Idag var det då dags för workshop i textil. Inte heller detta är ett ämne som jag har särskilt stort kunnande inom. De metoder vi använde oss av idag var textiltryck och broderi. Mitt tillvägagångssätt för textiltryck var följande: Jag började med att lägga på en plastduk över bordet då det skulle bli kletigt. Sedan lade jag en bit tyg över en utfälld tidning. Jag tejpade sedan kanterna för att hålla tyget på plats. Sedan var det dags att börja skapa. Jag använde mallar, svampar, lock och pensel. Detta var en rolig lektion och jag fick öva mig på att inte bli besviken då resultatet inte blir som jag har tänkt. Något som jag tror är kanon att göra med barnen är att använda enbart händer och fötter. Kletigt men roligt och det kan aldrig bli fel. Dessa aktiviteter skapar dessutom en väldig fantasi och kreativitet.  

På eftermiddagen började vi brodera. Men inte på ett korrekt och noggrant sätt utan vår lärare Cathrine Berg[1] sa bara ”sätt igång att brodera”. Delar av klassen hade ingen kunskap inom broderi utan satt mest som frågetecken. Läraren sa då att vi ska brodera ”som ett barn hade gjort”. Barn vet oftast inte hur man gör men det hindrar inte dem. Jag ritade upp en mall på tyget och började brodera. Det första jag tänkte var att detta var inget för mig, men allt eftersom tiden gick så började det faktiskt bli rolig och det var med en gnutta besvikelse som jag lade ifrån mig synålen då läraren avbröt för dagen.

Under denna föreläsning fick jag ta del av en hel del för mig nya begrepp, som exempelvis ströpplare, ströppling och schablonskärm. Dessa begrepp är viktiga att ta upp för barnen på förskolan. Det jag tänkte på medan jag jobbade med textil var hur mycket matematik det fanns i arbetet. Barnen i förskolan kan genom att arbeta med textil träna antal, färger och former. Det får även träning inom finmotoriken samt känna hur det känns att sy i olika material som exempelvis kartong, papper eller tyg. Jag tycker textil är ett mycket bra material att ha med i en estetisk lärprocess i barngruppen.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) tar upp att när barn sitter och broderar behöver de positiv stöttning och uppmuntran. Självkänslan stärks hos barnen när de får beröm och de vågar pröva nya färger och stygn. Det är samtidigt viktigt att presentera alla olika sorters trådar i olika kvalitéer och färger. Ta dock fram lite i taget för att hålla intresset vid liv.

Detta kan jag koppla till min egen VFU då jag målade abstrakta bilder med barnen. Jag gjorde då felet att visa allt material samtidigt vilket resulterade i att barnen ville ha allt på en gång och de blev väldigt rörigt. Det är viktigt att ge barnen en stund med varje material innan det är dags att presentera nästa.

Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s.59) menar att broderi kräver lite utrustning och är en billig teknik att använda. Detta gör att det är extra synd att broderi som teknik ofta glöms bort. När barn behärskar tekniken kan de jobba självständigt när det blir en stund över eller när andan faller på. Det fria broderiet ger även barnen träning inom fantasi och kreativitet.

En anledning till att pedagoger i förskolan inte använder sig av broderi och textil överlag tror jag har med kunskap att göra. För att barnen ska kunna komma igång krävs det att en pedagog kan visa hur man gör. En annan anledning som kan vara lite problematisk är textil har blivit lite förlegad i dagens samhälle. Den allmänna uppfattningen kring textil är att den är gammaldags och ”ute”. Det syns tydligt hur tiderna förändras. När jag gick i förskolan och lågstadiet för nästan 20 år sedan var broderi det vi jobbade mest med inom textil. Det är faktiskt den enda teknik inom textil som jag lärt mig behärska. Med textil får barnen också förståelse för lägesbegrepp så som under, över på och genom. De får även träning inom naturkunskap och hållbar utveckling.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Vad är estetiska lärprocesser? Det var en av de första frågorna vi fick diskutera på Mats Anderssons[1] föreläsning med samma namn. Det visade sig svårare att förklara än vad jag trott. Det vi kom fram till var att estetik i grova ordalag betyder att lära genom sinnena. Vi fick se hur mycket det gick att göra med pinnar och frukt som både didaktiskt material och estetisk lärprocess.

