Jag har nu varit på min andra workshop inom textil. Den här gången handlade det om tovning. Vår lärare Cathrine Berg[1] berättade att tovning betyder krympning av ull på ett medvetet sätt. Ullen görs till ett sammanhängande tyg. Det finns många bra sätt att använda ull på i förskolan. Exempelvis kan ullen användas som ljuddämpande då den innehåller mycket luft. Barn kan tova det mesta och det är oftast en väldigt rogivande aktivitet. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) menar att barn bör få upplevelser som stimulerar deras upptäckarglädje och lust att skapa. Aktiviteter och kunskaper ska för barn vara meningsfulla. Tovning ger känslan av den harmoni som kan finnas mellan det som är vackert och det som är nyttigt.

Under vår workshop fick vi enbart tillgång till färdigkardad ull på grund av tidsbrist.  Det första vi fick göra var att tillverka en bottenplatta i ull med mönster på. Detta var i ärlighetens namn inte något lätt arbete. Vi använde oss av ull, bubbelplast, plastsäck, handduk, rulle och en blandning av såpa och vatten. För att enkelt förklara tovningsprocessen så är det så här att när ullfibrer utsätts för vatten, värme och bearbetning börjar de trassla in sig i varandra. Fibrerna går ihop med varandra ju mer vi arbetar med ullen. Slutligen tar luften mellan fibrerna slut och förvandlingen har skett. Denna process är tålamodskrävande men samtidigt väldigt rolig. Att jobba med ull tror jag kan vara roligt och lärorikt för barnen i förskolan. Framförallt får barnen här jobba extra mycket med sinnena. Vi blev under workshopen ombedda att blunda, just för att förstärka de andra sinnena. Bara att känna på ullen är en upplevelse i sig men precis som Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu (2010, s.17) tar upp så är det bra att börja med den historia och bakgrund som ull och tovning har. Här kan ett besök på en gård vara en inspirationskälla. Under barnens egen tovningsprocess kan det även vara bra att ha bilder, böcker och annan information lätt synlig.

Cathrine Berg berättade om ullen som material och dess egenskaper så som att ullen kan vara till 40 procent fuktig men ändå hålla värmen och att den är helt brandsäker. Ullen är dessutom i naturligt tillstånd den enda fiber som kan filta ihop sig. Detta gör det fullt möjligt att framställa ett sammanhängande tyg med enkla medel, utan vävstolar och maskiner.

För att återgå till fördelar med att använda ull som material i förskolan så är kostnaden ett plus, då den är billig i jämförelse med andra material. Ullen är även relativt lätt att hantera och barnen får uppleva med både känsel, smak och lukt. Genom att arbeta med ull får barnen även träning inom finmotorik, samarbete, matematik och språk.

På eftermiddagen lämnade vi bottenplattan och började göra ullfigurer i 3D. Detta är en betydligt enklare process men kräver fortfarande en hel del tålamod och teknik. Som grund i detta arbete använde vi frigolitbitar eller stenar. Jag tog en rund frigolitboll och började vira färgad ull runt den. Till detta använde jag en hullingsnål för att fästa ullen. Denna nål går dock inte att låta barnen använda själva i förskolan då den som namnet påpekar har massa hullingar och är väldigt vass. Det går dock bra att göra sin figur utan hullingsnål. Efter att jag har virat in bollen i ull blöter jag den i såpa och varmvatten och knådar bollen med händerna. Jag varvar knådning och blötande till dess att ullen satt sig.

Barnen kan med denna aktivitet göra egna sagofigurer, planeter, kakor och så vidare som sedan kan användas i ett temaarbete. Det som kan vara problematiskt med att arbeta med ull är att det tar tid och kräver en viss teknik som inte är helt lätt att lära sig. Jag tror det är extra viktigt när vi jobbar med detta att vi som pedagoger jobbar med abstrakta saker. Då arbetet är svårt är det kanske enklare för ett barn att känna sig stolt över sitt skapande om det inte föreställer något speciellt. Fokus här bör ligga som i de flesta fall på processen, materialet och sinnena, inte resultatet.  

Jag anser det även problematiskt att det i läroplanen inte finns ett tydligt mål inom textil. Vi har mål för andra estetiska lärprocesser så som musik, drama och bild men inte för textil. Naturligtvis är det så att det finns mängder med mål och uppdrag som kan kopplas till textil men tyvärr kan det komma i skymundan och pedagogerna kan helt enkelt skippa textilarbete och istället få in målen genom andra aktiviteter.

