Så hade det blivit dags för drama. Drama betyder att åskådliggöra genom handling. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser på många sätt, exempelvis genom dans och drama.

Det finns enligt Gunilla Fihn[1] tre saker som är viktigt att tänka på när man jobbar med drama. Tanke, handling och känsla. För att kunna genomföra drama med barn krävs kunskap inom teater, pedagogik samt kunskap kring olika ”lekar”. Just lek inom teater är mer som en form av teaterträning och man behöver som pedagog kunna ha ett lekfullt förhållningssätt och inte ta saker så allvarligt. Vidare så tryckte Gunilla Fihn på aspekter inom ledarskap i drama. Hon tog upp tydlighet, att vara positiv, använda humor, välja rätt ord, dela in i grupper, när ska jag själv delta och att inte gardera sig.

Efter föreläsningen var det dags för workshop och vi blev indelade i grupper om tre och fick sedan varsin bok som skulle lägga grunden för dramaaktiviteten. Vi läste boken tillsammans i gruppen och enades sedan om ett tema som i vårt fall blev känslor. Vi skulle sedan spela upp en aktivitet inom temat för våra kurskamrater. Vi valde att börja med känslan av att vara arg. Vi samlade alla i en ring och berättade att i morse när jag skulle till förskolan så startade inte bilen och jag blev så arg så jag stampade i marken osv. Vi började alltså med en egen erfarenhet kring temat. Sedan gick vi över till att göra en aktivitet där barnen skulle gå fritt i rummet till ljudet av en spelande trumma. När trumman tystnade skulle barnen stanna och visa hur de såg ut när de var arga. Detta tema är något vi kommer jobba vidare på vid senare drama tillfällen, och kanske vi då fokuserar på en annan känsla.

Något som vi märkte när vi satt och planerade vår dramaaktivitet var hur lång tid planeringen tog. Vi trodde innan det startade att det hela skulle vara snabbt gjort men ack så fel vi hade. Detta kan dock bero på att vi saknar erfarenhet av att vara ute på förskolorna under längre tid och har inte så mycket praktisk inspiration att hämta.

Det som jag verkligen tog till mig under denna lektion var hur viktigt det är att välja sina ord rätt. Om jag i barngruppen ska arbeta med temat glad så är det oerhört viktigt att det ordet används mycket under hela dramaförloppet. Det gäller att inte blanda ord och helt plötsligt börja använda lycklig eller liknande. Jag har hållit i liknande dramaaktiviteter tidigare i min VFU och jag kan nu se att jag inte tänkt speciellt mycket på detta. Jag kan tänka tillbaka och faktiskt förstå varför vissa moment i min aktivitet inte fungerade.

Jag har även reflekterat en del kring likheterna mellan drama och barns lek. De innehåller båda roller, är påhittade, innehåller en handling, en värld och ofta en tanke kring vad som ska hända. Leken kan även kopplas till barnens litterära berättelser. Barns berättelser bottnar ofta i deras lekar. Genom leken berättar barnen en historia samtidigt som de använder sig av ett dramatiskt förhållningssätt. Så jag tror att det kan vara till extra hjälp när man ska jobba med drama att ta en närmare titt på barnens lek.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Idag stod bild på schemat och vår lärare Mats Andersson[1] pratade med oss om abstrakta, konkreta, statiska och dynamiska bilder. Han gick även in på den optiska medelpunkten. En abstrakt bild är en bild där man inte kan se vad det föreställer, det är alltså bara någon form av mönster. En konkret bild är alltså motsatsen exempelvis ett fotografi. Alltså föreställande bilder. När det gäller en statisk bild så är det en bild i balans, som är orörlig och som har jämvikt. Det vill säga om du delar bilden på mitten så finns det lika ”mycket” på varje sida. En dynamisk bild däremot uppfattas ha rörelse. Det finns något mer i bilden gärna en diagonal rörelse. En statisk bild kan bli dynamisk bara genom att den vrids.

