Nu har vi haft vår sista textil workshop, och denna gång handlade det om vävning och flätning med mera. Cathrine Berg[1] visade oss grunderna inom vävning och förklarade också för oss vad en vävstol består utav för delar. Varp, väft, bom och skyttel är ord som jag hört tidigare men aldrig riktigt vetat vad det är. Under workshopen använde vi oss av garn, tyg, läder, tidningspapper och grenar. De två sistnämnda ingick i väven. Jag valde att göra ett armband av läder, en tomte i tyg och vävde en minimatta tillsammans med en klasskamrat.

Cathrine berättade att det är en fördel att väva tillsammans och då särskilt när man väver med barn. Detta kände jag inte bara var en fördel utan snarare ett måste då det var väldigt svårt att fästa och lossa trådarna. Om man ska väva tillsammans med barn tror jag det skulle vara roligare att göra det i en större skala. Exempelvis kan baren sätta upp trådar mellan två träd eller helt enkelt använda förskolans staket som en väv. Det som är bra med just vävning är att man kan använda nästan vilket material som helst.

Enligt mig kan det vara bra att berätta för barnen om hela ullprocessen, från får till väv. Barnen få då kännedom om kulturer och traditioner samt hur det var för föregående generationer, där vävning var en del av vardagen.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggade egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt mätning och förändring.

När barnen tillverkar en egen väv så menar Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu(2010, s.53) att de får träning inom begreppsbildning. Det dyker upp lägesord så som på, i, längst ner och högst upp, men även jämförelseord som bredd, längd, tjocklek och storlek. Barnen övar dessutom på att upptäcka mönster och former liksom träning på problemlösning.

De armband vi gjorde under workshopen kan mycket väl tillverkas även i förskolan. Vissa av metoderna är lätta och kan absolut göras av fyra och femåringar. Normalt sätt pärlar ju barnen sina armband eller använder små gummiband, så det vore nog inte fel att börja introducera andra material som exempelvis läder. Jag hade själv gärna använt olika textiler som en estetisk lärprocess i förskolan om jag hade haft ett större kunnande och överlag känt mig säkrare. Men en sak vet jag. Så fort jag kommer ut och jobbar är detta bland det första jag ska skaffa mig större kunskap inom.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu varit på min andra workshop inom textil. Den här gången handlade det om tovning. Vår lärare Cathrine Berg[1] berättade att tovning betyder krympning av ull på ett medvetet sätt. Ullen görs till ett sammanhängande tyg. Det finns många bra sätt att använda ull på i förskolan. Exempelvis kan ullen användas som ljuddämpande då den innehåller mycket luft. Barn kan tova det mesta och det är oftast en väldigt rogivande aktivitet. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) menar att barn bör få upplevelser som stimulerar deras upptäckarglädje och lust att skapa. Aktiviteter och kunskaper ska för barn vara meningsfulla. Tovning ger känslan av den harmoni som kan finnas mellan det som är vackert och det som är nyttigt.

Under vår workshop fick vi enbart tillgång till färdigkardad ull på grund av tidsbrist.  Det första vi fick göra var att tillverka en bottenplatta i ull med mönster på. Detta var i ärlighetens namn inte något lätt arbete. Vi använde oss av ull, bubbelplast, plastsäck, handduk, rulle och en blandning av såpa och vatten. För att enkelt förklara tovningsprocessen så är det så här att när ullfibrer utsätts för vatten, värme och bearbetning börjar de trassla in sig i varandra. Fibrerna går ihop med varandra ju mer vi arbetar med ullen. Slutligen tar luften mellan fibrerna slut och förvandlingen har skett. Denna process är tålamodskrävande men samtidigt väldigt rolig. Att jobba med ull tror jag kan vara roligt och lärorikt för barnen i förskolan. Framförallt får barnen här jobba extra mycket med sinnena. Vi blev under workshopen ombedda att blunda, just för att förstärka de andra sinnena. Bara att känna på ullen är en upplevelse i sig men precis som Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) tar upp så är det bra att börja med den historia och bakgrund som ull och tovning har. Här kan ett besök på en gård vara en inspirationskälla. Under barnens egen tovningsprocess kan det även vara bra att ha bilder, böcker och annan information lätt synlig.

Cathrine Berg berättade om ullen som material och dess egenskaper så som att ullen kan vara till 40 procent fuktig men ändå hålla värmen och att den är helt brandsäker. Ullen är dessutom i naturligt tillstånd den enda fiber som kan filta ihop sig. Detta gör det fullt möjligt att framställa ett sammanhängande tyg med enkla medel, utan vävstolar och maskiner.

För att återgå till fördelar med att använda ull som material i förskolan så är kostnaden ett plus, då den är billig i jämförelse med andra material. Ullen är även relativt lätt att hantera och barnen får uppleva med både känsel, smak och lukt. Genom att arbeta med ull får barnen även träning inom finmotorik, samarbete, matematik och språk.

På eftermiddagen lämnade vi bottenplattan och började göra ullfigurer i 3D. Detta är en betydligt enklare process men kräver fortfarande en hel del tålamod och teknik. Som grund i detta arbete använde vi frigolitbitar eller stenar. Jag tog en rund frigolitboll och började vira färgad ull runt den. Till detta använde jag en hullingsnål för att fästa ullen. Denna nål går dock inte att låta barnen använda själva i förskolan då den som namnet påpekar har massa hullingar och är väldigt vass. Det går dock bra att göra sin figur utan hullingsnål. Efter att jag har virat in bollen i ull blöter jag den i såpa och varmvatten och knådar bollen med händerna. Jag varvar knådning och blötande till dess att ullen satt sig.