Exempel på några mål från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.10) som ändå kan kopplas till textil är:

• Utvecklar sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av olika material, redskap och tekniker.

   

• Utvecklar sin koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och motorik.

   

• Utvecklar sin förståelse för läge, rum, riktning, form och grundläggande egenskaper hos ordning, mängder, talbegrepp och antal samt för förändring, tid och mätning.

   

   

Jag har tidigare berättat att jag i kursen skulle besöka fem museum eller konsthallar. Detta blev för mig nummer sex. Stället heter Komedianten och ligger i samma byggnad som Varbergs stadsbibliotek. Detta var ett besök anordnat av högskolan och vi hade med oss två guider/föreläsare. Först fick vi ta del av Tina Jonassons[1] och Komediantens olika projekt som de haft under senare år. Tina är i grund och botten förskollärare som utbildat sig till ateljerista. Hon jobbar nu tillsammans med konstpedagoger på Komedianten. De har tillsammans med barnen jobbat mycket i sina projekt med konstverk av återvinningsmaterial. Barnen fick både se konst och sedan skapa egen, men de fick även skapa konst inom ett tema för att sedan ta del av den befintliga konst som finns inom området. De hade en verkstad där barnen kunde skapa efter intresse för att sedan utveckla det vidare på förskolan. De hade en utställning som hette hjärtas spel där de hyllade spelkulturen. Barnen fick här välja någonting ur ett spel för att sedan skapa. Anledningen till att de använde spel som tema var på grund av att varje barn faktiskt har någon form av erfarenhet inom ämnet som de kan reflektera kring och dela med sig av. Jag fick under föreläsningen mycket bra tips och råd som jag kan bära med mig i min framtida yrkesroll. I deras projekt blev konstverken och barns eget undersökande impulser för eget skapande.

Jag anser först och främst att en utställning som hyllar spelkulturen är ett mycket smart sätt att få barnen intresserade av konst. Många barn kommer i kontakt med spel dagligen och det är alltid lättare för barnen att engagera sig i något de har erfarenhet av. För egen del har konsten aldrig varit intressant och jag heller inte sett det som något viktigt inom förskolan. Men efter alla besök till museum och konsthallar denna termin har jag ändrat uppfattning. Genom att titta på alla dessa konstverk ur ett barns perspektiv kan jag se hur mycket det faktiskt finns för barnen att lära. I utställningar kan det vävas in språk, matematik, naturkunskap, samarbete och olika estetiska lärprocesser. Komedianten använde sig även av mycket abstrakt arbete utan krav på en färdig produkt. Detta tror jag är ett bra sätt att jobba för många barn och något jag kommer använda mig mer av i förskolan.

Under eftermiddagen var det dags att lämna föreläsningssalen och ge sig ut i konsthallen. Museipedagogen (vars namn jag inte kommer ihåg) visade oss utställningen, som till skillnad från många andra ställen bestod av verk från en och samma konstnär. Utställningen visade filmer och bilder på tiggare och hemlösa. Bilderna visade platser på gator och torg där tiggare sov och levde. På många av bilderna fanns små plakat där tiggarna hade skrivit om den situation de befann sig i. Det fanns även filmer där tiggare berättade om sina liv och hur mycket varje krona de fick in betydde för dem. Efter vi gått runt och tittat på dessa bilder och filmer ställde vi oss och diskuterade vad vi tyckte, hur vi kände samt hur barnen skulle reagera på utställningen.

Själv tyckte jag vissa bilder var lite jobbiga att se på då det ger en extra påminnelse om hur det faktiskt ser ut idag. Även om många barn har sett tiggare förut och säkert vet varför de bor på gatan är det viktigt att vi som pedagoger är öppna och svarar på deras frågor och funderingar. Ser barnen på bilderna på samma sätt som en vuxen? Hur kan vi jobba kring barnens tankar och funderingar?

Den sista delen av utställningen bestod av bilder på människor som låg raklånga på gator, torg och trottoarer. Själv har jag ingen aning om vad konstnären vill visa med dessa bilder, och kanske är det detta som är meningen. Bilderna verkade inte ha någon koppling till uteliggare och det såg heller inte ut som personerna skulle spela döda eller sovandes. Det hade varit väldigt intressant att ta med en barngrupp till denna utställning för att se vilka tankar de hade haft. Alla barn kommer med olika erfarenheter vilket hade gett en mängd olika svar.