Om du sitter och tittar på tv kanske du har tänkt på att exempelvis nyhetsankare, meteorologer och debattörer alltid har sitt huvud placerat på exakt samma ställe i tv rutan. Detta är den optiska medelpunkten. Det är den punkt på rutan som ögat uppfattar som mitten men den ligger i själva verket något högre och mer åt sidan än den geometriskt sanna medelpunkten.

Efter den lilla föreläsningen var det dags för workshop och vi fick börja arbeta med abstrakta bilder. Detta blev en stor utmaning för mig då just bild är det ämne jag kan minst om i denna kurs och som jag har svårast med. Det första vi fick göra var att från en dynamisk bild välja ut en väldigt liten yta som då bara blir en form av mönster. Denna lilla bit mönster som vi nu har till förfogande ska vi nu göra om i större skala (i det här fallet 15*15 cm) med hjälp av olika material. Vi hade fått styrda instruktioner om vad vi skulle använda för material och den första bilden gjorde jag med hjälp av silkespapper. Sedan gick jag vidare till textil, vattenfärg, gråskala och till sist torrpastell kritor på ruggpapper. Detta var dock allt vi hann med på fem timmars arbete. Förutom det jag använde fanns det säkert 30 material att tillgå. Detta visade verkligen på hur mycket det finns att få ut av en ända liten bild på ett mönster. Man kan experimentera med färger, material och faktiskt använda sig av kryddor i sin bild. Lägg på lite curry på teckningen och se hur barnen reagerar. Lukter kopplat till erfarenhet. 

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) så ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser i olika uttrycksformer som exempelvis bild.

Att skapa utifrån en abstrakt bild tror jag underlättar för en del barn. Då jag själv aldrig varit duktig inom bild minns jag hur jobbigt det var på bildlektionerna i skolan när man tvingades rita något konkret. För det första så jämförde jag med alla andra som var bättre och för det andra så tyckte jag att det som jag gjorde aldrig blev bra. Jag vet även av egen erfarenhet att en del barn inte ens går in i ateljén på grund av den osäkerhet de känner för att inte kunna rita ”rätt”.  Precis som Welwert skriver så är det först när man går utanför sina egna bildkonventioner (alltså hur du anser att saker bör se ut) som det händer något. Tyvärr är ofta självkritiken för stark för nå dit. Många barn blir missnöjda med vad de ritar och målar då de rättar sig efter de oskrivna och skrivna normer som de uppfattar.  

Pagetti (2013 ss.195, 206) skriver att välmenande vuxna ofta bekräftar barns bilder i positiva ordalag så som ”Vad fint du ritar”, men det följs sällan upp med samtal om bilden. Det medierar lärande att analysera och samtala om bilder. Genom att tolka och analysera utvecklas förståelsen av hur vi uppfattar vår värld. Det gäller som pedagog att vara öppen för alla sätt att tolka bilden. Det kan till och med vara så att bildens budskap lyfter fram bekymmer som är viktiga att diskutera vidare och lösa.

Det som vi fått använda oss utav på denna workshop kan jag mycket väl tänka mig att använda i barngruppen. Det gäller dock att anpassa sig så bilderna inte blir för detaljrika och svåra. Det som är så fantastiskt med detta är hur mycket det faktiskt går att göra med en liten abstrakt bild. Genom att arbeta med detta får barnen träning inom många olika saker som exempelvis matematik, språk, motorik och naturkunskap. Så fort jag lagt på mig lite mer kunskap om ämnet kommer jag gå ut och prova mig fram tillsammans med barnen.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Pagetti, C. (2013). Barns bilder som betydelseläransde medel. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Welwert, G. (2013). Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Oj oj oj! Vilken rolig dag. Föreläsning/ workshop inom musik. Vi kom nu in i mitt favoritämne denna termin. Vår lärare i ämnet Karin Lindahl[1] berättade för oss om puls, takt och rytm och vad som skiljer dessa åt. Pulsen som är musikens hjärtslag och som slår konstant och jämt, takten som delar in pulsen i olika rum samt rytmen som är sammansättningar av olika notvärden. Lindahl förklarade det på ett bra sätt då hon sa att tänk er att pulsen är huset, takten är rummen i huset och rytmen är möbler som hela tiden möbleras om. Vi fick även i föreläsningen ta del av de olika sorters musikkunskap som finns. Jag och en klasskamrat ska nu tillsammans göra en musikstund inom akustisk musikalisk kunskap.

