Jag har tidigare berättat att jag i kursen skulle besöka fem museum eller konsthallar. Detta blev för mig nummer sex. Stället heter Komedianten och ligger i samma byggnad som Varbergs stadsbibliotek. Detta var ett besök anordnat av högskolan och vi hade med oss två guider/föreläsare. Först fick vi ta del av Tina Jonassons[1] och Komediantens olika projekt som de haft under senare år. Tina är i grund och botten förskollärare som utbildat sig till ateljerista. Hon jobbar nu tillsammans med konstpedagoger på Komedianten. De har tillsammans med barnen jobbat mycket i sina projekt med konstverk av återvinningsmaterial. Barnen fick både se konst och sedan skapa egen, men de fick även skapa konst inom ett tema för att sedan ta del av den befintliga konst som finns inom området. De hade en verkstad där barnen kunde skapa efter intresse för att sedan utveckla det vidare på förskolan. De hade en utställning som hette hjärtas spel där de hyllade spelkulturen. Barnen fick här välja någonting ur ett spel för att sedan skapa. Anledningen till att de använde spel som tema var på grund av att varje barn faktiskt har någon form av erfarenhet inom ämnet som de kan reflektera kring och dela med sig av. Jag fick under föreläsningen mycket bra tips och råd som jag kan bära med mig i min framtida yrkesroll. I deras projekt blev konstverken och barns eget undersökande impulser för eget skapande.

Jag anser först och främst att en utställning som hyllar spelkulturen är ett mycket smart sätt att få barnen intresserade av konst. Många barn kommer i kontakt med spel dagligen och det är alltid lättare för barnen att engagera sig i något de har erfarenhet av. För egen del har konsten aldrig varit intressant och jag heller inte sett det som något viktigt inom förskolan. Men efter alla besök till museum och konsthallar denna termin har jag ändrat uppfattning. Genom att titta på alla dessa konstverk ur ett barns perspektiv kan jag se hur mycket det faktiskt finns för barnen att lära. I utställningar kan det vävas in språk, matematik, naturkunskap, samarbete och olika estetiska lärprocesser. Komedianten använde sig även av mycket abstrakt arbete utan krav på en färdig produkt. Detta tror jag är ett bra sätt att jobba för många barn och något jag kommer använda mig mer av i förskolan.

Under eftermiddagen var det dags att lämna föreläsningssalen och ge sig ut i konsthallen. Museipedagogen (vars namn jag inte kommer ihåg) visade oss utställningen, som till skillnad från många andra ställen bestod av verk från en och samma konstnär. Utställningen visade filmer och bilder på tiggare och hemlösa. Bilderna visade platser på gator och torg där tiggare sov och levde. På många av bilderna fanns små plakat där tiggarna hade skrivit om den situation de befann sig i. Det fanns även filmer där tiggare berättade om sina liv och hur mycket varje krona de fick in betydde för dem. Efter vi gått runt och tittat på dessa bilder och filmer ställde vi oss och diskuterade vad vi tyckte, hur vi kände samt hur barnen skulle reagera på utställningen.

Själv tyckte jag vissa bilder var lite jobbiga att se på då det ger en extra påminnelse om hur det faktiskt ser ut idag. Även om många barn har sett tiggare förut och säkert vet varför de bor på gatan är det viktigt att vi som pedagoger är öppna och svarar på deras frågor och funderingar. Ser barnen på bilderna på samma sätt som en vuxen? Hur kan vi jobba kring barnens tankar och funderingar?

Den sista delen av utställningen bestod av bilder på människor som låg raklånga på gator, torg och trottoarer. Själv har jag ingen aning om vad konstnären vill visa med dessa bilder, och kanske är det detta som är meningen. Bilderna verkade inte ha någon koppling till uteliggare och det såg heller inte ut som personerna skulle spela döda eller sovandes. Det hade varit väldigt intressant att ta med en barngrupp till denna utställning för att se vilka tankar de hade haft. Alla barn kommer med olika erfarenheter vilket hade gett en mängd olika svar.

Genom att ta med barngruppen till ett museum kan vi få med läroplanen för förskolans (Lpfö98 rev, 2010 s.6) mål som säger att: ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar”    

Jag har nu besökt det femte och sista museet den här terminen. Eftersom jag bor i Varberg blev det besök på Hallands kulturhistoriska museum på Varbergs fästning. Museet är beläget i ett väldigt vackert område på en högt belägen plats med utsikt över havet. Jag var på detta besök med ett barn i fyraårsåldern vilket gjorde att jag kunde se reaktioner och känslor vid vissa objekt. Inuti museet fanns det massvis med intressanta saker. Här fanns allt ifrån uppstoppade djur till gamla vapen och skelett. Det fanns pärlhalsband som användes förr i tiden och som jag tänkte att detta kan jag koppla till förskolans verksamhet då just aktiviteten att pärla är väldigt populärt. Hur skiljer sig de pärlhalsband vi gör från de som användes förr?