Genom att ta med barngruppen till ett museum kan vi få med läroplanen för förskolans (Lpfö98 rev, 2010 s.6) mål som säger att: ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar”    

Igår hade vi besök av Anna Gunnarsson[1] som är utvecklingspedagog på Navet i Borås. Denna föreläsning/ workshop handlade mycket om hållbar utveckling och samt kreativitet och nyfikenhet. Enligt Anna Gunnarsson är just kreativitet och nyfikenhet en sammanfattning av vår kurs övergripande mål.

Kursens mål:

Efter genomgången kurs skall studenten på avancerad nivå kunna:

Mål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

 • redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

 • redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter

 • självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

 • tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling

 • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen   

Efter genomgången VFU ska studenten kunna (VFU-mål): 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Påståendet om att kreativitet och nyfikenhet sammanfattar kursens mål tycker jag kan vara att hårdra det en del men jag kan hålla med om att just estetiska lärprocesser handlar till stor del om nyfikenhet och kreativitet. Exempelvis så är utforskandet av material med sina sinnen en direkt koppling till barns nyfikenhet. Vi kan även se att vår VFU uppgift kräver mycket kreativitet både av såväl oss pedagoger som av barnen.

Vi fick under workshopen börja med att i grupp skriva ned vilka ord vi kopplade samman med just kreativitet och nyfikenhet på ett stort papper. Efter det fick vi gå runt till andra grupper och titta på vad dem hade skrivit och fylla i det vi tyckte saknades. När vi sedan kom tillbaka till vårt papper kunde vi se vad resten av klassen tänkt. 

Vi diskuterade sedan över vad vi anser det kan finnas för brister inom förskolan i relation till det som fanns på våra nu fullskrivna papper. Vad har vi reagerat på när vi var ute? Tillsammans gjorde hela klassen en lista. Anna Gunnarsson tog sedan upp att det i undersökningar visat sig att det var framförallt två av dessa som var problem i förskolan. Teknik och barns inflytande. När det kommer till teknik så uppstår problemet av den anledningen att personalen anser sig sakna kunskap. Detta känner jag själv är konstigt då garanterat 99 procent av personalen kan hantera den teknik som förskolebarn skulle uppskatta. Då det inte krävs någon stor kunskap för att jobba med teknik i förskolan tror jag snarare det handlar om att just tanken på att jobba med teknik skrämmer många. Det känns svårare och större än vad det egentligen är.

När det kommer till barns inflytande handlar det inte om att alla ska få yttra sig på samlingen eller att varje barn ska få välja frukt. Här handlar det istället om barns inflytande i hela verksamheten. Hur mycket styr barnen verksamhetens riktning? Jag tror här att många förskolor anser sig forma verksamheten efter barnens intressen och behov men egentligen är det pedagogerna som styr.

Senare under dagen kom vi in på hållbar utveckling i förskolan och hur vi kan använda oss av återbruk som didaktiskt material i olika estetiska lärprocesser. Här kom åter igen kreativiteten in då vi skulle bygga hållbar konst med ett budskap med hjälp av återvinningsmaterial. Min grupp valde att bygga transportmedel av äggkartonger där vi visade på den mängd utsläpp som går åt för att vi ska ha så många valmöjligheter som möjligt. Behöver vi verkligen kunna välja mellan tio olika sorters kaffe eller äta trettio olika sorters exotiska frukter? Vi dikuterade dessutom under workshopen hur lång tid det tar för olika material att brytas ner av naturen.

I koppling till ovanstående stycke så tar Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010 s.7) upp att förskolan ska lägga stor vikt vid miljö­ och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt ska forma förskolans verksamhet. Förskolan ska dessutom medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till miljö och natur.