Vidare tog Mats Andersson upp att arbete med estetiska läroprocesser innebär ett förhållningssätt till undervisning som inkluderar personliga och historiska erfarenheter i åskådliggjord och symbolisk form i begreppsbildningen och förståelsearbetet. Man använder bilder, musik, texter, gestaltningar och iscensättningar av alla möjliga slag för att det ska kunna göras kopplingar mellan personliga erfarenheter och uppfattningar och andras förståelse av liknande kontexter. En estetisk lärprocess innehåller både produktion, mottagande och reflektion kring allt mellan form och innehåll.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) står det att verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, motivation, intressen och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom socialt samspel, utforskande, lek och skapande, men också genom att samtala, iaktta, och reflektera.

Bara genom att använda pinnarna får barnen träning inom språk, matematik och begrepp. Det gäller bara att ha en tydlig tanke på vad man vill att barnen ska uppnå när man ger dem pinnarna. Ge barnen pinnar i en längd som inte direkt inbjuder dem till att använda dem som lasersvärd eller andra vapen. Be barnen bygga konstigt- tungt- litet-kort och högt. Detta får dem även att fundera över dessa begrepp. Ett exempel som togs upp var när en grupp barn fick i uppdrag att bygga högt. Barnen lade då alla pinnar bredvid varandra på en lång rad på marken. Pedagogen upprepade då att de skulle bygga högt men barnen bara fortsatte att bygga på längden. Barnen var alltså inte ens bekanta med begreppen högt och långt. Detta är dock inte konstigt när vi vuxna mixtrar med språket på de sätt vi gör. Exempelvis säger vi oj vad lång du har blivit när den rätta meningen egentligen skulle vara oj vad hög du har blivit.

Denna föreläsning visade mig hur mycket det kan göras med väldigt simpelt material. Det behöver inte kosta för att skapa en bra lärandemiljö. Allting handlar om den grundtanke pedagogen har. Efter föreläsningen funderade jag även kring de diskssioner som härjat om förskolans ekonomi och att det inte finns pengar att köpa saker till barnen. Denna föreläsning visade dock å vikten av kunniga pedagogerhellre än en stor plånbok.  

Kursmål att koppla till estetiska lärprocesser:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Vad är konst? Meningarna gick isär när vi satt på föreläsning om konstpedagogik för barn och andra. De flesta i klassen tyckte att konst var mycket upp till var och en medan andra menade att det blir konst först när man delar med sig av sin skapelse. Personligen tycker jag konst kan vara allt man skapar. När jag kommer in på förskolan där barnen har skapat olika saker i sitt temaarbete så ser jag det som konst. Konst i sig har för min egen del aldrig varit intressant, men jag skulle gärna vilja se barnens reaktioner när de får utforska olika konstverk. Jag säger att jag skulle vilja då jag tyvärr aldrig fått uppleva det, och enligt min omgivning så är det heller inte speciellt vanligt att förskolor besöker exempelvis konsthallar och museer. Detta kan tyckas konstigt då vi faktiskt omges av konst i samhället och därför borde vara betydligt mer naturligt i både förskola och skola.

Dessutom finns konstens betydelse med i våra styrdokument. Vår lärare Marie Bendroth Karlsson[1] tog först upp det demokratiska uppdraget som finns i Fn:s konvention om barns rättigheter. Där står det att barn ska ges möjlighet att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. När vi sedan tittar på det pedagogiska uppdraget så står det i vår kära läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) att barn ska inspireras att kommunicera på olika sätt bl.a i bilder; lära sig tolka. De ska även få ta del i samhällslivet så som kulturinstutioner.

När vi talar om konst så kommer vi också in på estetiska lärprocesser för precis som Marie Bendroth Karlsson nämnde så genom att skapa, tolka och möta konst stimuleras både symboliskt tänkande och estetiska lärprocesser. Genom att tolka och samtala om konst ges möjligheter lära nya ord, lyssna på andra och själv uttrycka sig. Konsten kan även vara en utgångspunkt lärande kring innehåll, material och form. Marie Bendroth Karlsson (2014, s.53) tar upp hur viktig kommunikation är i små barns möte med konst. Att vara uppmärksam, svara på barnets reaktioner samt vara en närvarande pedagog är av yttersta vikt för att barnen inte ska förlora intresset för konstverken. Hon trycker även på vikten på konst inte bara ska vara ett igenkännande utan också vara överraskande och utmanande. 

