Idag stod bild på schemat och vår lärare Mats Andersson[1] pratade med oss om abstrakta, konkreta, statiska och dynamiska bilder. Han gick även in på den optiska medelpunkten. En abstrakt bild är en bild där man inte kan se vad det föreställer, det är alltså bara någon form av mönster. En konkret bild är alltså motsatsen exempelvis ett fotografi. Alltså föreställande bilder. När det gäller en statisk bild så är det en bild i balans, som är orörlig och som har jämvikt. Det vill säga om du delar bilden på mitten så finns det lika ”mycket” på varje sida. En dynamisk bild däremot uppfattas ha rörelse. Det finns något mer i bilden gärna en diagonal rörelse. En statisk bild kan bli dynamisk bara genom att den vrids.

Om du sitter och tittar på tv kanske du har tänkt på att exempelvis nyhetsankare, meteorologer och debattörer alltid har sitt huvud placerat på exakt samma ställe i tv rutan. Detta är den optiska medelpunkten. Det är den punkt på rutan som ögat uppfattar som mitten men den ligger i själva verket något högre och mer åt sidan än den geometriskt sanna medelpunkten.

Efter den lilla föreläsningen var det dags för workshop och vi fick börja arbeta med abstrakta bilder. Detta blev en stor utmaning för mig då just bild är det ämne jag kan minst om i denna kurs och som jag har svårast med. Det första vi fick göra var att från en dynamisk bild välja ut en väldigt liten yta som då bara blir en form av mönster. Denna lilla bit mönster som vi nu har till förfogande ska vi nu göra om i större skala (i det här fallet 15*15 cm) med hjälp av olika material. Vi hade fått styrda instruktioner om vad vi skulle använda för material och den första bilden gjorde jag med hjälp av silkespapper. Sedan gick jag vidare till textil, vattenfärg, gråskala och till sist torrpastell kritor på ruggpapper. Detta var dock allt vi hann med på fem timmars arbete. Förutom det jag använde fanns det säkert 30 material att tillgå. Detta visade verkligen på hur mycket det finns att få ut av en ända liten bild på ett mönster. Man kan experimentera med färger, material och faktiskt använda sig av kryddor i sin bild. Lägg på lite curry på teckningen och se hur barnen reagerar. Lukter kopplat till erfarenhet. 

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) så ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla tankar, erfarenheter och upplevelser i olika uttrycksformer som exempelvis bild.

Att skapa utifrån en abstrakt bild tror jag underlättar för en del barn. Då jag själv aldrig varit duktig inom bild minns jag hur jobbigt det var på bildlektionerna i skolan när man tvingades rita något konkret. För det första så jämförde jag med alla andra som var bättre och för det andra så tyckte jag att det som jag gjorde aldrig blev bra. Jag vet även av egen erfarenhet att en del barn inte ens går in i ateljén på grund av den osäkerhet de känner för att inte kunna rita ”rätt”.  Precis som Welwert skriver så är det först när man går utanför sina egna bildkonventioner (alltså hur du anser att saker bör se ut) som det händer något. Tyvärr är ofta självkritiken för stark för nå dit. Många barn blir missnöjda med vad de ritar och målar då de rättar sig efter de oskrivna och skrivna normer som de uppfattar.  

Pagetti (2013 ss.195, 206) skriver att välmenande vuxna ofta bekräftar barns bilder i positiva ordalag så som ”Vad fint du ritar”, men det följs sällan upp med samtal om bilden. Det medierar lärande att analysera och samtala om bilder. Genom att tolka och analysera utvecklas förståelsen av hur vi uppfattar vår värld. Det gäller som pedagog att vara öppen för alla sätt att tolka bilden. Det kan till och med vara så att bildens budskap lyfter fram bekymmer som är viktiga att diskutera vidare och lösa.

Det som vi fått använda oss utav på denna workshop kan jag mycket väl tänka mig att använda i barngruppen. Det gäller dock att anpassa sig så bilderna inte blir för detaljrika och svåra. Det som är så fantastiskt med detta är hur mycket det faktiskt går att göra med en liten abstrakt bild. Genom att arbeta med detta får barnen träning inom många olika saker som exempelvis matematik, språk, motorik och naturkunskap. Så fort jag lagt på mig lite mer kunskap om ämnet kommer jag gå ut och prova mig fram tillsammans med barnen.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Pagetti, C. (2013). Barns bilder som betydelseläransde medel. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Welwert, G. (2013). Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss.195, 206

Oj oj oj! Vilken rolig dag. Föreläsning/ workshop inom musik. Vi kom nu in i mitt favoritämne denna termin. Vår lärare i ämnet Karin Lindahl[1] berättade för oss om puls, takt och rytm och vad som skiljer dessa åt. Pulsen som är musikens hjärtslag och som slår konstant och jämt, takten som delar in pulsen i olika rum samt rytmen som är sammansättningar av olika notvärden. Lindahl förklarade det på ett bra sätt då hon sa att tänk er att pulsen är huset, takten är rummen i huset och rytmen är möbler som hela tiden möbleras om. Vi fick även i föreläsningen ta del av de olika sorters musikkunskap som finns. Jag och en klasskamrat ska nu tillsammans göra en musikstund inom akustisk musikalisk kunskap.