Det fanns en hel del positiva saker sett ur ett barns perspektiv. Exempelvis var många av montrarna på låg höjd så det var lätt för barn att se. Det fanns en rithörna där barnen kunde skriva eller rita vad de ansåg vara fred. Dessa teckningar lades sedan i en låda som personalen senare satte upp som en del av utställningen. Denna rithörna fanns i sektionen som handlade om just fred och krig. Här fanns mycket bilder från syrianska flyktingar och skildrade hur kriget påverkar syrierna. Många bilder tyckte jag dock var lite otäcka, då de visade blodiga människor. De värsta bilderna var dock inneslutna i ett rum med varningsskylt vilket var mycket bra.  I rithörnan fanns även barnböcker som skildrade livet som flyktingbarn där barnen kunde sjunka ner i en säck tillsammans med någon vuxen och kanske få en bättre förståelse kring vad de just sett i utställningen.

Själva utställningsobjekten i museet tyckte jag var bra och det fanns mycket man kunde föra med sig tillbaka till förskolan och arbeta vidare med. Det fanns bland annat en monter med jord där det hade tryckts in olika föremål som inte borde slängas i naturen. Detta är något som kunde starta ett arbete kring hållbar utveckling och sortering i förskolan. Bredvid stod en Gekås vagn med varor och en informationsskylt som visade på hur mycket människor faktiskt konsumerar. Detta kan också användas i arbetet med hållbar utveckling.

Överlag var det ett bra museum men om du som vuxen tar dit mindre barn bör du varar beredd på att svara på många frågor då en del bilder och objekt kan uppfattas som både obehagliga och svårförståeliga. Det var också en nackdel att det inte var tillåtet att ta bilder.

Igår var det heldag i Göteborg som gällde tillsammans med alla kurskamrater. Vi besökte här Göteborgs konsthall, Röhsska museet och Hasselblad center. Vi ska under terminens gång besöka fem stycken konsthallar eller museer. När vi nu var där med klassen var tanken att vi skulle besöka Göteborgs konsthall och Röhsska museet, men då vi hade en lång rast mitt på dagen valde några av oss att besöka ytterligare ett museum (Hasselblad center). Så här i efterhand så var det tur vi gjorde det då det visade sig vara ett väldigt inspirerande museum.

Det första besök vi gjorde var i Göteborgs konsthall (http://www.konsthallen.goteborg.se/). Här berättade konstpedagog Mia Renström[1] om hur konst utvecklats från att bara innefatta tavlor och skulpturer till att rymma allt från växter till film. Hon berättade även om samtidskonsten som inte ger betraktaren några svar utan snarare ställer frågor. Denna konsthall kändes för mig väldigt konstig. Där fanns film på för mig helt oförståeliga saker, ett bås i trä med hästspillning samt torkade blommor. Det var inget vidare färgglatt och ganska litet. Det vi fick göra här var att gå runt och i grupp välja ut ett verk som vi sedan skulle redovisa kring vad vi tyckte och hur man kan se på det i ett barnperspektiv. 

Efter besöket på Göteborgs konsthall hade vi en lång rast så efter lunchen så gick ett antal av oss och besökte Hasselblad center (http://www.goteborg.com/hasselblad-center/). Detta handlade precis som namnet antyder om fotoutställning. Jag upptäckte direkt när jag kom in att detta ställe skulle vara en spännande plats för barn. Det var mycket historiska bilder, svartvita bilder samt mycket ”levande” och rörliga utställningsobjekt. Bara alla bilder på vardagssituationer förr i tiden hade kunnat bli till ett helt temaarbete i förskolan. Här fanns förutom fotografier dessutom stora uppfinningar, tavlor gjorda med knappar, skulpturer med mera. Tyvärr hann vi inte med alla våningar då det inte fanns någon skyltning att det fortsatte på ovanvåningen. Vi behövde till och med gå ut i hallen och vidare till ett annat rum för att hitta trappan. Detta är den största kritik jag kan rikta mot detta museum då det i övrigt var väldigt bra.

Sist men absolut inte minst var vi inne på Röhsska museet (http://rohsska.se/). Där fick vi en kanonbra museipedagog som hette Tanja Axelryd[2]. Hon var otroligt duktig och visade oss det jag saknat hittills. Hur man jobbar pedagogiskt med barnen inom området. Hon tog med oss på samma vandring som barngrupperna får göra när de kommer på besök, så vi fick föreställa ett gäng femåringar. Vi letade fossiler, gick på skattjakt, letade snäckor och gjorde rörelseövningar. Hennes sätt att få in alla föremål på museet kopplat till sagor och berättelser var riktigt bra. Tanja berättade på föreläsningen att i Göteborg har förskolebarnen rätt till ett biobesök, ett teaterbesök och ett museibesök om året. Detta tycker jag är helt underbart och det borde naturligtvis vara så överallt. Problemet är dock att de som bor lite utanför centrum inte vågar ta sig in till staden då anser att de är för lite personal för att kunna hålla koll på alla barn.