På eftermiddagen gick vi till hamnmagasinet i Varberg där vi fick skapa oss en egen uppfattning om vad vi kände när vi tittade på olika konstverk. Vi analyserade och diskuterade sedan med den guide vi hade med oss. Jag kan efter denna föreläsning och workshop medge att jag tror betydligt mer på betydelsen av att barn får uppleva konst än vad jag tidigare trott. Främst av allt så är konst något som bidrar till att vidga barnets erfarenhetsvärld. Genom att barn i förskolan får uppleva konst och konstverk ges dem möjlighet till utforskande gällande teknik, färger, berättande, känslor med mera.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Bendroth Karlsson, M (2014) Konst för och med barn. I Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68

Så hade det blivit dags för drama. Drama betyder att åskådliggöra genom handling. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser på många sätt, exempelvis genom dans och drama.

Det finns enligt Gunilla Fihn[1] tre saker som är viktigt att tänka på när man jobbar med drama. Tanke, handling och känsla. För att kunna genomföra drama med barn krävs kunskap inom teater, pedagogik samt kunskap kring olika ”lekar”. Just lek inom teater är mer som en form av teaterträning och man behöver som pedagog kunna ha ett lekfullt förhållningssätt och inte ta saker så allvarligt. Vidare så tryckte Gunilla Fihn på aspekter inom ledarskap i drama. Hon tog upp tydlighet, att vara positiv, använda humor, välja rätt ord, dela in i grupper, när ska jag själv delta och att inte gardera sig.

Efter föreläsningen var det dags för workshop och vi blev indelade i grupper om tre och fick sedan varsin bok som skulle lägga grunden för dramaaktiviteten. Vi läste boken tillsammans i gruppen och enades sedan om ett tema som i vårt fall blev känslor. Vi skulle sedan spela upp en aktivitet inom temat för våra kurskamrater. Vi valde att börja med känslan av att vara arg. Vi samlade alla i en ring och berättade att i morse när jag skulle till förskolan så startade inte bilen och jag blev så arg så jag stampade i marken osv. Vi började alltså med en egen erfarenhet kring temat. Sedan gick vi över till att göra en aktivitet där barnen skulle gå fritt i rummet till ljudet av en spelande trumma. När trumman tystnade skulle barnen stanna och visa hur de såg ut när de var arga. Detta tema är något vi kommer jobba vidare på vid senare drama tillfällen, och kanske vi då fokuserar på en annan känsla.

Något som vi märkte när vi satt och planerade vår dramaaktivitet var hur lång tid planeringen tog. Vi trodde innan det startade att det hela skulle vara snabbt gjort men ack så fel vi hade. Detta kan dock bero på att vi saknar erfarenhet av att vara ute på förskolorna under längre tid och har inte så mycket praktisk inspiration att hämta.

Det som jag verkligen tog till mig under denna lektion var hur viktigt det är att välja sina ord rätt. Om jag i barngruppen ska arbeta med temat glad så är det oerhört viktigt att det ordet används mycket under hela dramaförloppet. Det gäller att inte blanda ord och helt plötsligt börja använda lycklig eller liknande. Jag har hållit i liknande dramaaktiviteter tidigare i min VFU och jag kan nu se att jag inte tänkt speciellt mycket på detta. Jag kan tänka tillbaka och faktiskt förstå varför vissa moment i min aktivitet inte fungerade.