Det visade sig finnas hur mycket saker som helst att göra med barnen inom musik. Vi genomförde många praktiska övningar där vi kopplade samman musik och rörelse.  I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev, 2010) är det kanske tydligaste målet som gäller musik att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga att förmedla erfarenheter, upplevelser och tankar i flera uttrycksformer så som bild, lek, sång, musik, rörelse, dans och drama. Det går dock att koppla musik till fler läroplansmål. Du kan exempelvis koppla musiken till demokrati, alltså ha ett musikaliskt lärande på demokratisk grund, du kan vidare jobba med ett inkluderande musikaliskt lärande, existentiellt, skapande samt nyfiket. Ferm Thorgersen (2012, s.73) menar att inget barn kommer till förskolan utan musikaliska kunskaper eller erfarenheter. Det gäller då för pedagogerna att de ser till att barnen får använda och dela sina erfarenheter likväl som att pedagogen delar med sig av sina. Barnen vidgar och fördjupar sina musikaliska erfarenheter och kunskaper med denna form av musikaliska möte och det kan leda till en "jag kan" känsla.

En övning som vi praktiserade på workshopen var att vi gick runt och ”stampade” med en viss puls samtidigt som vi räknade en, två, tre, fyra. Därefter lade vi dit klapp på ettan. Så det blev klapp, två tre, fyra, klapp, två, tre fyra. Sedan bytte vi och klappade till tvåan, sedan trean osv. Detta är en enkel men bra övning att göra med barnen då de får träning inte bara på taktkänsla men även inom motorik och att lyssna.

Sedan fick vi även dela upp oss i grupper där varje grupp representerade olika djur. Varje grupp fick sedan tilldelade en egen musiksnutt. Där fanns även en häxa som även han/hon fick en musiksnutt att följa. Häxan satt i mitten medan de olika djurgrupperna hade sina bon runt omkring. När djurgrupperna hörde sin egen musik fick de ge sig ut i världen och härma sina djur. Men det gällde att vara på sin vakt för rätt vad det var så hördes häxans musik och då gällde det att ta sig tillbaka till sitt bo igen så att man inte blev fångad. I denna aktivitet får barnen träning på att känna igen sin egen musiksnutt samtidigt som de får koppla musik till handling. Man kan även försvåra det hela genom att byta runt i grupperna så varje barn får en annan musiksnutt att lyssna efter.

I förskolan blir det ofta så precis som Holmberg (2012, s.124) tar upp att musikstunderna fokuserar på utommusikaliska mål så som gemenskap och glädje snarare än lärandeobjekt med inommusikaliska mål. Men oavsett vad musikstunden är till för så musiceras det.

Det syns tydligt ute i verksamheten hur musik påverkar. Så fort musik spelas så dansas och sjungs det. Även de minsta barnen som inte lärt sig gå än sitter på golvet och gungar till musiken. Musiken visas även i andra sammanhang som exempelvis i leken. Många barn sjunger i sina lekar, och användandet av musik kan här bli en naturlig del.

Av egna erfarenheter så vill barn röra sig till musik. Därför är jag emot det som jag sett alltför många gånger nämligen sittande sångsamling i ring. Barnen ska sitta på sina platser och sjunga sånger. Om tanken med musiken är att man ska slappna av så kan jag förstå att barnen kan få ligga på madrasser, men att sitta på golvet på ”sin” plats kan jag inte förstå syftet med.

Till sist nämnde Lindahl hur viktigt det är med en öppen attityd och att man vågar bjuda på sig själv. Det är först då som det skapas en bra musikalisk atmosfär. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:http://hdl.handle.net/2077/30905

Ferm Thorgensen,J. (2012). Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.), Musikvetenskap för förskolan, 1. utg., Natur & kultur, Stockholm, s.73 

Vad är egentligen ett didaktiskt material? Enligt Marie Lundgren[1] blir ett material didaktiskt när det finns en tanke om lärandet med det material som används. För att kunna jobba didaktiskt finns det först och främst ett antal frågeställningar man bör reflektera kring:

• VAD ska undervisningen handla om?

• HUR ska detta göras tillgängligt?

• VARFÖR ska man lära? 

• VEM är det som ska lära?

• NÄR ska man lära?

• MED VEM ska man lära?

• VAR ska man lära?

• VEM bestämmer lärandet?

Under denna föreläsning tog Marie Lundgren även upp ordet undervisning som visade sig vara ett känsligt ord inom förskolan. Många menar att ordet undervisning och förskola inte går ihop då undervisning är något som hör till skolan. Självklart går det att diskutera innebörden av ordet men jag tycker ändå att det är bra att man använder ordet undervisning i förskolan då detta visar på att förskolan inte är någon förvaringsplats utan ett ställe där barnen faktiskt lär sig något.

Efter föreläsningen hade vi en workshop där vi fick välja bland olika material och sedan förklara hur dessa kunde vara didaktiska utifrån ovanstående frågeställningar. Min grupp valde här pusslet plus plus. Detta är ett väldigt kreativt material där man får in teknik, bygg och konstruktion, motorik, språk och matematik m.m Barnen kan även skapa saker som de sedan kan göra om med andra material.

