Efter gårdagens musikexamination som handlade om att genomföra en aktivitet med klassen kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande var det idag dags för workshop.

Vi har nu haft musik för sista gången denna terminen. Vi började med en examination där vi tillsammans med en klasskamrat skulle genomföra en aktivitet kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande. Då vi blivit tilldelade akustisk musikalisk kunskap gjorde vi en övning som gick ut på att barnen skulle agera utifrån det instrument de hörde. Vi spelade gitarr, ukulele, djembe och tamburin. Alla fick varsitt instrument att lyssna efter och då vi satt halvt osynliga med våra instrument gällde det att lita på sina öron snarare än sina ögon.

Sedan var det dags för workshop och vi fick träna på att spela olika instrument så som djembe, gitarr och tonbox. Då jag tidigare spelat trummor och spelar mycket gitarr på min fritid var den praktiska biten inget direkt nytt för mig. Det jag tar med mig mest från denna musikstund är de olika begrepp som togs upp. Exempelvis att de olika trumslagen på en djembe kallas basslag, kantslag och slap-slag.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98 rev, 2010 står det att barn ska få utveckla sin förmåga att få förmedla upplevelser och tankar med hjälp av bland annat musik.

Precis som vi fick göra under workshopen kan det i en barngrupp vara väldigt roligt att bara få experimentera med olika instrument. Tyvärr finns det inte så mycket instrument ute på förskolorna vilket är väldigt synd. Dock finns möjligheten att göra egna instrument med hjälp av enkla material. Detta tycker jag är väldigt intressant och funderar på att göra under min VFU.

Ylva Holmberg (2012, ss.136-137) menar att för att musikstunderna i förskolan ska kunna vara av både undersökande och reproducerande slag krävs det pedagoger som har musikaliska kunskaper och är praktiskt kunniga inom musik. Vidare skriver hon att trots att det i samhället idag finns ett stort musikutbud så är det en ganska enformig musik som når förskolan. När det gäller barnböcker och har vi ett varierat och bra utbud men vi har en bit kvar inom musiken.

Under den tid jag spenderat i verksamheten har jag tänkt en hel del på just variationen av musik och kommit fram till att det precis som Holmnerg menar inte spelas många olika sorters musik. Det jag hör mest av är i form av visor och möjligen schlager. Om det nu är så att pedagoger inte kan eller vill sjunga och spela exempelvis hårdrockslåtar med barnen så låt dem ta med sig skivor och spela upp dem i barngruppen. Hur reagerar barnen på olika soerters musik? Analysera och jämför sedan de olika musikstilarna.

Anna Ehrlin (2012, s. 145) skriver att det spontana i barns uttryck är viktigt att ta tillvara på för att sedan utgå från det i spel och sång. I praktiken visar sig dock detta bli svårt då det enligt många pedagoger saknas kompetens. Vidare skriver hon att allra bäst vore det förstås om musik i förskolan inte sågs som något där det inte kan bli rätt och fel utan något man upplever och uttrycker. 

Musik bör finnas tillgänglig överallt på förskolan. Detta tror jag är enda sättet att göra det till en naturlig del i vardagen. Spela musik, dansa till musik, lek till musik, prata musik och framförallt våga som pedagog. Det är även viktigt att se till att barnen utmanas i sin musikaliska utveckling.

Referens:

Ehrlin, A (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.139-152

Holmberg, Y (2012) Musikstunden-sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.123-137

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Så hade det blivit dags för den andra workshopen i bild tillsammans med Mats Andersson[1]. Förra gången fick vi skapa ett abstrakt mönster i olika material så som textil, silkespapper och ruggpapper. Nu var det dags att göra papper, papier-maché och skapa med lera. Att göra eget papper förde direkt mina tankar till hållbar utveckling, grön flagg och recycling. Förutom att vi som pedagoger faktiskt tillverkar papper tillsammans med barnen så kan vi här också diskutera just hållbar utveckling. Det kan här skapas ett vidare intresse som får barnen att vilja fortsätta jobba med återvinningsmaterial.

Jag hade själv aldrig gjort eget papper förut så allt var nytt för mig. Tillvägagångssättet var väldigt enkelt om än en aning tungt. Satsen som görs består helt enkelt av tidningspapper och vatten som sedan blandas med hjälp av en stavmixer. Detta är dock något som säkerligen tar flera timmar för barnen i förskolan att göra då det är väldigt mycket tidningspapper som måste klippas i relativt små bitar. Svårigheten med att göra eget papper skulle jag kunna tänka mig främst är att hitta rätt blandning av papper och vatten. När blandningen väl är klar börjar den roliga biten. Jag sänker nu ner en så kallad guskaram i blandningen och fångar upp den ”sörja” som det nu har blivit. En guskaram är en träform av ett A4 papper med finmaskiga hål. När blandningen väl ligger på guskaramen lägger jag en tidning över och vänder sedan allt upp och ner. Formen av ett papper ligger nu framför mig. På detta papper kan jag nu börja dekorera med glitter, mallar och så vidare.  Nu är dock pappret grått men det kan man ändra till vilken färg man vill när man väl gjort blandningen. Det är bara att hälla i den färg man vill ha i blandningen innan man fångar upp det med guskaramen. Sedan är det bara att låta det torka.

Jag tycker detta var roligt men samtidigt tungt att göra. Jag hade dock absolut velat göra detta med barnen på förskolan. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Är det tungt för barnen så kan pedagogerna hjälpa till. Jag kan ju som pedagog givetvis göra blandningen själv och sedan bara låta barnen fånga upp och dekorera pappret men vad missar de inte då?  

Senare under dagen satte vi igång att jobba med lera. Både med keramiklera och pastadeg. Det fanns fyra olika sorters keramiklera som tack vare att de innehöll olika partiklar också fick olika hårdhet. I jobbet med lera blev vi mer styrda av läraren än vi blev när vi jobbade med pappret. Vi fick använda de olika lerorna till att bygga runt, krokigt, långt, kort och så vidare. Vi fick även blanda lera i olika färger och försöka skapa en färgcirkel.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.7) står det att förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att låta dem skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom att forma, konstruera och nyttja olika material och teknik.

Lera är av erfarenhet något som barn älskar att jobba med. När jag jobbar med lera ihop med barnen kan jag börja med frågor så som vad är lera? Vart kommer den ifrån? Vad innehåller lera? Varför känns den olika? Detta kommer garanterat generera i massor av intressanta svar från barnen. Jag känner samtidigt att det är viktigt att ge tid åt de barn som för första gången möter materialet. Tid åt att få klämma, kasta, smaka, lukta och så vidare. Då får vi återigen ett didaktiskt material. Då vi under lektioner fick instruktioner att göra former som var långa, korta och så vidare tänkte jag att det hade varit intressant att se hur barnen tolkar de olika begreppen. Vad anser de vara långt, kort och runt?

Welwert (2013, s.182) skriver att om du kommer in i en bildsal där det material och de redskap som ska användas ligger synliga samt att de hänger redan utförda arbeten från andra elever minskar chansen till att eleverna kommer använda sig av egna erfarenheter. Rummet har redan visat hur det visuella arbetet är tänkt att genomföras.

Detta tror jag stämmer in på förskolan också. När vi som pedagoger skapar olika saker med barnen med exempelvis lera så tror jag inte det är många som gömmer undan de redan färdiga skapelserna.  De står ofta på en bricka i närheten, fullt synliga. Gestaltning handlar ju om att ge känslor och tankar form. Dessa egna tankar tror jag kan hämmas då barnen ser hur alla andra har gjort.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193