Jag har även reflekterat en del kring likheterna mellan drama och barns lek. De innehåller båda roller, är påhittade, innehåller en handling, en värld och ofta en tanke kring vad som ska hända. Leken kan även kopplas till barnens litterära berättelser. Barns berättelser bottnar ofta i deras lekar. Genom leken berättar barnen en historia samtidigt som de använder sig av ett dramatiskt förhållningssätt. Så jag tror att det kan vara till extra hjälp när man ska jobba med drama att ta en närmare titt på barnens lek.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Idag stod bild på schemat och vår lärare Mats Andersson[1] pratade med oss om abstrakta, konkreta, statiska och dynamiska bilder. Han gick även in på den optiska medelpunkten. En abstrakt bild är en bild där man inte kan se vad det föreställer, det är alltså bara någon form av mönster. En konkret bild är alltså motsatsen exempelvis ett fotografi. Alltså föreställande bilder. När det gäller en statisk bild så är det en bild i balans, som är orörlig och som har jämvikt. Det vill säga om du delar bilden på mitten så finns det lika ”mycket” på varje sida. En dynamisk bild däremot uppfattas ha rörelse. Det finns något mer i bilden gärna en diagonal rörelse. En statisk bild kan bli dynamisk bara genom att den vrids.

Om du sitter och tittar på tv kanske du har tänkt på att exempelvis nyhetsankare, meteorologer och debattörer alltid har sitt huvud placerat på exakt samma ställe i tv rutan. Detta är den optiska medelpunkten. Det är den punkt på rutan som ögat uppfattar som mitten men den ligger i själva verket något högre och mer åt sidan än den geometriskt sanna medelpunkten.

Efter den lilla föreläsningen var det dags för workshop och vi fick börja arbeta med abstrakta bilder. Detta blev en stor utmaning för mig då just bild är det ämne jag kan minst om i denna kurs och som jag har svårast med. Det första vi fick göra var att från en dynamisk bild välja ut en väldigt liten yta som då bara blir en form av mönster. Denna lilla bit mönster som vi nu har till förfogande ska vi nu göra om i större skala (i det här fallet 15*15 cm) med hjälp av olika material. Vi hade fått styrda instruktioner om vad vi skulle använda för material och den första bilden gjorde jag med hjälp av silkespapper. Sedan gick jag vidare till textil, vattenfärg, gråskala och till sist torrpastell kritor på ruggpapper. Detta var dock allt vi hann med på fem timmars arbete. Förutom det jag använde fanns det säkert 30 material att tillgå. Detta visade verkligen på hur mycket det finns att få ut av en ända liten bild på ett mönster. Man kan experimentera med färger, material och faktiskt använda sig av kryddor i sin bild. Lägg på lite curry på teckningen och se hur barnen reagerar. Lukter kopplat till erfarenhet. 

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) så ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser i olika uttrycksformer som exempelvis bild.

Att skapa utifrån en abstrakt bild tror jag underlättar för en del barn. Då jag själv aldrig varit duktig inom bild minns jag hur jobbigt det var på bildlektionerna i skolan när man tvingades rita något konkret. För det första så jämförde jag med alla andra som var bättre och för det andra så tyckte jag att det som jag gjorde aldrig blev bra. Jag vet även av egen erfarenhet att en del barn inte ens går in i ateljén på grund av den osäkerhet de känner för att inte kunna rita ”rätt”.  Precis som Welwert skriver så är det först när man går utanför sina egna bildkonventioner (alltså hur du anser att saker bör se ut) som det händer något. Tyvärr är ofta självkritiken för stark för nå dit. Många barn blir missnöjda med vad de ritar och målar då de rättar sig efter de oskrivna och skrivna normer som de uppfattar.  

Pagetti (2013 ss.195, 206) skriver att välmenande vuxna ofta bekräftar barns bilder i positiva ordalag så som ”Vad fint du ritar”, men det följs sällan upp med samtal om bilden. Det medierar lärande att analysera och samtala om bilder. Genom att tolka och analysera utvecklas förståelsen av hur vi uppfattar vår värld. Det gäller som pedagog att vara öppen för alla sätt att tolka bilden. Det kan till och med vara så att bildens budskap lyfter fram bekymmer som är viktiga att diskutera vidare och lösa.