Vi pratade under denna workshop samtidigt väldigt mycket om olika märkningar på varor så som svanen, falken, krav, rättvise och ekologiska märken. Det gäller som konsument att uppmärksamma och ha kunskap kring vad det är som gäller. Detta är något man kan börja prata med barnen om i förskolan. Var kommer maten ifrån? Hur går odlingen till? Hur tar sig mat hit från olika länder? Och så vidare. Detta är en hel vetenskap, och är inte helt lätt att förstå men när det var dags att gå hem för dagen kände jag mig betydligt rikare på kunskap än jag varit tidigare. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Jag har nu besökt det femte och sista museet den här terminen. Eftersom jag bor i Varberg blev det besök på Hallands kulturhistoriska museum på Varbergs fästning. Museet är beläget i ett väldigt vackert område på en högt belägen plats med utsikt över havet. Jag var på detta besök med ett barn i fyraårsåldern vilket gjorde att jag kunde se reaktioner och känslor vid vissa objekt. Inuti museet fanns det massvis med intressanta saker. Här fanns allt ifrån uppstoppade djur till gamla vapen och skelett. Det fanns pärlhalsband som användes förr i tiden och som jag tänkte att detta kan jag koppla till förskolans verksamhet då just aktiviteten att pärla är väldigt populärt. Hur skiljer sig de pärlhalsband vi gör från de som användes förr?

Det fanns en hel del positiva saker sett ur ett barns perspektiv. Exempelvis var många av montrarna på låg höjd så det var lätt för barn att se. Det fanns en rithörna där barnen kunde skriva eller rita vad de ansåg vara fred. Dessa teckningar lades sedan i en låda som personalen senare satte upp som en del av utställningen. Denna rithörna fanns i sektionen som handlade om just fred och krig. Här fanns mycket bilder från syrianska flyktingar och skildrade hur kriget påverkar syrierna. Många bilder tyckte jag dock var lite otäcka, då de visade blodiga människor. De värsta bilderna var dock inneslutna i ett rum med varningsskylt vilket var mycket bra.  I rithörnan fanns även barnböcker som skildrade livet som flyktingbarn där barnen kunde sjunka ner i en säck tillsammans med någon vuxen och kanske få en bättre förståelse kring vad de just sett i utställningen.

Själva utställningsobjekten i museet tyckte jag var bra och det fanns mycket man kunde föra med sig tillbaka till förskolan och arbeta vidare med. Det fanns bland annat en monter med jord där det hade tryckts in olika föremål som inte borde slängas i naturen. Detta är något som kunde starta ett arbete kring hållbar utveckling och sortering i förskolan. Bredvid stod en Gekås vagn med varor och en informationsskylt som visade på hur mycket människor faktiskt konsumerar. Detta kan också användas i arbetet med hållbar utveckling.

Överlag var det ett bra museum men om du som vuxen tar dit mindre barn bör du varar beredd på att svara på många frågor då en del bilder och objekt kan uppfattas som både obehagliga och svårförståeliga. Det var också en nackdel att det inte var tillåtet att ta bilder.

Efter gårdagens musikexamination som handlade om att genomföra en aktivitet med klassen kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande var det idag dags för workshop.

Vi har nu haft musik för sista gången denna terminen. Vi började med en examination där vi tillsammans med en klasskamrat skulle genomföra en aktivitet kopplat till en viss form av musikaliskt kunnande. Då vi blivit tilldelade akustisk musikalisk kunskap gjorde vi en övning som gick ut på att barnen skulle agera utifrån det instrument de hörde. Vi spelade gitarr, ukulele, djembe och tamburin. Alla fick varsitt instrument att lyssna efter och då vi satt halvt osynliga med våra instrument gällde det att lita på sina öron snarare än sina ögon.

Sedan var det dags för workshop och vi fick träna på att spela olika instrument så som djembe, gitarr och tonbox. Då jag tidigare spelat trummor och spelar mycket gitarr på min fritid var den praktiska biten inget direkt nytt för mig. Det jag tar med mig mest från denna musikstund är de olika begrepp som togs upp. Exempelvis att de olika trumslagen på en djembe kallas basslag, kantslag och slap-slag.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98 rev, 2010 står det att barn ska få utveckla sin förmåga att få förmedla upplevelser och tankar med hjälp av bland annat musik.

Precis som vi fick göra under workshopen kan det i en barngrupp vara väldigt roligt att bara få experimentera med olika instrument. Tyvärr finns det inte så mycket instrument ute på förskolorna vilket är väldigt synd. Dock finns möjligheten att göra egna instrument med hjälp av enkla material. Detta tycker jag är väldigt intressant och funderar på att göra under min VFU.