Barnen kan med denna aktivitet göra egna sagofigurer, planeter, kakor och så vidare som sedan kan användas i ett temaarbete. Det som kan vara problematiskt med att arbeta med ull är att det tar tid och kräver en viss teknik som inte är helt lätt att lära sig. Jag tror det är extra viktigt när vi jobbar med detta att vi som pedagoger jobbar med abstrakta saker. Då arbetet är svårt är det kanske enklare för ett barn att känna sig stolt över sitt skapande om det inte föreställer något speciellt. Fokus här bör ligga som i de flesta fall på processen, materialet och sinnena, inte resultatet.  

Jag anser det även problematiskt att det i läroplanen inte finns ett tydligt mål inom textil. Vi har mål för andra estetiska lärprocesser så som musik, drama och bild men inte för textil. Naturligtvis är det så att det finns mängder med mål och uppdrag som kan kopplas till textil men tyvärr kan det komma i skymundan och pedagogerna kan helt enkelt skippa textilarbete och istället få in målen genom andra aktiviteter.

Exempel på några mål från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.10) som ändå kan kopplas till textil är:

• Utvecklar sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av olika material, redskap och tekniker.

   

• Utvecklar sin koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och motorik.

   

• Utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggande egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt för förändring, tid och mätning.

   

   

Idag var det då dags för workshop i textil. Inte heller detta är ett ämne som jag har särskilt stort kunnande inom. De metoder vi använde oss av idag var textiltryck och broderi. Mitt tillvägagångssätt för textiltryck var följande: Jag började med att lägga på en plastduk över bordet då det skulle bli kletigt. Sedan lade jag en bit tyg över en utfälld tidning. Jag tejpade sedan kanterna för att hålla tyget på plats. Sedan var det dags att börja skapa. Jag använde mallar, svampar, lock och pensel. Detta var en rolig lektion och jag fick öva mig på att inte bli besviken då resultatet inte blir som jag har tänkt. Något som jag tror är kanon att göra med barnen är att använda enbart händer och fötter. Kletigt men roligt och det kan aldrig bli fel. Dessa aktiviteter skapar dessutom en väldig fantasi och kreativitet.  

På eftermiddagen började vi brodera. Men inte på ett korrekt och noggrant sätt utan vår lärare Cathrine Berg[1] sa bara ”sätt igång att brodera”. Delar av klassen hade ingen kunskap inom broderi utan satt mest som frågetecken. Läraren sa då att vi ska brodera ”som ett barn hade gjort”. Barn vet oftast inte hur man gör men det hindrar inte dem. Jag ritade upp en mall på tyget och började brodera. Det första jag tänkte var att detta var inget för mig, men allt eftersom tiden gick så började det faktiskt bli rolig och det var med en gnutta besvikelse som jag lade ifrån mig synålen då läraren avbröt för dagen.

Under denna föreläsning fick jag ta del av en hel del för mig nya begrepp, som exempelvis ströpplare, ströppling och schablonskärm. Dessa begrepp är viktiga att ta upp för barnen på förskolan. Det jag tänkte på medan jag jobbade med textil var hur mycket matematik det fanns i arbetet. Barnen i förskolan kan genom att arbeta med textil träna antal, färger och former. Det får även träning inom finmotoriken samt känna hur det känns att sy i olika material som exempelvis kartong, papper eller tyg. Jag tycker textil är ett mycket bra material att ha med i en estetisk lärprocess i barngruppen.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) tar upp att när barn sitter och broderar behöver de positiv stöttning och uppmuntran. Självkänslan stärks hos barnen när de får beröm och de vågar pröva nya färger och stygn. Det är samtidigt viktigt att presentera alla olika sorters trådar i olika kvalitéer och färger. Ta dock fram lite i taget för att hålla intresset vid liv.

Detta kan jag koppla till min egen VFU då jag målade abstrakta bilder med barnen. Jag gjorde då felet att visa allt material samtidigt vilket resulterade i att barnen ville ha allt på en gång och de blev väldigt rörigt. Det är viktigt att ge barnen en stund med varje material innan det är dags att presentera nästa.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) menar att broderi kräver lite utrustning och är en billig teknik att använda. Detta gör att det är extra synd att broderi som teknik ofta glöms bort. När barn behärskar tekniken kan de jobba självständigt när det blir en stund över eller när andan faller på. Det fria broderiet ger även barnen träning inom fantasi och kreativitet.

En anledning till att pedagoger i förskolan inte använder sig av broderi och textil överlag tror jag har med kunskap att göra. För att barnen ska kunna komma igång krävs det att en pedagog kan visa hur man gör. En annan anledning som kan vara lite problematisk är textil har blivit lite förlegad i dagens samhälle. Den allmänna uppfattningen kring textil är att den är gammaldags och ”ute”. Det syns tydligt hur tiderna förändras. När jag gick i förskolan och lågstadiet för nästan 20 år sedan var broderi det vi jobbade mest med inom textil. Det är faktiskt den enda teknik inom textil som jag lärt mig behärska. Med textil får barnen också förståelse för lägesbegrepp så som under, över på och genom. De får även träning inom naturkunskap och hållbar utveckling.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]