Jag har nu gjort mina tre veckors praktik. Som jag tidigare skrivit hade jag med mig egentagna bilder i form av rimmemory som mitt didaktiska material. I mina aktiviteter använde jag fyra barn i fyra och femårs ålder.

Efter vi spelat mitt rimmemory fick barnen ta egna kort med digitalkamera på vad de helst ville. Vi lade sedan in bilderna i datorn och skrev ut dem tillsammans. Detta gjorde att jag även fick in användandet av digitala redskap i aktiviteterna. Efter det blev det upp till barnen vart nästa aktivitet skulle ta vägen. Det första barnen ville göra var att måla, så jag tog fram tittrutor och lät barnen utifrån sina foton skapa abstrakta bilder som de sedan kunde måla utefter sin egen tolkning. De använde sig av vattenfärg samt silkespapper som de limmade. Vi gjorde sedan ett kollage av alla bilder.

I slutet på min andra vecka ville barnen göra en teater med hjälp av bilder men de vägrade använda sina befintliga bilder så vi tog nya. Utifrån dessa bilder skapade barnen en saga som de sedan gestaltade i ett drama. De övade på teatern ett antal gånger och spelade sedan upp den inför resten av avdelningen. Detta uppträde dokumenterades både utav bilder och filminspelning. Efter dessa veckor känner jag mig nöjd. Det blev en del motgångar på vägen men det var den sortens motgångar som stärkte mig som pedagog.

Efter min praktik dröjde det några dagar innan jag skulle dit igen för mina två sista fältdagar. Här var tanken att jag skulle se hurvida barnen tagit fasta på mitt didaktiska material och de aktiviteter vi gjort. Jag tycker dock det hade gått för lite tid mellan min sista dag på praktiken och dessa fältdagar för att se om barnen spinnt vidare på det vi gjort. Det jag kunde upptäcka att barnen fortsatt med var de roller de hade i vår teater. Detta syntes i deras lek då de var samma enhörning, transformer och zebra som de var i sitt teateruppträde.

När jag försökte komma fram till vad jag skulle använda som didaktiskt material under min VFU funderade jag på ett material som kan användas inom så många estetiska lärprocesser som möjligt. Då förskolan inte hade något tema ville jag att barnen skulle ha så mycket som möjligt att säga till om kring aktivitetens utveckling. Då kom jag och tänka på något som jag läst i vår litteratur. Welwert (2013 s.173) skriver att bilder idag dominerar vår värld och ur ett bildpedagogiskt perspektiv är det fantasieggande, utmanande och rent av nödvändigt att arbeta med dem. I barnens jobb med bilder så ska bilderna ses som medier som kan tolkas och analyseras.

Just den delen med att bilder analyseras och tolkas födde idén till mitt didaktiska material. Hur blir det om barnen med hjälp av bilder de själva tagit får spela musik eller teater, eller kanske skapa egna bilder efter egen tolkning? Det första jag gjorde var att skapa ett rimmemory. Detta gjorde jag dels för att visa på en aktivitet som går att göra med hjälp av bilder och dels då jag sett att många barn precis har upptäckt hur man rimmar. Jag gick sedan ut och tog kort på saker som rimmade, både i hemmet och i naturen. Under min VFU var det alltså inte mitt egna didaktiska material som var i fokus utan hur barnen kunde utveckla det.

Referens:

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Jag har nu varit ute på tre fältdagar inför min kommande VFU. Dessa dagar är till för att planera för mina kommande VFU aktiviteter. Det jag tar reda på är bland annat om det arbetas med något tema, vilka material finns tillgängliga, vilka barn vill jag ha med, vart ligger barnens intresse. Vår aktivitet inom de estetiska ämnena, som görs med hjälp av ett didaktiskt material är tänkt att gå hand i hand med förskolans pågående tema.

Då de på min förskola inte arbetar med något tema just nu utan bedriver aktionsforskning har jag fått väldigt mycket fria händer. Trots att musik är det ämne jag brinner mest för har jag valt att utmana mig själv och fokusera i första hand på bild. Jag snappade dock upp under dessa dagar att några barn precis fått upp ögonen för rim. Därför kommer jag baka in detta i min aktivitet. Jag kommer använda mig av egentagna bilder som grund för min aktivitet.