På Röhsska museet väver de in olika lärostilar då alla lär sig på olika sätt. När små barngrupper kommer använder de sig av sagofigurer som mellanhand och skapar väldigt snabbt en bra kontakt med barnen. De har även en workshop där barnen får skapa. De försöker även mer och mer se till att vikten ligger i upplevelsen att skapa och inte i slutprodukten. Vi frågade till slut Tanja samma fråga som vi frågat alla vi stött på inom konstområdet nämligen: Vad får kallas för konst/konstverk? Äntligen var det någon som jobbade inom området som tyckte som jag, att barns skapelse i förskolan kan kallas för konstverk.

Dessa museibesök kan kopplas till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.6) som säger att barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.

Inne på ett av museerna såg jag bilder på mängder av torkade blommor och tänkte att detta vore kanon att jobba vidare med på förskolan. Ta med barnen ut och plocka blommor och gå sedan igenom processen till att torka dem. Vad blir skillnaden när blommorna torkat? Vi kan använda overhead apparater för att minska och förstora blommor, växter och vad som helst från naturen. I diskussionen med barnen kan vi även plocka in ekosystemen och kretsloppet.

På Göteborgs konsthall fanns en utställning av något som såg ut som en hög med lådor utan sidor och tak. Det fanns ingen beskrivning från konstnären vad det skulle föreställa utan det lämnades till betraktaren. Här tänkte jag direkt på hur en barngrupp hade reagerat om de såg detta. De hade högst troligen känt lusten av att börja klättra och leka inuti den. Här kan vi som pedagoger ta kort på konstverket för att sedan gå tillbaka till förskolan och jobba med bygg och konstruktion, bild, textil eller vad som än passar barnen. Bara mystiken kring att inte veta vad det är kan generera i mängder av idéer från barnen.  

Vad är konst? Meningarna gick isär när vi satt på föreläsning om konstpedagogik för barn och andra. De flesta i klassen tyckte att konst var mycket upp till var och en medan andra menade att det blir konst först när man delar med sig av sin skapelse. Personligen tycker jag konst kan vara allt man skapar. När jag kommer in på förskolan där barnen har skapat olika saker i sitt temaarbete så ser jag det som konst. Konst i sig har för min egen del aldrig varit intressant, men jag skulle gärna vilja se barnens reaktioner när de får utforska olika konstverk. Jag säger att jag skulle vilja då jag tyvärr aldrig fått uppleva det, och enligt min omgivning så är det heller inte speciellt vanligt att förskolor besöker exempelvis konsthallar och museer. Detta kan tyckas konstigt då vi faktiskt omges av konst i samhället och därför borde vara betydligt mer naturligt i både förskola och skola.

Dessutom finns konstens betydelse med i våra styrdokument. Vår lärare Marie Bendroth Karlsson[1] tog först upp det demokratiska uppdraget som finns i Fn:s konvention om barns rättigheter. Där står det att barn ska ges möjlighet att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. När vi sedan tittar på det pedagogiska uppdraget så står det i vår kära läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) att barn ska inspireras att kommunicera på olika sätt bl.a i bilder; lära sig tolka. De ska även få ta del i samhällslivet så som kulturinstutioner.

När vi talar om konst så kommer vi också in på estetiska lärprocesser för precis som Marie Bendroth Karlsson nämnde så genom att skapa, tolka och möta konst stimuleras både symboliskt tänkande och estetiska lärprocesser. Genom att tolka och samtala om konst ges möjligheter lära nya ord, lyssna på andra och själv uttrycka sig. Konsten kan även vara en utgångspunkt lärande kring innehåll, material och form. Marie Bendroth Karlsson (2014, s.53) tar upp hur viktig kommunikation är i små barns möte med konst. Att vara uppmärksam, svara på barnets reaktioner samt vara en närvarande pedagog är av yttersta vikt för att barnen inte ska förlora intresset för konstverken. Hon trycker även på vikten på konst inte bara ska vara ett igenkännande utan också vara överraskande och utmanande. 

På eftermiddagen gick vi till hamnmagasinet i Varberg där vi fick skapa oss en egen uppfattning om vad vi kände när vi tittade på olika konstverk. Vi analyserade och diskuterade sedan med den guide vi hade med oss. Jag kan efter denna föreläsning och workshop medge att jag tror betydligt mer på betydelsen av att barn får uppleva konst än vad jag tidigare trott. Främst av allt så är konst något som bidrar till att vidga barnets erfarenhetsvärld. Genom att barn i förskolan får uppleva konst och konstverk ges dem möjlighet till utforskande gällande teknik, färger, berättande, känslor med mera.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Bendroth Karlsson, M (2014) Konst för och med barn. I Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68