Under workshopen startade samtidigt tankarna på vad jag själv skulle tillverka för didaktiskt material då detta är en uppgift som kommer senare i kursen. Detta material ska användas på vår VFU och bör vara kopplat till det tema som förskolan arbetar med. Då Marie Lundgren nämnde under föreläsningen att vi skulle utgå från det egna intresset och den egna kompetensen gick mina tankar direkt till musik då jag både spelar gitarr och sjunger. Nu gäller det bara att hitta ett bra sätt att utnyttja den kompetensen på.

I terminens första föreläsning med Gunilla Fihn[1] fick jag direkt ta del av begrepp som tidigare varit okända för mig. Föreläsningen handlade mycket om multimodalitet, medierat och problembaserat lärande. Jag kan medge att jag aldrig tidigare hört talas om varken multimodalitet eller medierat lärande och jag tänkte att detta verkar väldigt komplext och svårt.

Fihn benade dock ut begreppen vilket gjorde att jag rätt snabbt lärde mig grundbetydelsen av dem. Begreppet multimodalitet handlade enkelt förklarat om kulturellt tillgängliga resurser. Det gäller att kunna utnyttja alla resurser i den miljön vi vistas i. Medierat lärande handlar om förmedling via hjälpmedel som exempelvis dator, smartboard, bild, musik och drama. När det kommer till det tredje begreppet problembaserat lärande som jag visserligen hört tidigare men inte riktigt förstått, så handlar det om förändringspotential och problemlösning. Denna form av lärande går ut på att barn och pedagog finner och löser problem i relation till något som uppmärksammats. Barnen får alltså själva söka efter information istället för att få alla sammanhang förklarade av pedagogen.

Denna sorts lärande tycker jag borde vara given i varje förskola. Jag tror det är ett både roligare och mer lärorikt sätt att lära. Detta bör även följa med högt upp i skolåldern.  Förutom innebörden i dessa begrepp fick jag dessutom i denna föreläsning upp ögonen för hur viktigt det är att ta ett steg tillbaka och betrakta barn, miljö och omgivning ”utifrån”. Detta är något som verkligen behövs för att kunna arbeta multimodalt och med ett medierat samt problembaserat lärande.

För att med hjälp av miljön kunna sätta barnen i centrum gäller det att vi erbjuder en miljö som inbjuder till handling. För att kunna se vad miljön har att erbjuda är det viktigt att ställa sig "utanför" händelser och situationer och observera.

Vår allra första lektion denna termin handlade om att hjälpa oss komma igång med denna blogg. Vår lärare Tobias Ruthenberg[1] gav oss exempel på massvis med bloggplatser som vi kunde använda oss av och till slut så hamnade jag här. Han förklarade även att vi under detta arbete skulle ha en så kallad critical friend, alltså en klasskamrat som läser din blogg under terminens gång och ger feedback. Detta tyckte jag lät som en jättebra idé då det är lätt hänt att man blir lite ”blind” i sitt eget arbete. Att lära sig hantera en blogg tror jag kan vara bra ute på förskolorna. Det kan underlätta mycket när det exempelvis kommer till den pedagogiska dokumentationen. Tobias Ruthenberg tog sedan upp lite kring programmering i förskolan. Han berättade att barn idag växer upp i ett tekniksamhälle och det är viktigt att vi redan i förskolan ger alla barn rätt verktyg för en bra start. Vi fick exempel på robotar och appar som ger barnen grundförståelse i programmering.

Jag tror att programmering kan vara ett sätt att lära barnen tänka logiskt och kreativt. Barnen får tänka ”outside the box”, utveckla strategier samt träna på att tänka flera steg i taget.

En bra robot är bee bot som jag här delger i en länk (https://www.youtube.com/watch?v=52ZuenJlFyE)

Jag kommer nu även ta upp vår VFU konferens då delar av denna innefattade digitala verktyg. Även på denna föreläsning var det Tobias Ruthenberg[2] som höll i trådarna. Under föreläsningen fick vi ta oss en noggrannare titt på appen nearpod. Denna app är i grunden inriktad till barn i skolan men kan användas även bland förskolebarn. Appen fungerar så att pedagogen laddar upp en presentation som pdf fil. Sedan skapar nearpod en presentation från din pdf. Varje barn kan nu se samma sak på varje platta. I presentationen kan pedagogen lägga in undersökningar, frågor, videofilmer eller liknande moment. Pedagogen kan på sin skärm se vad alla barnen svarar.

Jag tycker själva grundidén med denna appen är bra men samtidigt svår att använda i förskolan. Först och främst så är det få förskolor som har mer än två till tre plattor på varje avdelning. Dessutom känns det som att du gynnas bäst av att använda denna appen om du har en stor grupp barn. Däremot är appen lysande att använda vid föräldrasamtal. Pedagogerna kan genom denna appen få in statistik på vad föräldrarna tycker kring olika saker. Nackdelen kan även här vara att inte alla föräldrar har en padda eller bärbar dator.