fick åskådarna avbryta när som helst i pjäsen för att gå in och ta över en skådespelares plats. Detta leder till att pjäsen kan ändra karaktär.

Denna typ av drama var intressant och lärorik. Det blir väldigt roligt då den helt bygger på hur varje individ ser på saker och ting och vilka erfarenhet varje person har. Detta är en väldigt bra att göra för oss vuxna men som Gunilla sa i början av föreläsningen så är det inget som görs med barnen.

Detta kan jag dock ifrågasätta lite då jag visst tycker det går att göra med barnen. Det gäller bara att anpassa. Nej, det går kanske inte att följa de regler som gäller för vanliga forumspel men själva grundtanken med att gå in och improvisera en roll tror jag mycket väl kan göras i förskolan. Om pedagogerna gör själva grunduppsättningen kring något de vet att barnen har erfarenheter av så tror jag det kan bli hur kul som helst.

Vi har nu haft drama för tredje gången denna termin. Det hade blivit dags att slutföra och spela upp de dramaaktiviteter som vi förberett. Det första vi dock fick göra var att dela med oss av våra erfarenheter vi fått inom drama på vår VFU. Jag kände själv hur mycket jag fått med mig genom att använda teater och drama under min praktik. Att använda drama som en estetisk lärprocess har tidigare inte varit ett första val för mig men jag kommer definitivt att använda det mycket i framtiden.

Gunilla Fihn[1] tog åter igen upp vikten av tanke, handling och känsla inom dramapedagogiken. Hon berättade också hur bilder av kunskap och lärande hos pedagogen påverkar i jobbet med dramapedagogik. Barn som uppfattar saker likadant som vi pedagoger anses ha förstått. Denna kommentar tyckte jag var extra intressant så här i efterhand då jag kan se hur sant det verkligen är. Så länge ett barn inte ser på saker så som vi gör så anses det vara oförstående, vilket i många fall är helt fel. Gunilla visade också upp ett antal saker som vi bör tänka på när det gäller drama med barn:

Vi slutförde sedan vår dramaaktivitet och spelade upp den för klassen. Några personer fick agera barn. Jag har tidigare berättat att vi tog oss ut i en mystisk skog med hjälp av handdockan Lurv. När vi nu väl var i skogen så började det regna och vi fick söka skydd på olika ställen i skogen. En grupp satt under en gran, en annan i en grotta medan en tredje grupp stod under ett paraply. Sedan skapade varje pedagog ett scenario där de blev arga på någonting, varpå de tydligt visade på känslan arg. Efter det upptäckte vi olika djur som av någon orsak kommit i konflikt med varandra varpå de blev arga. Barnen fick då visa på hur exempelvis en fågel flög när den var arg.  Historien var längre men då vi enbart hade några minuter på oss var detta allt vi visade upp.

Denna lektion var väldigt lik den förra och det finns egentligen inte så mycket nytt att ta upp. Däremot så märkte jag hur svårt det var att komma på en historia inom ett visst tema. Detta är ytterligare ett bevis på hur mycket bättre fantasin är hos barnen än hos vuxna. Barn i förskolan har absolut inga problem med att på bara någon timme göra en egen saga eller berättelse.

Drama är enligt mig ett bra sätt för barnen att stimulera och utveckla kommunikation mellan varandra. Det är dessutom ett lustfyllt skapande som kräver lagarbete, liksom något där processen är viktigare än resultatet. Detta är något jag var tvungen att tänka extra mycket på under min VFU då jag ibland kände mig lite orolig för hur själva uppträdet med barnen skulle gå. När de tankarna kom var det bara att säga till sig själv att det spelar ingen roll hur det går under uppträdet barnets lärande har redan skett i processen.

Jag tror det är bra om pedagogerna i förskolan använder sig av pedagogiskt drama som grund för att utveckla och stimulera barns förmåga att utrycka sina tankar och bearbeta sina känslor utifrån deras upplevelser och erfarenheter. Dessutom får barnen genom att förställa en annan person även lära sig andras upplevelser och kanske också hur andra männsikor talar.

Nu har vi haft vår sista textil workshop, och denna gång handlade det om vävning och flätning med mera. Cathrine Berg[1] visade oss grunderna inom vävning och förklarade också för oss vad en vävstol består utav för delar. Varp, väft, bom och skyttel är ord som jag hört tidigare men aldrig riktigt vetat vad det är. Under workshopen använde vi oss av garn, tyg, läder, tidningspapper och grenar. De två sistnämnda ingick i väven. Jag valde att göra ett armband av läder, en tomte i tyg och vävde en minimatta tillsammans med en klasskamrat.

Cathrine berättade att det är en fördel att väva tillsammans och då särskilt när man väver med barn. Detta kände jag inte bara var en fördel utan snarare ett måste då det var väldigt svårt att fästa och lossa trådarna. Om man ska väva tillsammans med barn tror jag det skulle vara roligare att göra det i en större skala. Exempelvis kan baren sätta upp trådar mellan två träd eller helt enkelt använda förskolans staket som en väv. Det som är bra med just vävning är att man kan använda nästan vilket material som helst.

Enligt mig kan det vara bra att berätta för barnen om hela ullprocessen, från får till väv. Barnen få då kännedom om kulturer och traditioner samt hur det var för föregående generationer, där vävning var en del av vardagen.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggade egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt mätning och förändring.

När barnen tillverkar en egen väv så menar Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu(2010, s.53) att de får träning inom begreppsbildning. Det dyker upp lägesord så som på, i, längst ner och högst upp, men även jämförelseord som bredd, längd, tjocklek och storlek. Barnen övar dessutom på att upptäcka mönster och former liksom träning på problemlösning.

De armband vi gjorde under workshopen kan mycket väl tillverkas även i förskolan. Vissa av metoderna är lätta och kan absolut göras av fyra och femåringar. Normalt sätt pärlar ju barnen sina armband eller använder små gummiband, så det vore nog inte fel att börja introducera andra material som exempelvis läder. Jag hade själv gärna använt olika textiler som en estetisk lärprocess i förskolan om jag hade haft ett större kunnande och överlag känt mig säkrare. Men en sak vet jag. Så fort jag kommer ut och jobbar är detta bland det första jag ska skaffa mig större kunskap inom.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905