Det som vi fått använda oss utav på denna workshop kan jag mycket väl tänka mig att använda i barngruppen. Det gäller dock att anpassa sig så bilderna inte blir för detaljrika och svåra. Det som är så fantastiskt med detta är hur mycket det faktiskt går att göra med en liten abstrakt bild. Genom att arbeta med detta får barnen träning inom många olika saker som exempelvis matematik, språk, motorik och naturkunskap. Så fort jag lagt på mig lite mer kunskap om ämnet kommer jag gå ut och prova mig fram tillsammans med barnen.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Pagetti, C. (2013). Barns bilder som betydelseläransde medel. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Welwert, G. (2013). Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Oj oj oj! Vilken rolig dag. Föreläsning/ workshop inom musik. Vi kom nu in i mitt favoritämne denna termin. Vår lärare i ämnet Karin Lindahl[1] berättade för oss om puls, takt och rytm och vad som skiljer dessa åt. Pulsen som är musikens hjärtslag och som slår konstant och jämt, takten som delar in pulsen i olika rum samt rytmen som är sammansättningar av olika notvärden. Lindahl förklarade det på ett bra sätt då hon sa att tänk er att pulsen är huset, takten är rummen i huset och rytmen är möbler som hela tiden möbleras om. Vi fick även i föreläsningen ta del av de olika sorters musikkunskap som finns. Jag och en klasskamrat ska nu tillsammans göra en musikstund inom akustisk musikalisk kunskap.

Det visade sig finnas hur mycket saker som helst att göra med barnen inom musik. Vi genomförde många praktiska övningar där vi kopplade samman musik och rörelse.  I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) är det kanske tydligaste målet som gäller musik att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga att förmedla erfarenheter, upplevelser och tankar i flera uttrycksformer så som bild, lek, sång, musik, rörelse, dans och drama. Det går dock att koppla musik till fler läroplansmål. Du kan exempelvis koppla musiken till demokrati, alltså ha ett musikaliskt lärande på demokratisk grund, du kan vidare jobba med ett inkluderande musikaliskt lärande, existentiellt, skapande samt nyfiket. Ferm Thorgersen (2012, s.73) menar att inget barn kommer till förskolan utan musikaliska kunskaper eller erfarenheter. Det gäller då för pedagogerna att de ser till att barnen får använda och dela sina erfarenheter likväl som att pedagogen delar med sig av sina. Barnen vidgar och fördjupar sina musikaliska erfarenheter och kunskaper med denna form av musikaliska möte och det kan leda till en "jag kan" känsla.

En övning som vi praktiserade på workshopen var att vi gick runt och ”stampade” med en viss puls samtidigt som vi räknade en, två, tre, fyra. Därefter lade vi dit klapp på ettan. Så det blev klapp, två tre, fyra, klapp, två, tre fyra. Sedan bytte vi och klappade till tvåan, sedan trean osv. Detta är en enkel men bra övning att göra med barnen då de får träning inte bara på taktkänsla men även inom motorik och att lyssna.

Sedan fick vi även dela upp oss i grupper där varje grupp representerade olika djur. Varje grupp fick sedan tilldelade en egen musiksnutt. Där fanns även en häxa som även han/hon fick en musiksnutt att följa. Häxan satt i mitten medan de olika djurgrupperna hade sina bon runt omkring. När djurgrupperna hörde sin egen musik fick de ge sig ut i världen och härma sina djur. Men det gällde att vara på sin vakt för rätt vad det var så hördes häxans musik och då gällde det att ta sig tillbaka till sitt bo igen så att man inte blev fångad. I denna aktivitet får barnen träning på att känna igen sin egen musiksnutt samtidigt som de får koppla musik till handling. Man kan även försvåra det hela genom att byta runt i grupperna så varje barn får en annan musiksnutt att lyssna efter.

I förskolan blir det ofta så precis som Holmberg (2012, s.124) tar upp att musikstunderna fokuserar på utommusikaliska mål så som gemenskap och glädje snarare än lärandeobjekt med inommusikaliska mål. Men oavsett vad musikstunden är till för så musiceras det.

Det syns tydligt ute i verksamheten hur musik påverkar. Så fort musik spelas så dansas och sjungs det. Även de minsta barnen som inte lärt sig gå än sitter på golvet och gungar till musiken. Musiken visas även i andra sammanhang som exempelvis i leken. Många barn sjunger i sina lekar, och användandet av musik kan här bli en naturlig del.

Av egna erfarenheter så vill barn röra sig till musik. Därför är jag emot det som jag sett alltför många gånger nämligen sittande sångsamling i ring. Barnen ska sitta på sina platser och sjunga sånger. Om tanken med musiken är att man ska slappna av så kan jag förstå att barnen kan få ligga på madrasser, men att sitta på golvet på ”sin” plats kan jag inte förstå syftet med.