Ylva Holmberg (2012, ss.136-137) menar att för att musikstunderna i förskolan ska kunna vara av både undersökande och reproducerande slag krävs det pedagoger som har musikaliska kunskaper och är praktiskt kunniga inom musik. Vidare skriver hon att trots att det i samhället idag finns ett stort musikutbud så är det en ganska enformig musik som når förskolan. När det gäller barnböcker och har vi ett varierat och bra utbud men vi har en bit kvar inom musiken.

Under den tid jag spenderat i verksamheten har jag tänkt en hel del på just variationen av musik och kommit fram till att det precis som Holmnerg menar inte spelas många olika sorters musik. Det jag hör mest av är i form av visor och möjligen schlager. Om det nu är så att pedagoger inte kan eller vill sjunga och spela exempelvis hårdrockslåtar med barnen så låt dem ta med sig skivor och spela upp dem i barngruppen. Hur reagerar barnen på olika soerters musik? Analysera och jämför sedan de olika musikstilarna.

Anna Ehrlin (2012, s. 145) skriver att det spontana i barns uttryck är viktigt att ta tillvara på för att sedan utgå från det i spel och sång. I praktiken visar sig dock detta bli svårt då det enligt många pedagoger saknas kompetens. Vidare skriver hon att allra bäst vore det förstås om musik i förskolan inte sågs som något där det inte kan bli rätt och fel utan något man upplever och uttrycker. 

Musik bör finnas tillgänglig överallt på förskolan. Detta tror jag är enda sättet att göra det till en naturlig del i vardagen. Spela musik, dansa till musik, lek till musik, prata musik och framförallt våga som pedagog. Det är även viktigt att se till att barnen utmanas i sin musikaliska utveckling.

Referens:

Ehrlin, A (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.139-152

Holmberg, Y (2012) Musikstunden-sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red). Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur & kultur, ss.123-137

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Så hade det blivit dags för den andra workshopen i bild tillsammans med Mats Andersson[1]. Förra gången fick vi skapa ett abstrakt mönster i olika material så som textil, silkespapper och ruggpapper. Nu var det dags att göra papper, papier-maché och skapa med lera. Att göra eget papper förde direkt mina tankar till hållbar utveckling, grön flagg och recycling. Förutom att vi som pedagoger faktiskt tillverkar papper tillsammans med barnen så kan vi här också diskutera just hållbar utveckling. Det kan här skapas ett vidare intresse som får barnen att vilja fortsätta jobba med återvinningsmaterial.

Jag hade själv aldrig gjort eget papper förut så allt var nytt för mig. Tillvägagångssättet var väldigt enkelt om än en aning tungt. Satsen som görs består helt enkelt av tidningspapper och vatten som sedan blandas med hjälp av en stavmixer. Detta är dock något som säkerligen tar flera timmar för barnen i förskolan att göra då det är väldigt mycket tidningspapper som måste klippas i relativt små bitar. Svårigheten med att göra eget papper skulle jag kunna tänka mig främst är att hitta rätt blandning av papper och vatten. När blandningen väl är klar börjar den roliga biten. Jag sänker nu ner en så kallad guskaram i blandningen och fångar upp den ”sörja” som det nu har blivit. En guskaram är en träform av ett A4 papper med finmaskiga hål. När blandningen väl ligger på guskaramen lägger jag en tidning över och vänder sedan allt upp och ner. Formen av ett papper ligger nu framför mig. På detta papper kan jag nu börja dekorera med glitter, mallar och så vidare.  Nu är dock pappret grått men det kan man ändra till vilken färg man vill när man väl gjort blandningen. Det är bara att hälla i den färg man vill ha i blandningen innan man fångar upp det med guskaramen. Sedan är det bara att låta det torka.

Jag tycker detta var roligt men samtidigt tungt att göra. Jag hade dock absolut velat göra detta med barnen på förskolan. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Är det tungt för barnen så kan pedagogerna hjälpa till. Jag kan ju som pedagog givetvis göra blandningen själv och sedan bara låta barnen fånga upp och dekorera pappret men vad missar de inte då?  

Senare under dagen satte vi igång att jobba med lera. Både med keramiklera och pastadeg. Det fanns fyra olika sorters keramiklera som tack vare att de innehöll olika partiklar också fick olika hårdhet. I jobbet med lera blev vi mer styrda av läraren än vi blev när vi jobbade med pappret. Vi fick använda de olika lerorna till att bygga runt, krokigt, långt, kort och så vidare. Vi fick även blanda lera i olika färger och försöka skapa en färgcirkel.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.7) står det att förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att låta dem skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom att forma, konstruera och nyttja olika material och teknik.