I samtal med personalen på avdelningen kom vi fram till att jag får fyra tillfällen på mina tre veckors praktik att göra mina aktiviteter. Tanken är att samma aktivitet ska utvecklas över dessa veckor. Så förhoppningsvis kan jag få in musik i min aktivitet vid de sista tillfällena.

Så hade det blivit dags för den andra workshopen i bild tillsammans med Mats Andersson[1]. Förra gången fick vi skapa ett abstrakt mönster i olika material så som textil, silkespapper och ruggpapper. Nu var det dags att göra papper, papier-maché och skapa med lera. Att göra eget papper förde direkt mina tankar till hållbar utveckling, grön flagg och recycling. Förutom att vi som pedagoger faktiskt tillverkar papper tillsammans med barnen så kan vi här också diskutera just hållbar utveckling. Det kan här skapas ett vidare intresse som får barnen att vilja fortsätta jobba med återvinningsmaterial.

Jag hade själv aldrig gjort eget papper förut så allt var nytt för mig. Tillvägagångssättet var väldigt enkelt om än en aning tungt. Satsen som görs består helt enkelt av tidningspapper och vatten som sedan blandas med hjälp av en stavmixer. Detta är dock något som säkerligen tar flera timmar för barnen i förskolan att göra då det är väldigt mycket tidningspapper som måste klippas i relativt små bitar. Svårigheten med att göra eget papper skulle jag kunna tänka mig främst är att hitta rätt blandning av papper och vatten. När blandningen väl är klar börjar den roliga biten. Jag sänker nu ner en så kallad guskaram i blandningen och fångar upp den ”sörja” som det nu har blivit. En guskaram är en träform av ett A4 papper med finmaskiga hål. När blandningen väl ligger på guskaramen lägger jag en tidning över och vänder sedan allt upp och ner. Formen av ett papper ligger nu framför mig. På detta papper kan jag nu börja dekorera med glitter, mallar och så vidare.  Nu är dock pappret grått men det kan man ändra till vilken färg man vill när man väl gjort blandningen. Det är bara att hälla i den färg man vill ha i blandningen innan man fångar upp det med guskaramen. Sedan är det bara att låta det torka.

Jag tycker detta var roligt men samtidigt tungt att göra. Jag hade dock absolut velat göra detta med barnen på förskolan. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Är det tungt för barnen så kan pedagogerna hjälpa till. Jag kan ju som pedagog givetvis göra blandningen själv och sedan bara låta barnen fånga upp och dekorera pappret men vad missar de inte då?  

Senare under dagen satte vi igång att jobba med lera. Både med keramiklera och pastadeg. Det fanns fyra olika sorters keramiklera som tack vare att de innehöll olika partiklar också fick olika hårdhet. I jobbet med lera blev vi mer styrda av läraren än vi blev när vi jobbade med pappret. Vi fick använda de olika lerorna till att bygga runt, krokigt, långt, kort och så vidare. Vi fick även blanda lera i olika färger och försöka skapa en färgcirkel.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.7) står det att förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att låta dem skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom att forma, konstruera och nyttja olika material och teknik.

Lera är av erfarenhet något som barn älskar att jobba med. När jag jobbar med lera ihop med barnen kan jag börja med frågor så som vad är lera? Vart kommer den ifrån? Vad innehåller lera? Varför känns den olika? Detta kommer garanterat generera i massor av intressanta svar från barnen. Jag känner samtidigt att det är viktigt att ge tid åt de barn som för första gången möter materialet. Tid åt att få klämma, kasta, smaka, lukta och så vidare. Då får vi återigen ett didaktiskt material. Då vi under lektioner fick instruktioner att göra former som var långa, korta och så vidare tänkte jag att det hade varit intressant att se hur barnen tolkar de olika begreppen. Vad anser de vara långt, kort och runt?

Welwert (2013, s.182) skriver att om du kommer in i en bildsal där det material och de redskap som ska användas ligger synliga samt att de hänger redan utförda arbeten från andra elever minskar chansen till att eleverna kommer använda sig av egna erfarenheter. Rummet har redan visat hur det visuella arbetet är tänkt att genomföras.