Till sist nämnde Lindahl hur viktigt det är med en öppen attityd och att man vågar bjuda på sig själv. Det är först då som det skapas en bra musikalisk atmosfär. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Ferm Thorgensen,J. (2012). Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.), Musikvetenskap för förskolan, 1. utg., Natur & kultur, Stockholm, s.73 

Vad är egentligen ett didaktiskt material? Enligt Marie Lundgren[1] blir ett material didaktiskt när det finns en tanke om lärandet med det material som används. För att kunna jobba didaktiskt finns det först och främst ett antal frågeställningar man bör reflektera kring:

• VAD ska undervisningen handla om?

• HUR ska detta göras tillgängligt?

• VARFÖR ska man lära? 

• VEM är det som ska lära?

• NÄR ska man lära?

• MED VEM ska man lära?

• VAR ska man lära?

• VEM bestämmer lärandet?

Under denna föreläsning tog Marie Lundgren även upp ordet undervisning som visade sig vara ett känsligt ord inom förskolan. Många menar att ordet undervisning och förskola inte går ihop då undervisning är något som hör till skolan. Självklart går det att diskutera innebörden av ordet men jag tycker ändå att det är bra att man använder ordet undervisning i förskolan då detta visar på att förskolan inte är någon förvaringsplats utan ett ställe där barnen faktiskt lär sig något.

Efter föreläsningen hade vi en workshop där vi fick välja bland olika material och sedan förklara hur dessa kunde vara didaktiska utifrån ovanstående frågeställningar. Min grupp valde här pusslet plus plus. Detta är ett väldigt kreativt material där man får in teknik, bygg och konstruktion, motorik, språk och matematik m.m Barnen kan även skapa saker som de sedan kan göra om med andra material.

Under workshopen startade samtidigt tankarna på vad jag själv skulle tillverka för didaktiskt material då detta är en uppgift som kommer senare i kursen. Detta material ska användas på vår VFU och bör vara kopplat till det tema som förskolan arbetar med. Då Marie Lundgren nämnde under föreläsningen att vi skulle utgå från det egna intresset och den egna kompetensen gick mina tankar direkt till musik då jag både spelar gitarr och sjunger. Nu gäller det bara att hitta ett bra sätt att utnyttja den kompetensen på.

I terminens första föreläsning med Gunilla Fihn[1] fick jag direkt ta del av begrepp som tidigare varit okända för mig. Föreläsningen handlade mycket om multimodalitet, medierat och problembaserat lärande. Jag kan medge att jag aldrig tidigare hört talas om varken multimodalitet eller medierat lärande och jag tänkte att detta verkar väldigt komplext och svårt.

Fihn benade dock ut begreppen vilket gjorde att jag rätt snabbt lärde mig grundbetydelsen av dem. Begreppet multimodalitet handlade enkelt förklarat om kulturellt tillgängliga resurser. Det gäller att kunna utnyttja alla resurser i den miljön vi vistas i. Medierat lärande handlar om förmedling via hjälpmedel som exempelvis dator, smartboard, bild, musik och drama. När det kommer till det tredje begreppet problembaserat lärande som jag visserligen hört tidigare men inte riktigt förstått, så handlar det om förändringspotential och problemlösning. Denna form av lärande går ut på att barn och pedagog finner och löser problem i relation till något som uppmärksammats. Barnen får alltså själva söka efter information istället för att få alla sammanhang förklarade av pedagogen.

Denna sorts lärande tycker jag borde vara given i varje förskola. Jag tror det är ett både roligare och mer lärorikt sätt att lära. Detta bör även följa med högt upp i skolåldern.  Förutom innebörden i dessa begrepp fick jag dessutom i denna föreläsning upp ögonen för hur viktigt det är att ta ett steg tillbaka och betrakta barn, miljö och omgivning ”utifrån”. Detta är något som verkligen behövs för att kunna arbeta multimodalt och med ett medierat samt problembaserat lärande.

För att med hjälp av miljön kunna sätta barnen i centrum gäller det att vi erbjuder en miljö som inbjuder till handling. För att kunna se vad miljön har att erbjuda är det viktigt att ställa sig "utanför" händelser och situationer och observera.