Det visade sig finnas hur mycket saker som helst att göra med barnen inom musik. Vi genomförde många praktiska övningar där vi kopplade samman musik och rörelse.  I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) är det kanske tydligaste målet som gäller musik att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga att förmedla erfarenheter, upplevelser och tankar i flera uttrycksformer så som bild, lek, sång, musik, rörelse, dans och drama. Det går dock att koppla musik till fler läroplansmål. Du kan exempelvis koppla musiken till demokrati, alltså ha ett musikaliskt lärande på demokratisk grund, du kan vidare jobba med ett inkluderande musikaliskt lärande, existentiellt, skapande samt nyfiket. Ferm Thorgersen (2012, s.73) menar att inget barn kommer till förskolan utan musikaliska kunskaper eller erfarenheter. Det gäller då för pedagogerna att de ser till att barnen får använda och dela sina erfarenheter likväl som att pedagogen delar med sig av sina. Barnen vidgar och fördjupar sina musikaliska erfarenheter och kunskaper med denna form av musikaliska möte och det kan leda till en "jag kan" känsla.

En övning som vi praktiserade på workshopen var att vi gick runt och ”stampade” med en viss puls samtidigt som vi räknade en, två, tre, fyra. Därefter lade vi dit klapp på ettan. Så det blev klapp, två tre, fyra, klapp, två, tre fyra. Sedan bytte vi och klappade till tvåan, sedan trean osv. Detta är en enkel men bra övning att göra med barnen då de får träning inte bara på taktkänsla men även inom motorik och att lyssna.

Sedan fick vi även dela upp oss i grupper där varje grupp representerade olika djur. Varje grupp fick sedan tilldelade en egen musiksnutt. Där fanns även en häxa som även han/hon fick en musiksnutt att följa. Häxan satt i mitten medan de olika djurgrupperna hade sina bon runt omkring. När djurgrupperna hörde sin egen musik fick de ge sig ut i världen och härma sina djur. Men det gällde att vara på sin vakt för rätt vad det var så hördes häxans musik och då gällde det att ta sig tillbaka till sitt bo igen så att man inte blev fångad. I denna aktivitet får barnen träning på att känna igen sin egen musiksnutt samtidigt som de får koppla musik till handling. Man kan även försvåra det hela genom att byta runt i grupperna så varje barn får en annan musiksnutt att lyssna efter.

I förskolan blir det ofta så precis som Holmberg (2012, s.124) tar upp att musikstunderna fokuserar på utommusikaliska mål så som gemenskap och glädje snarare än lärandeobjekt med inommusikaliska mål. Men oavsett vad musikstunden är till för så musiceras det.

Det syns tydligt ute i verksamheten hur musik påverkar. Så fort musik spelas så dansas och sjungs det. Även de minsta barnen som inte lärt sig gå än sitter på golvet och gungar till musiken. Musiken visas även i andra sammanhang som exempelvis i leken. Många barn sjunger i sina lekar, och användandet av musik kan här bli en naturlig del.

Av egna erfarenheter så vill barn röra sig till musik. Därför är jag emot det som jag sett alltför många gånger nämligen sittande sångsamling i ring. Barnen ska sitta på sina platser och sjunga sånger. Om tanken med musiken är att man ska slappna av så kan jag förstå att barnen kan få ligga på madrasser, men att sitta på golvet på ”sin” plats kan jag inte förstå syftet med.

Till sist nämnde Lindahl hur viktigt det är med en öppen attityd och att man vågar bjuda på sig själv. Det är först då som det skapas en bra musikalisk atmosfär. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Ferm Thorgensen,J. (2012). Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.), Musikvetenskap för förskolan, 1. utg., Natur & kultur, Stockholm, s.73