Detta tror jag stämmer in på förskolan också. När vi som pedagoger skapar olika saker med barnen med exempelvis lera så tror jag inte det är många som gömmer undan de redan färdiga skapelserna.  De står ofta på en bricka i närheten, fullt synliga. Gestaltning handlar ju om att ge känslor och tankar form. Dessa egna tankar tror jag kan hämmas då barnen ser hur alla andra har gjort.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Idag stod bild på schemat och vår lärare Mats Andersson[1] pratade med oss om abstrakta, konkreta, statiska och dynamiska bilder. Han gick även in på den optiska medelpunkten. En abstrakt bild är en bild där man inte kan se vad det föreställer, det är alltså bara någon form av mönster. En konkret bild är alltså motsatsen exempelvis ett fotografi. Alltså föreställande bilder. När det gäller en statisk bild så är det en bild i balans, som är orörlig och som har jämvikt. Det vill säga om du delar bilden på mitten så finns det lika ”mycket” på varje sida. En dynamisk bild däremot uppfattas ha rörelse. Det finns något mer i bilden gärna en diagonal rörelse. En statisk bild kan bli dynamisk bara genom att den vrids.

Om du sitter och tittar på tv kanske du har tänkt på att exempelvis nyhetsankare, meteorologer och debattörer alltid har sitt huvud placerat på exakt samma ställe i tv rutan. Detta är den optiska medelpunkten. Det är den punkt på rutan som ögat uppfattar som mitten men den ligger i själva verket något högre och mer åt sidan än den geometriskt sanna medelpunkten.

Efter den lilla föreläsningen var det dags för workshop och vi fick börja arbeta med abstrakta bilder. Detta blev en stor utmaning för mig då just bild är det ämne jag kan minst om i denna kurs och som jag har svårast med. Det första vi fick göra var att från en dynamisk bild välja ut en väldigt liten yta som då bara blir en form av mönster. Denna lilla bit mönster som vi nu har till förfogande ska vi nu göra om i större skala (i det här fallet 15*15 cm) med hjälp av olika material. Vi hade fått styrda instruktioner om vad vi skulle använda för material och den första bilden gjorde jag med hjälp av silkespapper. Sedan gick jag vidare till textil, vattenfärg, gråskala och till sist torrpastell kritor på ruggpapper. Detta var dock allt vi hann med på fem timmars arbete. Förutom det jag använde fanns det säkert 30 material att tillgå. Detta visade verkligen på hur mycket det finns att få ut av en ända liten bild på ett mönster. Man kan experimentera med färger, material och faktiskt använda sig av kryddor i sin bild. Lägg på lite curry på teckningen och se hur barnen reagerar. Lukter kopplat till erfarenhet. 

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) så ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser i olika uttrycksformer som exempelvis bild.

Att skapa utifrån en abstrakt bild tror jag underlättar för en del barn. Då jag själv aldrig varit duktig inom bild minns jag hur jobbigt det var på bildlektionerna i skolan när man tvingades rita något konkret. För det första så jämförde jag med alla andra som var bättre och för det andra så tyckte jag att det som jag gjorde aldrig blev bra. Jag vet även av egen erfarenhet att en del barn inte ens går in i ateljén på grund av den osäkerhet de känner för att inte kunna rita ”rätt”.  Precis som Welwert skriver så är det först när man går utanför sina egna bildkonventioner (alltså hur du anser att saker bör se ut) som det händer något. Tyvärr är ofta självkritiken för stark för nå dit. Många barn blir missnöjda med vad de ritar och målar då de rättar sig efter de oskrivna och skrivna normer som de uppfattar.  

Pagetti (2013 ss.195, 206) skriver att välmenande vuxna ofta bekräftar barns bilder i positiva ordalag så som ”Vad fint du ritar”, men det följs sällan upp med samtal om bilden. Det medierar lärande att analysera och samtala om bilder. Genom att tolka och analysera utvecklas förståelsen av hur vi uppfattar vår värld. Det gäller som pedagog att vara öppen för alla sätt att tolka bilden. Det kan till och med vara så att bildens budskap lyfter fram bekymmer som är viktiga att diskutera vidare och lösa.

Det som vi fått använda oss utav på denna workshop kan jag mycket väl tänka mig att använda i barngruppen. Det gäller dock att anpassa sig så bilderna inte blir för detaljrika och svåra. Det som är så fantastiskt med detta är hur mycket det faktiskt går att göra med en liten abstrakt bild. Genom att arbeta med detta får barnen träning inom många olika saker som exempelvis matematik, språk, motorik och naturkunskap. Så fort jag lagt på mig lite mer kunskap om ämnet kommer jag gå ut och prova mig fram tillsammans med barnen.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Pagetti, C. (2013). Barns bilder som betydelseläransde medel. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Welwert, G. (2013). Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206