Lera är av erfarenhet något som barn älskar att jobba med. När jag jobbar med lera ihop med barnen kan jag börja med frågor så som vad är lera? Vart kommer den ifrån? Vad innehåller lera? Varför känns den olika? Detta kommer garanterat generera i massor av intressanta svar från barnen. Jag känner samtidigt att det är viktigt att ge tid åt de barn som för första gången möter materialet. Tid åt att få klämma, kasta, smaka, lukta och så vidare. Då får vi återigen ett didaktiskt material. Då vi under lektioner fick instruktioner att göra former som var långa, korta och så vidare tänkte jag att det hade varit intressant att se hur barnen tolkar de olika begreppen. Vad anser de vara långt, kort och runt?

Welwert (2013, s.182) skriver att om du kommer in i en bildsal där det material och de redskap som ska användas ligger synliga samt att de hänger redan utförda arbeten från andra elever minskar chansen till att eleverna kommer använda sig av egna erfarenheter. Rummet har redan visat hur det visuella arbetet är tänkt att genomföras.

Detta tror jag stämmer in på förskolan också. När vi som pedagoger skapar olika saker med barnen med exempelvis lera så tror jag inte det är många som gömmer undan de redan färdiga skapelserna.  De står ofta på en bricka i närheten, fullt synliga. Gestaltning handlar ju om att ge känslor och tankar form. Dessa egna tankar tror jag kan hämmas då barnen ser hur alla andra har gjort.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Welwert, G (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag Lisbeth, Kupferberg Feiwel & Leijon Marie (red). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 173-193

Igår var det heldag i Göteborg som gällde tillsammans med alla kurskamrater. Vi besökte här Göteborgs konsthall, Röhsska museet och Hasselblad center. Vi ska under terminens gång besöka fem stycken konsthallar eller museer. När vi nu var där med klassen var tanken att vi skulle besöka Göteborgs konsthall och Röhsska museet, men då vi hade en lång rast mitt på dagen valde några av oss att besöka ytterligare ett museum (Hasselblad center). Så här i efterhand så var det tur vi gjorde det då det visade sig vara ett väldigt inspirerande museum.

Det första besök vi gjorde var i Göteborgs konsthall (http://www.konsthallen.goteborg.se/). Här berättade konstpedagog Mia Renström[1] om hur konst utvecklats från att bara innefatta tavlor och skulpturer till att rymma allt från växter till film. Hon berättade även om samtidskonsten som inte ger betraktaren några svar utan snarare ställer frågor. Denna konsthall kändes för mig väldigt konstig. Där fanns film på för mig helt oförståeliga saker, ett bås i trä med hästspillning samt torkade blommor. Det var inget vidare färgglatt och ganska litet. Det vi fick göra här var att gå runt och i grupp välja ut ett verk som vi sedan skulle redovisa kring vad vi tyckte och hur man kan se på det i ett barnperspektiv. 

Efter besöket på Göteborgs konsthall hade vi en lång rast så efter lunchen så gick ett antal av oss och besökte Hasselblad center (http://www.goteborg.com/hasselblad-center/). Detta handlade precis som namnet antyder om fotoutställning. Jag upptäckte direkt när jag kom in att detta ställe skulle vara en spännande plats för barn. Det var mycket historiska bilder, svartvita bilder samt mycket ”levande” och rörliga utställningsobjekt. Bara alla bilder på vardagssituationer förr i tiden hade kunnat bli till ett helt temaarbete i förskolan. Här fanns förutom fotografier dessutom stora uppfinningar, tavlor gjorda med knappar, skulpturer med mera. Tyvärr hann vi inte med alla våningar då det inte fanns någon skyltning att det fortsatte på ovanvåningen. Vi behövde till och med gå ut i hallen och vidare till ett annat rum för att hitta trappan. Detta är den största kritik jag kan rikta mot detta museum då det i övrigt var väldigt bra.

Sist men absolut inte minst var vi inne på Röhsska museet (http://rohsska.se/). Där fick vi en kanonbra museipedagog som hette Tanja Axelryd[2]. Hon var otroligt duktig och visade oss det jag saknat hittills. Hur man jobbar pedagogiskt med barnen inom området. Hon tog med oss på samma vandring som barngrupperna får göra när de kommer på besök, så vi fick föreställa ett gäng femåringar. Vi letade fossiler, gick på skattjakt, letade snäckor och gjorde rörelseövningar. Hennes sätt att få in alla föremål på museet kopplat till sagor och berättelser var riktigt bra. Tanja berättade på föreläsningen att i Göteborg har förskolebarnen rätt till ett biobesök, ett teaterbesök och ett museibesök om året. Detta tycker jag är helt underbart och det borde naturligtvis vara så överallt. Problemet är dock att de som bor lite utanför centrum inte vågar ta sig in till staden då anser att de är för lite personal för att kunna hålla koll på alla barn.

På Röhsska museet väver de in olika lärostilar då alla lär sig på olika sätt. När små barngrupper kommer använder de sig av sagofigurer som mellanhand och skapar väldigt snabbt en bra kontakt med barnen. De har även en workshop där barnen får skapa. De försöker även mer och mer se till att vikten ligger i upplevelsen att skapa och inte i slutprodukten. Vi frågade till slut Tanja samma fråga som vi frågat alla vi stött på inom konstområdet nämligen: Vad får kallas för konst/konstverk? Äntligen var det någon som jobbade inom området som tyckte som jag, att barns skapelse i förskolan kan kallas för konstverk.

Dessa museibesök kan kopplas till läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.6) som säger att barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.

Inne på ett av museerna såg jag bilder på mängder av torkade blommor och tänkte att detta vore kanon att jobba vidare med på förskolan. Ta med barnen ut och plocka blommor och gå sedan igenom processen till att torka dem. Vad blir skillnaden när blommorna torkat? Vi kan använda overhead apparater för att minska och förstora blommor, växter och vad som helst från naturen. I diskussionen med barnen kan vi även plocka in ekosystemen och kretsloppet.

På Göteborgs konsthall fanns en utställning av något som såg ut som en hög med lådor utan sidor och tak. Det fanns ingen beskrivning från konstnären vad det skulle föreställa utan det lämnades till betraktaren. Här tänkte jag direkt på hur en barngrupp hade reagerat om de såg detta. De hade högst troligen känt lusten av att börja klättra och leka inuti den. Här kan vi som pedagoger ta kort på konstverket för att sedan gå tillbaka till förskolan och jobba med bygg och konstruktion, bild, textil eller vad som än passar barnen. Bara mystiken kring att inte veta vad det är kan generera i mängder av idéer från barnen.  

Idag fick vi besök av Sofia Lidenhed[1] från Drivhuset i Borås. Hon är affärsutvecklare och projektledare och skulle hjälpa oss med idé generering kring vårt didaktiska material som vi ska använda oss av på vår VFU. På föreläsningen/workshopen utgick vi mycket från oss själva och fick tänka på vem är jag? Vad kan jag? Vad brinner jag för? Vilka fysiska resurser har jag hemma? Vi besvarade dessa frågor enskilt för att sedan få ta del av varandras svar. Därifrån fick vi sedan komma med förslag på didaktiskt material som våra kurskamrater kunde tänkas använda baserat på deras intressen och kunskaper med mera. De flesta förslag jag fick hamnade inom temat musik. Trots att det är inom musik min kunskap är som bredast så känner jag själv att jag nog skulle vilja utmana mig mer och kommer troligen välja något annat. Vi ska egentligen knyta an vårt didaktiska material med det tema vår VFU plats har för tillfället men då min förskola inte har något tema har jag fått helt fria tyglar. Detta kan jag känna är svårare då det nästan blir för mycket att välja på.

Jag tror det är viktigt att våga dela med sig av det man är bra på, särskilt som pedagog i förskolan. Då förskolan jobbar i team är det av yttersta vikt att ta till vara på allas egenskaper och erfarenheter. Även våra intressen och det vi brinner för kan bli en resurs i arbetslaget.

Att komma på idéer kan för vuxna ofta vara svårt. Här har vi mycket att lära från barnen som oftast sprutar ut idéer och tankar till höger och vänster. De ser möjligheter istället för hinder och provar oavsett resultat. Detta kommer jag ta med mig när jag går ut på min VFU. Våga prova. Det gör ingenting om det inte går bra första gången, testa igen. Jag tror att många idéer tyvärr slängs iväg innan de ens provats.     

Kursmål som kan kopplas till föreläsningen: 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande